Textavsittet vi nu tar del av är ett lite överraskande men fullständigt sammandrag av Jesu tidigare undervisning i Joh 1-12 uttryckt i dessa 6 verser. Vi känner väl igen begreppen hos Johannes symbolrika ord som tro, ljus, mörker, liv, dom och evigt liv.
I sitt evangelium poängterar han detta tydligt att Jesus är sänd av Gud som den ende och unike frälsaren som är sanningen om vägen till livet. ”Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig.” Sonen är helt och fullt en återspegling av Faderns härlighet. Den ende som har sett Gud. Den ende som stigit in i vår värld som vår frälsare och räddare. Han som har det eviga livets ord som betonas i dagens text.
Jesus har ”förklarat” Gud för oss säger Johannes. Men det betyder då inte bara en intellektuell förklaring utan mer att han uppenbarar Fadern som en verklig erfarenhet in våra liv. Den som har sett Jesus har sett fadern.
Johannes vill alltså särskilt framhäva Jesu sändning från Fadern till världen och att i den återspeglas i Jesus person Faderns väsen. Fadern och Sonen är ett. Den som ser Sonen och tror på honom, ser Fadern och tror på honom. Någon har sagt att varje lära som gör sig en annan bild av Fadern än den vi ser i Sonen är falsk. Vår gudsbild får tydliga konturer genom Jesus.
Att skilja Jesus från Fadern och ”söka skydd hos Jesus” mot Fadern är en tanke som saknar stöd i Nya testamentet. Därför bekänner Kristi Kyrka i Nicenum: ”Av samma väsen som Fadern.” Sonens enhet med Fadern uttrycker sig i fullkomlig lydnad gentemot Fadern. Han säger och gör inget annat än det han hör och får av Fadern. Jesu tecken och under visar att Gud sänt honom. Som sann människa utrustas han i Den Helige Andes kraft.
På samma sätt sänder idag Jesus ut sina efterföljare att genom Andens utrustande verka för Guds rike.” Såsom Fadern har sänt mig så sänder jag er.” Jesu egen sändning som kropp då blir alltså en modell för hans kyrka som är hans kropp nu att vara, säga och göra allt vad Jesus sa, gjorde och var under sin vandring på jorden.
Det är ju själva poängen med att den Helige Ande utgöts på den första Pingstdagen och fortfarande utgjuts över Guds folk. Den Helige Andes kraft och utsändande hör ihop som förutsättning och konsekvens där syftet är att fortsätta den Jesu tjänst han nu överlämnat till sitt folk.
Detta blir oerhört tydligt när vi i Apostlagärningar ser hur den första kristna församlingen fungerar. Boken kunde ha hetat ”Den Helige Andes gärningar …”. Jesus talar Faderns ord som är uppenbarelsens ord från Faderns hjärta vilka vill nå in i våra hjärtan och liv. Jesus är Guds röst i världen. Den talar om vad Fadern tänker, vill och framför allt vad han i Jesus gjort för att vi ska bli frälsta. Men ordet är inte bara kunskap. Det är också ett ord som har makt att föra syndare till det eviga livet. Det är ett trosskapande ord som på ett förunderligt sätt kan skapa tro på Jesus i människors hjärta. Ingen har nämligen talat som han.
I ordet ser vi Faderns stränghet mot synden och samtidigt hans kärlek till syndare. Det är inte bara ett allmänt allmänt ord utan i det finns också ett personligt tilltal till mig rakt in i mitt liv. Det ordet får jag lyssna till, tro och lyda. Det finns ingen mänsklig prestation i detta – tron är helt och fullt en gåva.
Bibeln är Den Helige Andes verktyg i hans verk in i våra liv. Han är också den som behåller oss i en rätt tro. Vi bekänner ju också att det är den Helige Ande som kallar mig genom evangelium som är frälsningens ord som gått ut i världen sedan den första Pingstdagen såsom en Andens vind som ju är denna dags överskrift. Vi behöver såväl ordet som Anden för att kunna leva som kristna. Precis som det är rätt bra för ett flygplan att ha två vingar för en balanserad flygning. Att rätt kunna ta emot det ordet behöver vi alltså hjälp med. Att förkasta det kan vi göra i egen kraft. Frälsningen beskrivs så i NT: ”Han har fört oss ifrån mörkret in i Guds underbara ljus.” Att tro på Jesus är att ha ljuset eftersom Jesus är ljuset. Det är klart uttalat att Jesus inte kom för att döma världen utan för att rädda den. Det är Guds avsikt. Evangeliet om Jesus börjar alltså med något positivt, ”du är älskad, sökt och efterfrågad av den kärlek som blev plågad”. Jesu frälsande vilja är fullständigt tydlig.
Men han förnekar inte att han också är domaren. Den som avvisar hans ord och honom som frälsare har en domare över sig. Nya testamentets budskap är: Låt den kommande domaren bli Din nuvarande frälsare.
Ordet om och från Jesus kan förkastas. Men aldrig kan det förintas. Det ordet står evigt fast. Det står fast som ett avvisat ord om frälsning, nåd, försoning, liv och ljus. Men det står också kvar som domare eftersom. ”Jag har inte talat av mig själv utan Fadern som har sänt mig har befallt vad jag skall säga och vad jag skall tala.” Så tillskriver han sina ord ett sådant oerhört värde. Jesu ord är Faderns ord.
Ordet liv, vid sidan av ljus, är ju Johannes favoritord. Av sammanhanget förstår vi att det inte är det vanliga mänskliga livet det handlar om. Han talar om det andliga livet och om det eviga livet och sätter närmast ett likhetstecken dem emellan. Det andliga liv en människa får del av genom att bli född på nytt är egentligen början på det eviga livet som fortsätter efter döden. ”Ge oss liv av Ditt liv” är en god bön för en kristen att be både i det andliga och i det naturliga. Människa är ju ande, själ och kropp och detta uttrycker den Bibliska helhetssynen på människan.
Mitt i det vi kallar för det vanliga mänskliga livet kan vi få del av hans liv. Att vara en kristen är inte bara en lära eller övertygelse, utan det är att få leva ett helt och fullständigt nytt liv. ”Nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig.” Pingsten påminner oss om att utan Den Helige Ande det kristna livet djupast sett är omöjligt att leva. •