”Gläd er i Herren alltid, även om ni inte kan glädja er över tillståndet i er kyrka och i ert fosterland.”
Denna uppmaning från den tyske prästen och uppbyggelseförfattaren Magnus Friedrich Roos (1727-1803) förkunnades på 1700-talet. Det var på många sätt en helt annan tid än vår. Denna tid hade sina utmaningar och bekymmer, men kanske var det i mångas ögon även en bättre tid än vår egen, med avseende på tillståndet i kyrka och fosterland. Hur som helst är Roos uppmaning aktuell hur än omständigheterna växlar, för Herren Jesus är alltid Densamme och hans person och vilja växlar inte med tiden, såsom tillståndet ofta gör i kyrka och samhälle.
Det går inte att komma ifrån att många ämbetsbärare, kyrkfolk och svenska medborgare i vår tid måste känna mer sorg än glädje över sakernas tillstånd. Det gäller det andliga såväl som det världsliga tillståndet. Den kristna tron trycks tillbaka och det kristna livets prägel syns allt mindre till, i både vår svenska kyrka och i samhällslivet. Det är sammantaget ett allvarligt läge och det har medfört stor skada både andligt och existentiellt. Detta inte minst genom en allt mer tilltagande rotlöshet, förvirring och tomhet, som drabbat både kyrkan och samhället i stort. När kyrkans och samhällets så kallade värdegrund byggs utan Guds Ord och bud blir den flyktig och grund – och denna kommer förr eller senare också gå på grund eftersom Guds vishet än större än människors och hans tankar är högre än våra. Och en kyrka som kommer i strid med sig själv kan inte bli bestående över tid, utan måste splittras upp. Ja, nog finns det många skäl att bekymra sig över både kyrka och fosterland – även i vår tid.
Men då gäller det desto mer att inte tappa fokus på det som faktiskt är väsentligt och bestående. För det ligger ju både en fara och en frestelse i att stirra sig blind på de mörka molnen, så att man glömmer bort den stora glädjesolen som alltjämt finns, men som ofta blir skymd och undanträngd. Det är Kristus själv som är denna glädjesol. Han är den evige Frälsaren som ger ljus och den sanna glädjen, som ingen ska kunna ta ifrån dem som tillhör honom i tro. Det gäller därför att fästa sina ögon på honom och lita på honom lika fast som han en gång uppmuntrade lärjungen Petrus att göra där ute på vattnet utanför båten. I sig själv var denne lärjunge svag och rädd, men Jesus fanns nära honom och kom till hans räddning. (Matt 14:28-31).
Det är också i vår tid av högsta vikt att hålla fast vid Guds Ord och hans löften och inte släppa taget om det som han har uppenbarat och undervisat om. Det gäller allt – hans nåd och sanning, frälsning och eviga makt. Och det gäller också det han har uppenbarat om sin kyrka. Den är inget människoverk. Den vilar ytterst inte på världslig makt, hur stort inflytande denna än har tillåtits att få. Nej, den kristna kyrkan och församlingen är grundad av Herren själv. ”Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka.” (Sv.ps. 369:1)
Det är viktigt att påminna sig om Jesu egna ord om sin kyrka och församling. Han försäkrar att helvetets portar inte ska få makt över den (Matt 16:18). Och det är ett löfte att särskilt påminna sig om när den egna kyrkans tillstånd i så mycket är illa däran och ofta syns så bräcklig. Herrens kyrka ska aldrig gå under. Den ska bestå till evig tid. Men på jorden är Guds kyrka den stridande kyrkan, som måste kämpa emot många andliga fiender och världsliga makter. En och annan triumf vinns under kyrkans tid på jorden, under tider av framgång och kyrklig väckelse. Men den fullkomligt triumferande kyrkan ska bli uppenbar först i det himmelska riket. Ja, först efter att skörden bärgats in ska den fullkomliga glädjen infinna sig. Fram till dess ställs Jesu lärjungar inför utmaningen att navigera i en ofta svår terräng. Denna utmaning är inte ny för vår tid. Den är alltid aktuell och den består av skiftande utmaningar beroende på tid och plats på jorden. Dock finns det i alla tider vägledning och kraft att få i Guds Ord. I Psaltaren står att läsa: ”Förtrösta på Herren och gör det goda, bli kvar i landet och stäva efter trofasthet. Ha din glädje i Herren, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.” (Ps 37:3-4) Och vidare kan vi läsa: ”Förtrösta alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela.” (Ps 62:9)
Bakgrunden till Roos uppmaning att glädja sig i Herren, oavsett tillståndet i den aktuella kyrkan eller fosterlandet, återfinns i en betraktelse över Frälsarens födelse. Och budskapet är att just denne Frälsare som föddes in i en bedrövlig tid för Israels folk, med hedniskt förtryck och föga glädje, kan så mycket mer i alla tider ge glädje och göra en människa andligt och himmelskt rik. Därför får vi nu ta denna uppmaning till oss att alltid glädja oss i Herren, oavsett yttre omständigheter. •