Det är Jesu svar på frågan varför hans lärjungar inte fastar: Brudgummen är närvarande och då är det fest, inte tid för att fasta. Det är inte bara ett svar på frågan som riktas till Jesus, det är en beskrivning av vem Jesus är. Han är brudgummen som möter sin brud. För Israels folk var brudgummen Gud själv.
Brudgummen är närvarande. Men det kommer en tid då han rycks bort. Jesus antyder med dessa ord att han ska bli dödad. Bröllopsglädjen kommer att vändas i sorg och prövning. Då är fastan en hjälp att kunna samla sig kring det enda nödvändiga: Väntan på Brudgummen.
Med två bilder säger Jesus att gammalt och nytt inte går ihop. Man kan inte lappa ett gammalt klädesplagg med nytt tyg. Varför då? Det visste alla som lyssnade till Jesus. När det nya tyget krymper river det sönder klädesplagget. På motsvarande sätt spränger det nya vinet de gamla vinsäckarna. Det är inte fel på vare sig det ena eller det andra men det gamla och nya kan inte förenas.
Nu är Jesus uppfyllelsen av det gamla löftet Herren Gud gav och att han kallar sig Brudgum, en term och ett begrepp som har en central ställning i den heliga historien, är ett av tecknen på det. I den meningen hänger det gamla och det nya samman. Det gamla förebådar det nya, det nya visar djupet i det gamla. Men det är inte detta Jesus talar om i dagens evangelium. Det nya han talar om i evangeliet idag är att det är något som är fullständigt unikt. Det är något som förvandlar och skapar nytt. Det nya är inte något som lappar ihop det gamla utan är något helt nytt!
Det är alltså inte så att evangeliet om Jesus ger mig kraft att bli en bättre människa. Det är inte heller så att evangeliet ger mig kraft att uppfylla Guds krav. Nej, evangeliet är en gåva som gör allt nytt. Det är något jag tar emot. En gåva av Herren Gud genom Kristus Jesus och jag tar emot denna gåva i tro. Jesus gör allting nytt!
Det är inte så att Jesus ger oss en ny tygbit som vi kan lappa ihop våra gamla kläder med. Nej, han ger något helt nytt. En ny och hel klädedräkt. I dopet kläddes vi i den. Den är hel och ren och överskyler allt.
Det är inte så enkelt att förstå vad Jesus menar med slutorden i dagens evangelium. Det mest troliga är att Jesus syftar på hur vi människor kan reagera. Vi tycker att det gamla är bättre. Så var det för Israels barn. De längtade tillbaka till köttgrytorna i Egypten trots att de sett Herrens frälsande gärningar. Så är det för Guds barn i alla tider. Så djupt sitter vår bortvändhet från Gud.
Ingen teknik, ingen mänsklig kraft kan ändra på det. Bara Herren och hans kraft.
Detta åskådliggörs när korsets tecken tecknas i pannan med aska. Askan är livlös död. Utan liv. Så är vi i oss själva.
Korset tecknas. Det är Livets träd och segerns tecken. Korset förvandlar för Den Korsfäste uppstod på den tredje dagen. Så får vi börja denna heliga tid fram till Påskens glädje. Vi får dricka syndernas förlåtelse och vi hör orden Kristi blod för dig utgjutet. Från död till liv. Med Jesus. Han som gör allt nytt. Låt oss i denna tid, under de heliga fastedagarna vända oss till honom. •