Vad har du gjort?

Sedan lagstiftningen om fri abort beslutades i juni 1974 har cirka 1,5 miljoner människoliv gått till spillo.
Skriven av: Bengt Birgersson
Publicerad: 24 november, 2022

Under detta års valrörelse gick KD:s parti­ledare Ebba Busch, nu vår vice statsminister, ut med ett förslag om att rätten till abort skulle grundlagsfästas. Det är svårt att komma förbi att det var ett valtaktiskt drag, för att vinna bestämda väljare. Hur taktiskt det var vet jag inte. Kanske fylldes en rad av partiets gamla väljare av olust och lade sin röst någon annanstans. Somliga av hennes partikamrater svarade ganska undvikande på medias fråga, om de kunde tänka sig att rösta för ett förslag som gör rätten till abort till en del av grundlagens mänskliga rättigheter. Andra förklarade sig helt beredda. Flera parti­ledare har gjort det samma.

Ebba Buschs parti är det enda riksdagsparti som i sitt partinamn har en bekännelse till Kristus – Kristdemokraterna. Man kunde ju tänka sig, att det som en gång var den gamla västgötalagens ingångsparagraf också skulle gälla KD: ”Kristus är främst i vår lag.” När Lewi Pethrus och Birger Ekstedt och folket kring dem1964 bildade KDS (Kristen Demokratisk Samling ) för att värna familjen och kristna värden i samhället, så var det nog så man tänkte: ”Kristus är främst i vår lag.”

Noaförbundet

I sitt stora sluttal före sitt lidande talade bekräftade Jesus den stora flodens historicitet (Matt 24:37). Sedan floden torkat bort och Noa med sin familj gått ut ur arken slöt Gud ett förbund med honom (1 Mos 9:1f). Guds förbundstecken var regnbågen. Gud gav människan sju befallningar eller bud, som alla människor skulle hålla. Två av dessa berör frågan om abort och aborträtt. Det ena förbjuder utgjutandet av mänskligt blod och det andra uppmanar till fruktsamhet och att föröka sig (vv. 6, 7). I v. 5 finns en allvarlig hotelse.

Det går inte att komma ifrån att en abort innebär utgjutande av mänskligt blod, inte bara något av kvinnans blod. Hur tidigt än aborten sker så är det ett avbrytande av ett liv i vardande. Redan från konceptionen finns hela den nya människans potential i det befruktade ägget. 

Det höjs nu röster inom miljörörelsen att man till exempel av hänsyn till miljön inte bör sätta barn till världen. Men Guds förbund med mänskligheten, när han gav den en nystart efter floden innehöll just det budet: i stället för att döda, så ska människan föröka sig och uppfylla jorden. Sedan lagstiftningen om fri abort beslutades i juni 1974 har ca 1,5 miljoner människoliv gått till spillo. Vad hade det inte kunnat bli av alla dessa? Egenföretagare, föräldrar, lantbrukare, forskare, lärare, pålitliga hantverkare, skicklig sjukvårdspersonal, med mera. Och hur många barn hade inte dessa kunnat få! Nog har vi gott om plats i vårt land. Israel har lika stor befolkning som Sverige men ryms på en yta ungefär som Smålands.

Vi bryter inte Guds förordningar ostraffat. Om den invandring som skett de senaste 20 åren och som i någon mån kompenserat för det stora bortfallet har varit lyckosam, det får andra avgöra.

Varför så tyst?

Vår tidningskollega ”Världen idag” är föredömligt påpasslig, också när en sådan här fråga som när KD:s partiledare lägger ett så illavarslande förslag. Det finns några röster i vårt land, som till exempel Människovärde och inte minst MRO. Men i den svenska kristenheten i stort: var är ropet, var är nöden, var är angelägenheten om en förändring? Och var finns de, som är satta att vara Guds Ords tjänare? Var är försvaret för de ofödda? En nyvald biskop uttryckte sig häromåret ungefär så här, att ”i väntan på en bättre abortlagststiftning bejakar jag den nuvarande”. Flera partiledare har alltså under valrörelsen gett sitt stöd åt tanken på att göra aborträtten till en del av de grundlagsskyddade mänskliga rättigheterna. Är det den bättre ordningen? Profeten Malaki förkunnar: ”Prästens läppar ska bevara kunskap och undervisning ska man hämta från hans mun. Han är en budbärare från Herren Sebaot”, som också gett det femte budet ”Du ska inte döda!” 

Alla vi, som av Guds församling blivit insatta i Ordets tjänst, behöver ha två olika perspektiv i vår undervisning: 1) Det är ­ödesdigert att överträda Guds ordningar, och 2) Det finns full förlåtelse i kraft av Jesu offerdöd för den som ångrar sin handling och omvänder sig.

I många församlingar sjunger man då och då psalmen 618 i den svenska psalmboken:, ”Som Farao härar hann upp oss vid stranden …”. Den är skriven av den norske biskopen Børre Knutsen, som genom sin tydliga profetröst i flera decennier mer än någon i hela Norden varit de ofödda barnens försvarare. 

”Vad har du gjort?” Det var Guds fråga till våra första föräldrar, när de överträtt det Gud hade sagt (1 Mos 3:1f). Den frågan gäller också här.

Samtala med andra läsare

Vi inbjuder nu våra läsare att vara med och samtala i vår grupp på Telegram. Appen finns både för iOS och Android. Det finns också alternativ för dator.

Notiser om nya artiklar kommer direkt i appen.

Det är också möjligt att följa vår sida på MeWe, en av Facebooks konkurrenter. Vi håller den sidan uppdaterad.