Trettonde söndagen efter Trefaldighet. 2022

Skriven av: Gabriel Skilling
Publicerad: 24 augusti, 2022

”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”

Herren, vår Gud, är till sitt väsen fullkomlig, helig, god, allsmäktig och kärleksfull. Hans perspektiv går därför inte ens att jämföra med vårt. När Jesus i dagens evangelietext talar om hur vi ska förhålla oss till den som slår oss eller på annat sätt angriper oss så kan det verka som att han förordar ett extremt passivt förhållningssätt till det onda. Det kan till och med verka som om Gud själv skulle stå på förövarens sida. 

”Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också.” Varför ska vi också ge manteln? Varför ska vi vända andra kinden till den som slår oss? Varför ”ge åt den som ber dig”? Är det inte så att Herren gett oss, var och en, exakt det vi behöver och att ingen därför har rätt att ta eller begära det som Gud gett till mig?

Visst är det så och Guds lag säger tydligt att det är fel att slå någon, att ta något som tillhör en annan, ja till och med att ha begär till det. Problemet är att människan är en usel domare och mycket partisk i sina domar.

Paulus säger i Romarbrevets 12 kapitel:

”Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren.”

När Jesus talar så radikalt pacifistiskt i dagens evangelietext ska det inte förstås som ytterligare en lag som Herren lägger på oss utan som en inbjudan till vila i tron. Herren har gett oss allt och han upprätthåller allt. Han har hela perspektivet på vår och våra medmänniskors tillvaro och vet vad som är bäst och vad som är rätt och gott, till skillnad från oss. Han vill ensam vara den som fäller domen för endast då blir det en rätt dom. När människor agerar i egen sak blir det oftast motsatsen. Det är då konflikter djupnar och en synd leder vidare till andra synder.

Om man menar sig tro på Gud, sådan han utger sig för att vara i Guds ord, behöver man inte kräva sin rätt och strida för sin egen sak. Istället får man låta Herren strida (2 Mos 14:14). Det är också det som han redan har gjort och på så sätt faktiskt ställt sig på förövarens sida, eftersom han står på vår sida.

Jesus har ställt sig på vår sida när han tog vårt straff på sig. Om syndakännedomen vore större skulle också viljan att hämnas avta. Om tron vore starkare skulle också förtröstan på att Herren kommer att förse oss att tillta. Kort och gott är det så att om vi skulle känna oss själva och Herren bättre skulle vi med glädje följa det Jesus manar oss till i dagens evangelium.

Det är alltså inte frågan om att Jesus vill tillåta och ursäkta synden utan han vill hindra oss från att själva synda genom att fälla alltför snabba och felaktiga domar. Istället vill han att vi helt och hållet överlåter våra liv i hans hand. Tackar och lovar hans heliga namn för allt det goda som han dag för dag ger oss och inte minst för den nåd han visat oss; att han inte handlat med oss efter vad vi förtjänat utan att han mött oss med nåd, kärlek och förlåtelse för Jesu Kristi skull. 

Det är nämligen genom tron på Jesus som syndares frälsare som vi kan få den kärlek som överskyler många synder och börja älska både Gud och våra medmänniskor. För det är den som fått mycket förlåtet som älskar mycket.