Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
En människas liv kan förändras i ett ögonblick. Något inträffar som förändrar allt. Denna ändring kan vara positiv till glädje men också negativ och leda till sorg och bekymmer. Ett ungt par träffas och får ögonen för varandra, de blir kära. Från att ha levt ensamma planeras äktenskap och ett fortsatt liv tillsammans. De är uppenbarligen glada och eventuella bekymmer får ge vika på grund av glädjen och kärleken.
Ett barn föds och från den stunden har familjesituationen förändrats. Två människor måste nu värna och ta hand om sitt barn. Det är en glädje samtidigt som det innebär ett stort ansvar.
Någon blir arbetslös och slängs in i stressen och ovissheten – vad händer nu? Kommer jag att kunna betala hyra och alla räkningar? Kommer jag över huvud taget ha mat till min familj? Oron gör sig en plats i den arbetslöses hjärta. Den kan växa sig så stark att stressen gör människan sjuk.
De flesta människor drabbas ibland av en känsla av misslyckande, man kan känna sig otillfredsställd både med sig själv och allt man har omkring sig. Man kanske inte kan förklara varför man känner sig så hjälplös och misslyckad.
Får känslan av misslyckande gro i en människas hjärta så påverkar det hennes relation till Gud. Det kan bli näst intill omöjligt att uppleva Guds närhet i sitt liv. Gud känns plötsligt så overklig och långt borta. De personliga svårigheterna tar överhanden och man ser inte längre helheten i sin situation.
För oss kristna är det viktigt att påminna sig om att Jesus är med oss varje stund. Han finns vid vår sida både i stunder av glädje och i tider av sorg. Han möter oss i vår vardag – där vi är just nu.
Frid vare med er!
Jesu fridshälsning är en påminnelse om att frälsningsverket är fullbordat. Ingenting mera behövs eller kan göras för att vi skall vara frälsta, fria från syndens slavok. Genom tro på Jesus och hans frälsningsverk så är vi frälsta! Våra synder är förlåtna för Jesu Kristi skull.
Tomas, en av de elva apostlarna var inte med då Jesus visade sig för de övriga. Han tvivlade på deras vittnesbörd och har av många pekats ut som tvivlaren, vilket är lite orättvist. De var nämligen alla tvivlare innan de fick möta vår uppståndne Herre. Det var något som Jesus förebrådde dem.
Låt oss lära något genom Tomas reaktion och omvändelse. På sätt och vis kan nog många känna igen sig i honom. Han hade fått uppleva hur Jesus blev förrådd och togs ifrån dem. Saker och ting hade inte riktigt skett så som Tomas eller de andra hade tänkt sig. De såg Jesus dö på korset. De såg var han blev begravd. Det var väl slutet, eller var det inte det? Tredje dagen därefter började de mest fantastiska ord spridas – Jesus är uppstånden! En god nyhet kan vara svår att ta emot och så var det för Tomas:
Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.
Hur många människor kommer inte med liknande invändningar! Om jag inte … så kan jag inte tro. Att se – att känna, att uppleva – om än ett litet tecken för att man ska tro …
Efter att ha fått brottas med sitt tvivel och vännernas försök till att övertyga honom fick Tomas uppleva en helomvändning då det gällde sin tro. Det hade gått åtta dagar och de var åter samlade bakom låsta dörrar. Jesus kom likt förra gången och hälsade dem med frid. Predikan som de övriga då hade fått – fick nu även Tomas.
Det måste ha varit omskakande för honom att inse att Jesus, trots att Han inte tycktes vara närvarande då de andra berättade för Tomas om deras möte med Jesus, så hade Jesus ändå hört deras samtal och Tomas tvivel.
Jesus sade:
Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!
Huruvida Tomas kände på Jesus och Hans sår vet vi inte – men vad vi vet är att allt tvivel han tidigare känt försvann och var helt borta i och med mötet med Herren … Tomas brast ut i trosbekännelsen: ”Min Herre och min Gud!”
Tomas hade nåtts av samma predikan som de andra. Han hade fått ta emot Jesu fridshälsning och med egna ögon fått se Honom levande. Allt sedan Jesu himmelsfärd gäller orden: ”Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”
Vi tillhör denna kategori. Vi får finna tröst och frid hos Gud – i Hans Ord, i Nattvarden, i bönen, i mötet och samtalen med andra kristna.
Det vi ser hända i världen med växande oro och krig är en källa för tvivel. Vi behöver inte oroas eller vara ängsliga då vi vet att Jesus lever och att Han är med oss.
Jesus säger:
Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. (Joh 14:27)
Amen! •