1. Den trogne förvaltaren lyssnar till Guds ord och handlar efter det.
Vår text idag handlar om förvaltarskap. Den beskriver två olika typer. Den trogne förvaltaren i kontrast mot den trolöse. Jesu ord träffar dem som hade eller har ett religiöst ledarskap. I Israels historia gällde detta domare, kungar och profeter. I Jesu samtid handlar det om folkets skriftlärda och fariséer. I Jesu efterföljd syftar orden på apostlarna och deras efterföljare i Kristi kyrka. Var och en som fått veta något om Guds rikes hemligheter (uppenbarade i Skriften) har ansvar för hur man förvaltar detta. Det handlar om förvaltarskap och att vara trogen. Detta gäller präster och förkunnare. Det gäller allt förvaltarskap i det kristna livet. Vi får alla fråga oss: vad har Jesus gett mig att ansvara för?
Förvaltarskap i skapelsen
Alla människor är en sorts förvaltare. Det kan sägas vara människans uppgift i skapelsen. Mänskligheten fick i skapelsen ett uppdrag. Som Guds viceregent skulle Adam och Eva underlägga sig jorden på ett hållbart och fruktbart sätt. Detta är ett kungaskap som sträcker sig till alla människor. Människan äger inte jorden men förvaltar den. Inom ramen för detta hamnar all sund forskning, all kunskap, allt lärande, både på personlig och avancerad nivå. Här hamnar all produktiv och skapande verksamhet. Att förvalta. Människan sattes till att vårda och vakta Edens lustgård. Människan ges ansvar till att utforska, bruka och sköta världen. Människan är skapad för arbete.
Här är din uppgift att förvalta, det som är sunt och gott i vad gäller förmågor och gåvor, till tjänst i skapelsen, i samhället, för din nästa. Här har du också att tänka på din plats i samhället, de kallelser som du har där. Det ansvar du har fått där du har hamnat. Här finner vi också detta med familjen. Din kallelse i din familj och det ansvar som hör därtill. Alla människor är förvaltare i och över skapelsen. Men hur utför vi vårt utforskande och skapande?
Förvaltarskap och den kristne
Alla människor kan sägas vara förvaltare på olika sätt över olika saker i skapelsen. För en kristen får allt sådant förvaltarskap belysas av Guds ord. Kallelsen att vara förälder är det inte bara kristna som har, men en kristen förälder får vägledningen av Guds ord. När du lever i och med Ordet, då får Guds skapande ord prägla dig, då får Gud arbeta med dig.
Vi kristna har alltid att reflektera över vår ställning i livet, eller som det heter med gammalt språk från katekesen, de tre stånden, samhället, familjen och kyrkan. Hur förvaltar jag det som Gud har gett mig i mitt liv? Hur förvaltar jag mitt jobb, mitt föreningsliv, min familj, mina intressen, min församling? Fel-tänk är här att fundera över varför syns jag inte mer, varför blir jag inte mer bekräftad. Syftet med förvaltandet är inte att andra ska bli imponerade över förvaltarens förmågor utan syftet är att saker och ting ska handskas med såsom Gud vill, i enlighet med hans ord. I förvaltarskap handlar det om att vara trogen, trogen Jesus och hans ord.
En kristens trohet i gudstjänst och de vardagliga kallelserna är viktiga. Att älska dem som man möter i handling och sanning är trohet i vardagen mot Jesu ord. ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.” (1 Joh 3:16) Att förvalta den kristliga kärleken gentemot alla vi möter är inget vi förmår i oss själva. Det kan bara göras när man lärt känna kärleken, som innebär att Jesus dött på korset för världens synder, för dina synder. Det är Guds kärlek till dig, att Jesus dog i ditt ställe. Jesu förlåtelse ger kraft till den kraftlöse, det ger kraft till kärlek. Att vara trogen Jesu kärlek är först och främst att själv leva av den.
Troheten visar sig i en trohet till vad Jesus har sagt. En förvaltare är klok och trogen genom att låta sig ledas och upplysas av Guds ord. Där lär vi oss Faderns vilja, där får vi rätt perspektiv på vad det innebär att leva i världen, men inte av den. Troheten visar sig i att vara trogen Gud, i de kallelser som han har satt en i, och att förvalta de gåvor som han har gett en.
2. Den trolöse förvaltaren struntar i det Guds ord som han hört
Häri ligger en varning för trolöshet. Att missköta sina kallelser är synd. Att det här talas om frosseri och superi är att se som extrema exempel på att missköta sin tjänst. Men all försummelse av sina kallelser hör till detta att man ser sig själv som den herre man svarar för. Straffet som det varas för är allvarligt. ”Dagen då han inte väntar det” syftar på den yttersta dagen, att bli huggen i stycken, dvs dödad, att få sin plats bland de trolösa handlar om att gå evigt förlorad. Detta vill texten varna oss för. Ta det inte lätt med dina kallelser! ”Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort.” (Luk 16:10)
Herren har sagt att han kommer snart. Det behöver vi komma ihåg. Vi har att hålla oss till Jesu ord. Vi kristna har inte frikort att missköta oss och ägna oss åt slarv. Vi har inte rätt att vara förvaltare som är slarviga med det som är oss givet. Det görs skillnad mellan medveten och oavsiktlig synd. Ju mer du lärt dig om Guds vilja i hans ord – ju tyngre blir fallet i synd. Ju mer du fått klarhet i Guds ord – ju allvarligare blir det med att se mellan fingrarna på felaktigt handlande och falsk lära. Poängen ligger inte i att vi skulle låta bli att fördjupa oss i Guds ord, med förhoppning om att slippa undan domen. Det gick ju trots allt inte väl för Sodom. Poängen är allvaret med att förvalta det vi fått veta genom Guds ord. Förvalta det som du har fått ta del av Guds ord. Det är värdefullt!
”Min son, tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp.” (Ords 4:20–22) •