Sagan om de skolkande biskoparna

21-23 November håller kyrkomötet för Svenska kyrkan sin andra session i Uppsala. Då ska man bl.a. debattera och ta beslut i frågan om motion 2022:83 där Jesper Eneroth (S) med flera vill få kyrkomötet att införa ett nytt ämbetsbrott för präster. Innebörden är att 1. den som diskriminerar någon på grund av dennes kön, ålder, […]
Missig bishops
Skriven av: Andreas Stenkar Karlgren
Publicerad: 16 november, 2022

21-23 November håller kyrkomötet för Svenska kyrkan sin andra session i Uppsala. Då ska man bl.a. debattera och ta beslut i frågan om motion 2022:83 där Jesper Eneroth (S) med flera vill få kyrkomötet att införa ett nytt ämbetsbrott för präster. Innebörden är att 1. den som diskriminerar någon på grund av dennes kön, ålder, etnicitet eller sexuella läggning kan förklaras obehörig som präst och 2. det anses diskriminerande att avstå från att viga ett samkönat par enbart med motiveringen att paret är av samma kön. Genom sina förslag har motionärerna visat sin bristande kunskap om både teologi och juridik. Diskriminering enligt diskrimineringslagen gäller nämligen offentliganställda i deras tjänsteutövning samt alla andra vid försäljning av varor, tjänster och andra nyttigheter. Nu är ju våra präster inte offentliganställda och vigsel är inte en vara eller tjänst. Att rättsordningen dessutom uttryckligen ger präster rätt att avstå från vigsel av just dessa skäl väger mycket lätt för sådana som Eneroth och hans gelikar i kyrkomötet.

Vid kyrkomötets första session beslutade utskottet att föreslå kyrkomötet att avslå motionen. Trots detta är det långtifrån säkert att motionen avslås. Även om detta beslut avser en ödesfråga för Svenska kyrkans inre ekumenik avgörs frågan nämligen genom enkel majoritet och därmed hänger den på hur kyrkomötets ledamöter kommer att rösta. Nu kanske vän av ordning undrar: ”enkel majoritet skriver han, men ska inte sådana avgörande lärofrågor avgöras genom en kvalificerad majoritet?” Vän av ordning har så klart rätt, men ändå fel.

Inför kyrkomötet ska Svenska kyrkans läronämnd (som består av biskopsmötet och ett antal valda teologer) yttra sig i de motioner och propositioner som gäller dels grundläggande bestämmelser om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, dels de som gäller bestämmelser om kyrkans vigningstjänst. När man yttrar sig över sådana frågor ska läronämnden samtidigt ange om förslaget inte bör genomföras därför att det strider mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Om så är fallet gäller en särskild beslutsordning som innebär att kyrkomötet måste rösta om saken vid två tillfällen med ett val till kyrkomötet däremellan. Vid detta andra tillfälle krävs det dessutom en 3/4 majoritet att kyrkomötet ska kunna fatta ett sådant beslut.

”Ha!” – kanske vän av ordning tänker – ”visst måste detta vara en sådan fråga där Läronämnden menar att det gäller en kvalificerad beslutsordning? Inte minst eftersom läronämnden vid kyrkomötet 2021 menade att ett motsvarande krav på nyprästvigda skulle stå i strid med Svenska kyrkans lära.” Det beklagliga svaret är att Läronämnden inte alls fattat ett sådant beslut.

”Menar då Läronämnden att motionen är förenlig med Svenska kyrkans lära?” Det märkliga svaret är att vi intet vet om detta. Läronämnden har nämligen vare sig sagt bu eller bä. Detta trots att detta är Läronämndens enda väsentliga uppgift. Läronämnden har visserligen avgett ett yttrande, där de förklarar att punkten 1 är förenlig med Svenska kyrkans lära men när det gäller punkten 2 har de avstått från att yttra sig.

Slutsatsen av detta är att det är omöjligt att veta om detta är ett beslut för vilket de gäller en särskild beslutsordning med kvalificerad majoritet.

Detta är de frånvarande biskoparnas piruett! De har vägrat att utföra det verk som kyrkoordningen lagt på dem. De hade ett enda jobb, att yttra sig och säga ja eller nej. Men de valde att skolka! Att de som betros med kyrkans högsta ämbete vägrar göra vad som ålagts dem är erbarmligt. Om de gjort det av feghet och egentligen menar att detta beslut strider mot Svenska kyrkans lära är det ännu värre.

Detta innebär nu också att ett potentiellt beslut som bifaller motionen kommer hamna i ett kyrkorättsligt vakuum. För om detta var ett beslut för vilket det borde ha gällt en särskild beslutsordning då är det inte antaget utan en nullitet om inte den särskilda beslutsordningen tillämpats. Och det lär vi inte få veta om det var före det att saken prövas i Överklagandenämnden för Svenska kyrkan.

”Men” – kanske vän av ordning tänker – ”hur är det ens möjligt att kyrkomötet kan fatta beslut som läronämnden menar strider mot Svenska kyrkans lära?” Tja, det är verkligen en bra fråga som lämpar sig väl för en följdmotion. Men frukta inte, ett sådant beslut ska ändå aldrig tillämpas eftersom det ankommer på varje instans i Svenska kyrkan att förkasta det som strider mot kyrkans lära – om än hundra kyrkomöten skulle röstat för den i fullständig enighet.

Post scriptum!

Den som granskar Läronämndens beslut kan notera att det saknas ett antal biskopar bland de undertecknande. Vart de tog vägen när Läronämnden fattade beslut kring motionen och vad de tyckte om motionens förenlighet med Svenska kyrkans får vi hoppas finns antecknat någonstans. För inte kan det väl vara så att de skolkade från Läronämnden av en anledning …

Samtala med andra läsare

Vi inbjuder nu våra läsare att vara med och samtala i vår grupp på Telegram. Appen finns både för iOS och Android. Det finns också alternativ för dator.

Notiser om nya artiklar kommer direkt i appen.

Det är också möjligt att följa vår sida på MeWe, en av Facebooks konkurrenter. Vi håller den sidan uppdaterad.