1. Frågan utan svar…
Varför? Frågan som alltid ställs när människan möter något oväntat, oförklarligt och framförallt svårt, plågsamt eller sorgligt. Lärjungarna visar sig här vara helt vanliga människor när dom ställer samma fråga som vår tids människor också gör.
Eller är dom (falska?) teologer som tror sig kunna behärska tillvaron genom att veta och förstå?
Varför är den här mannen född blind? Det måste finnas en förklaring. Antingen är hans egen synd eller föräldrarnas anledningen till hans blindhet. Någon rimlig förklaring måste finnas.
Vi känner igen resonemangen också från vår tids människor. Tänk bara på de många frågorna som aldrig tycks ta slut för de som förlorade anhöriga i Estoniakatastrofen: varför förliste Estonia. Eller varför en människa oväntat drabbas av en olycka eller ett allvarligt brott. Människan söker ständigt svar på frågan varför? Är det tron att svaret ska ge frid i sinnet? Läka den sorg som aldrig försvinner? Ungefär som att man med hjälp av det efterlängtade svaret skulle kunna betvinga det onda, svåra och sorgliga.
Eller skjuta det ifrån sig. Om det är den blinde själv eller föräldrarna som är orsaken till blindheten så behöver man inte frukta att själv drabbas.
– Jag har inte gjort något som förtjänar ett sådant öde.
2. … får ett svar…
Men inte det svar som lärjungarna förväntar sig: Detta har skett för att Guds gärningar ska uppenbaras på honom.
Och därmed ändrar Jesus riktning. Från det tröstlösa blickande bakåt med sitt ändlösa ”varför” till framåt med huvudfokus på vad som kan ske med den blinde.
Jesus botar honom och ger honom synen tillbaka. Och han tar hjälp av jorden på marken och gör med sin saliv en deg att lägga på mannens ögon. Den blinde ser inget men kan känna och förstår därmed att något kommer att ske med hans ögon.
Här ger Jesus en vägvisning till alla sina efterföljare: se inte bakåt i ändlöst grubblande över frågor som aldrig kan få ett svar. Nej, lyft blicken och se dig omkring. Finns här en människa som du kan hjälpa så fråga inte varför människan hamnat i sin besvärliga situation, utan gör det du kan i förbön och omsorg. Och använd de medel och förmågor som står till ditt förfogande. Om det det så bara är en deg som du gjort av jord och saliv.
Och en fråga för vår tid. Vilken attityd ska en kristen ha om hon till exempel möter en människa med en homosexuell läggning. Fråga inte i första hand efter varför människan bär denna läggning, utan fråga dig hur du kan vara denna människa till stöd och tröst, vilken aldrig kommer kunna få del av det familjeliv som de flesta – i alla fall bland kristna – ser som nästintill självklart.
3. … av honom som själv är svaret
Det är kanske det som är den djupa poängen i hela Johannes evangeliums nionde kapitel? Jesus är svaret. Det vill säga, han är den som kan möta människans alla behov, inte endast de synliga yttre behoven, de behov som människan själv önskar få uppfyllda. Utan även de inre djupa behov som Gud vet att människan har och som han därför gjort allt för att möta när han sänt sin Son i världen.
Att mannen som fått sin yttre syn tillbaka också börjar se något mycket viktigare är tydligt. Men det går stegvis. Först det omedelbara vittnesbördet: ”Han lade en deg på mina ögon och jag tvättade mig och nu ser jag” (v. 15). Men han anar också att Jesus är mer än en vanlig människa och svarar på direkt fråga: ”Han är en profet” (v. 17), och är därför beredd att både försvara honom – ”Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu kan se” – och tro på honom och följa honom.
Men trots att undret var så stort och märkligt – ”aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som är född blind” (v. 32) – så finns det de som vägrar att tro. Fariseerna, till synes trygga och självsäkra i sina positioner: ”Vi är Moses lärjungar.” (v. 28)
Och dessa positioner måste de så krampaktigt försvara att de inte tål något konkurrerande budskap. När den botade fortsätter den enda rimliga tankegången ”om han inte var från Gud skulle han inte kunna göra någonting” (v. 33) så är det mer än fariseerna kan tåla. Så ”de körde ut honom” (v. 34).
Hur många människor är det inte både i forntid och nutid och under historiens gång däremellan som i praktiken upplevt sig bli utkörda när dom vittnat om andliga erfarenheter eller önskat en andlig fördjupning som inte passat just den tidens dominerande ”skriftlärda och fariseer”?
Så står den blindfödde kvar med bara Jesus.
”Jesus fick höra att de hade kört ut honom. När han fann honom, sade han: ’Tror du på människosonen?’ Han svarade: ’Vem är han,Herre? Säg det så att jag kan tro på honom.’ Jesus sade: ’Du har sett honom. Det är han som talar med dig.’ Då sade mannen: ’Jag tror Herre.’ Och han tillbad honom.”
Och han visar sig därmed vara den som verkligen ser, i motsats till fariseer och skriftlärda:
”Till en dom har jag kommit till denna värld, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda.” (v. 39) •