”Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor” (Jes 12:3)
Så hade prästerna sjungit varje dag under en hel veckas tid medan man bar upp vatten från Siloamkällan för att gjuta över altaret i templet under högtiden. Under denna högtids sista dag reser sig Jesus från Nasaret och ropar ut över folket: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick.” Frälsningens källor öppnas på för fullt med Jesus. Väntan är över. Messias är här, frälsningen är här. Genom honom finns vatten tillgängligt – alltid.
Ämne: Frälsningens underbara källor som släcker all törst.
1. Vilken törst?
Att dricka friskt och rent vatten hör till Guds goda omsorg. Genom hans försyn förser han människor med det som vi till livets uppehälle behöver. Vi får dricka, men vi blir snart törstiga igen.
Vad är det då för törst som Jesus kan släcka för alltid. Det handlar om vår andliga törst. Som vår kropp fungerar, så liknar ofta Jesus vårt innersta vid. Hur är det med törsten? Den är kroppens inbyggda varningssystem som talar om för oss att vi behöver fylla vårt vätskebehov. Att inte känna törst vore livsfarligt, att inte ha det inbyggda system som påminner oss om vad vi behöver.
Men nu säger Jesus ”om någon törstar” trots att vi vet att alla gör det. Men det finns situationer när kroppens varningssystem fungerar sämre. Till exempel när det råder hög luftfuktighet. Då är det som om kroppen tror att vätskenivåerna är under kontroll och det är inte säkert att vi känner av törsten. Du kan drabbas av vätskebrist – trots att fukten är så påtaglig att du nästan kan ta på den!
Detta säger oss något viktigt om vår andliga törst. Våra liv inte minst i en tid av yttre välstånd, kan sägas liknas vid hög luftfuktighet. Vi har så mycket gott omkring oss att vi tror att allt står väl till och märker inte av vår törst. Någon utifrån måste röra vid oss och säga: ”Du törstar, du måste dricka.”
Detta är den helige Andes första verk med oss. Han väcker oss till liv och insikt – jag törstar. Det saknas något i mitt liv. Allt som jag har runtomkring mig, som visserligen kan vara något gott, kan till sist ändå inte släcka min innersta törst – törsten efter svar på livets stora frågor, törsten efter rättfärdighet, törsten efter frid med Gud, min skapare. Om vår kropp i bästa fall klarar några dagar utan vatten – hur ska då vår själ och ande klara sig utan vatten!?
2. Vattnet som släcker den andliga törsten
Om någon törstar – så kom till mig och drick. Det finns många drycker, också i det andliga, men de flesta är inte hälsosamma. Gud talar genom profeten Jeremia om detta:
”Mitt folk har begått en dubbel synd: de har övergivit mig, källan med det levande vattnet och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.” (Jer 2:13)
Att en människa blivit andligt sökande är bara ett första steg. Sedan behöver hon veta platsen med det levande vattnet.
Nu lovar Jesus att han har det levande vattnet och den som dricker av det vatten han ger blir aldrig någonsin törstig igen säger han till den samaritiska kvinnan. Det är den heliges Andes andra verk, att han leder oss till de verkligt goda och friska källorna. Han leder oss till Jesus. Genom sina medel; Guds ord, dopet och nattvarden får Anden oss att smaka och se att Herren är god. Genom dessa medel lär vi känna Jesus och vad han har gjort för oss, i vårt ställe för att släcka vår törst.
Denna källa blir mer påtaglig för oss, ju mer Anden får förhärliga Jesus för oss. Jesus gör det tydligt i dagens evangelium, att förutsättningen för att Andens levande källor ska rinna fram till oss och i våra hjärtan är att Jesus blir förhärligad. Påsktidens texter har talat om Jesu förhärligande och hur den tar sig uttryck. I hans ställföreträdande lidande, död och uppståndelse för mig och dig, då är det som om himmelens kranar öppnas för fullt. När Jesus dör, berättar Johannes att Jesus ger upp sin Ande. Ordagrant står att han gav ut sin Ande. Han dog vår död, för att ge oss sitt liv. Ur hans sida kom blod och vatten. I sitt första brev förklarar Johannes att detta hör samman med Anden. Det levande vattnet, det livfulla blodet som kommer från Jesu kropp flödar ut över jorden. Det finns hopp för en fallen och slagen värld. Det flödar liv ur Jesus.
Genom Jesus förhärligande öppnas upp för den livgivande Anden. Jesus möter dig för att ge av sitt livgivande vatten. Redan den första pingstdagen berättas om hur dopets renade vatten fick flöda över flera tusen. Dopets källa har också fått rena dig från all synd och orättfärdighet. Där har du fått ta emot livet. När Jesus förhärligas för dig, när du i honom ser dig upprättad, benådad, förlåten då har också den helige Ande tagit sin boning i dig.
3. Jag – en källa med levande vatten!?
”Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Detta är den helige Andes tredje verk med oss. Att han tar sin boning i oss. Det väcks en ny vilja i oss. I det som tidigare var ett dött och fattigt liv med en källa som mest läckte vatten och som mest var en källa till egen lust och egen glädje, i samma person flödar nu fram en levande och frisk källa. Spontant protesterar vi. Det kommer fortfarande fram mycket ur mitt liv som hämtat ur en unken källa. Det är sant. Den blir vi inte slutgiltigt av med förrän vi är saligt hemma i himmelen. Men det är lika sant att den helige Ande genom dopet och tron har tagit sin boning i dig. Paulus talar om det som en kamp mellan Anden och köttet.
”Köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill.” (Gal 5:17)
Vi kan aldrig säga att vi blir klara med den kampen – då lurar vi oss själva och faller i högmodets träsk. Därför behöver vi, för att vara källor med friskt levande vatten, själva leva i Andens friska källor. Det är vattnet som förhärligar Jesus för dig. Han måste bli större och jag mindre. I takt med att så sker, så sinar de unkna källorna i mitt inre alltmer, och den friska källan får allt större utlopp. Det är bara Jesus själv och hans Ande, som verkar det nya livet i mig. Amen. •