”Vår vän Lasarus sover. Men jag går för att väcka honom.” Detta var Jesu svar till sina lärjungar som nyss hade ifrågasatt lämpligheten i att återvända till Judeen då budet om Lasarus död hade nått dem, eftersom judarnas nyss hade försökt stena Jesus.
Vi märker för det första Jesu sinnelag gentemot Lasarus, ”Vår vän”, säger Jesus, och vidare ”Jag går får att väcka honom”. Notera detta, du som läser, Jesus är inte bara en kristens vän i livet, utan även i döden. Säkert har du många erfarenheter av Jesu välgärningar gentemot dig. Om inga alltför tydliga dyker upp i minnet hos dig just nu, så har du säkert människor runt omkring dig som kan intyga om Guds mäktiga verk, både till kropp och själ, det jordiska och andliga. Eftersom Jesus är en vän i både liv och död, så är Han även en vän när sjukdomen kommer över en kristen människa här i livet.
Läser vi vad Johannes skriver i samma kapitel av denna söndagens evangelium så står det: ”Jesus älskade Marta och hennes syster (Maria) och Lasarus.” Vi får veta att Lasarus var bror till två fromma kvinnor, samt att Jesus själv älskade honom, men ändå lät Jesus det gå så långt att Lasarus dog, men det står inget om att Jesu kärlek för den sakens skull hade upphört gentemot Lasarus eller för den delen Marta och Maria.
För det andra så hör vi i söndagens Evangelium följande ord av Marta:
”Marta sade till Jesus: ’Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om.’”
Här lyser det mänskliga tillståndet igenom med yttrandet ”Herre, om du hade varit här”, samtidigt som tron på Frälsaren, Jesus Kristus tar sin plats jämte yttrandet med orden ”men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om”.
Ser vi till sammanhanget av vår läsning så har Marta och Maria tidigare visat på denna tron då det blivit uppenbart att Lasarus var sjuk: ”Systrarna skickade då bud till Jesus och lät säga: ”Herre, den du har kär ligger sjuk.” Vi ser att systrarna inte började rationalisera eller förhandla på vilket sätt Herren borde hjälpa i den uppkomna nöden, de visste att Herren hade makten att hjälpa, allt de gjorde var att lägga fram den inför Herren, därmed var saken i Jesu händer lagd och därmed också tillfället och sättet som hjälpen skulle komma.
Här har vi ytterligare ett bevis, ja, ett underligt bevis på Jesu vänskap. Trots att vi vet att hjälpen kom, så dröjde den dock: ”När Jesus nu hörde att Lasarus var sjuk, stannade han ändå två dagar där han var.” När det kommer till Herrens ingripande så kan väntan bli lång, frestelsen stark, frestelsen att tänka att Herren glömt just dig, eller den människan som du håller kär och ihärdigt beder för, dag och natt, men så är inte fallet. Marta och Maria lade fram sin nöd inför Herren, Herren hörde den bönen, men, ”ändå stannade han kvar i två dagar där han var”.
Även om Herren dröjer så är hans öra vänt mot alla sina barn. Bibeln uppenbarar Gud för oss som Fader, en Fader som inte kan mätas med någon annan fader här på jorden, inte minst på grund av Hans trofasthet. Har vi sett Sonen så har vi sett Fadern, och som Paulus påminner Timoteus, när det kommer till Jesus: ”Är vi trolösa förblir han trofast, för han kan inte förneka sig själv.”
Kanske är det så i din vandring, du som läser detta, att du många gånger inte haft samma mått av tro som Marta och Maria, du har i din bönekamp inte ansett dig räcka till, kanske har du frestas att ge upp då du upplevt att svaret dröjer, saker och ting kanske till och med blivit värre trots ditt tålamod. Var vid gott mod! Jesus förblir trofast för han kan inte förneka sig själv, tror du att Herren är förmögen att hjälpa även dig och det du lagt i Hans händer, så tro även detta att Han känner till dina omständigheter och när och hur hjälpen ska komma till dig.
Till sist så är Han trots allt din vän, den bäste av dem alla. Du har säkert under din vandring fått möta många goda bröder och systrar i tron som fått trösta och förmana dig, du kan nog säga ”var hade jag varit idag utan honom” och vidare ”Hade inte hon kommit med det där Gudsordet just i den situationen vet jag inte vad jag hade tagit mig till”. Se nu på Jesus Han som överträffar allt detta på ett fullkomligt sätt.
Med detta sagt, försaka för den sakens skull inte dina bröder och systrar i tron, besinna istället att det är Herren som gett dig dem, Han som har omsorg om alla jordiska bestyr, såsom länder, familjer, individer, offentliga och privata angelägenheter, allt är i Hans hand, så även du och den du ivrigt har lagt fram inför Hans fötter.
Besinna därför Vännen du har, Jesus Kristus, Frälsaren, i både liv och död, du är Hans och Han är din. Allt som du på grund av Adams fall åstadkommit med tanke på synden som är i dig, i både tankar ord och gärningar, har Jesus tagit på sig, och allt som han kom med, liv, frid och salighet har han nu skänkt dig. För så har Gud låtit uppenbara det, så vill Han att du skall tro och så får du även tro.
I Jesu namn. Amen. •