Joh 17:9-17
”Jag har gett dem ditt Ord.” (Joh 17:14)
Jesus ber med de orden i sin översteprästerliga förbön, som vi läser i Johannesevangeliet 17. När Jesus ber för sina lärjungar, talar han om det ord, som han gett dem och som de skulle ge vidare som hans apostlar och sändebud.
Eftersom Jesus är Guds Son, kommer hans Ord från Gud. Jesus är ett med sin Fader och kan därför säga: ”Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt.” Ordet är ett sätt för Gud att handla och verka. Han skapade världen genom sitt Ord. Och när han skulle frälsa den värld, som avfallit från honom, beskrivs det så: Ordet blev människa och bodde bland oss. Jesus kallas själv Ordet. Att Bibeln är Guds Ord hör alltså samman med att Jesus är Guds Son. Den, som tror på Jesus, tror också på hans Ord. Om Jesus inte varit Guds Son, hade hans ord och lära snart glömts bort och dött bort. Eftersom Jesus är Guds Son är hans Ord levande och verksamt. När han talade sitt Ord, häpnade människor och sa, att han talade med makt och myndighet. Man sa: Aldrig har någon människa talat, som han.
Guds Ord visar oss vår plats som Guds skapade barn. Ordet visar även på Guds plan för att frälsa oss, som hör med det människosläkte som blivit lagd under synd och död. Jesu ord är ett budskap om syndernas förlåtelse. Han vill ha förkunnat, att han burit människors synd och skuld på korset, för att de skulle bli räknade som förlåtna, försonade och rättfärdiga inför Gud. Jesus har gett oss Guds Ord, för att han vill oss väl, vårt eviga väl. Från korset utgår uppmaningen: Låt försona er med Gud! Han vill rädda från den eviga olycka, som blir följden av att man förkastar och föraktar hans Ord.
Jesus ber även i sin förbön för dem, som genom hans lärjungars ord kommer till tro på honom. Lärjungarna blev rustade med hans Ord och med Andens kraft, så att deras förkunnelse verkade tro på Jesus. ”Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi Ord.” (Rom 1:17) Genom Jesu ord kan människor komma från andlig död till andligt liv, från det ondas välde till Jesu rike. Det är fara i det andliga, om man intalar sig att man är en Jesu lärjunge, fastän man inte vill bekänna och lämna sin synd och har den oförlåten inför Gud. Men genom Andens kraft händer något, när Guds Ord brukas och förkunnas. Den som lyssnar, lär och lyder Ordet, får erfara, att det dömer, oroar och skapar bekymmer och ånger över hur livet varit. Det är inte bara vad man brutit och försummat som kommer fram. En människa känner igen sitt eget hjärta, när aposteln Paulus skriver: Det onda som jag inte vill, det gör jag. Det goda, som jag vill, det gör jag inte.
Jesu ord är ett glatt budskap för syndare. Han uppmuntrar dem att komma till honom med sin skuld, för han vill byta ut den mot sin förlåtelse, nåd och rättfärdighet. Är synden stor, blir nåden större. Det är inget hos människan själv som gör henne till en förlåten syndare. Utan det är allt vad Jesus gjort för henne och ger henne, som gör henne till hans egen. Då hör hon till dem, som Fadern gett åt Sonen. Hon är hans egendom, som han ber för. Han har friköpt henne till sin egen och betalat för henne med sitt försoningsblod.
Jesus ber, att hans lärjungar ska bli bevarade hos honom och i enheten med honom och hans himmelske Fader. Det är lätt att komma bort. Därför behöver Jesu lärjungar det Ord han gett dem. Jesus talar om undergångens man, Judas Iskariot. Denne avföll genom att svika Jesus och drevs av penningbegär. Jesu lärjungar lever i världen, men inte av världen. Jesus nämner i sin förbön, att världen inte tål Jesu lärjungar och att de kan få möta samma motstånd som Jesu ord och rike möter. I världen omges de av andliga fiender, som vill rycka bort dem från Jesus. Djävulen är verksam och vill hindra deras frälsning. Frestelser kommer från den oomvända världen och deras eget syndafördärv, som de inte blir av med så länge de lever. Faran är inte över. Och de klarar inte att själva segra över det onda. Jesus har gett dem Guds Ord och han har makt att bevara dem genom sitt Ord. När de brukar hans Ord och hör det och tänker på det, så får de hjälp att inte ha de andliga fienderna som sina vänner. De strider emot dem med Guds Ord och bönen som vapen, liksom Jesus själv segrade över sina frestelser genom att möta dem med Guds Ord. De ska leva i världen, men inte tänka och leva som den. De har inte fått världens ande, utan Guds Ande. Men de blir även vittnen om vem de tillhör, genom att inte delta i vad som helst, när kärleken inte fordrar det. De känner av, när gemenskapen inte stämmer med att vara en Jesu lärjunge. De avstår hellre än att utsätta sig för risken att komma bort från honom.
Genom att leva av Jesu ord som en daglig näring, får de hans kraft att bli bevarade till evigt liv. Ordet tröstar, lär, förmanar och varnar. De får en glädje, som världen inte kan ge. De som ständigt tar trons tillflykt till frälsaren Jesus, ska ta till sig Guds Ords löften om framtiden, glädjen och segern i hans himmelska rike. •