Visst vore det roligt att träffa någon historisk person? Tänk att få träffa en historisk kung och fråga vad han tänker om vår tid. Eller tänk att få växla några ord med Martin Luther! ”Du ser de problem som kyrkan kämpar med idag. Hur skulle du ha gjort?”
Bibeln lär oss att ”våra dagar är räknade” (Ps 90:12). Herren har gett oss en kallelse att leva och verka under de dagar vi har här på jorden. Det här får vi komma ihåg också när vi ser på historiska storheter. De kan ha stor vishet att ge, och vi ska gärna konsultera deras skrifter.
Men de är också barn av sin tid, liksom vi. När det gäller att handskas med vår tid är det du och jag som är experterna, för det är den här tiden som Gud har gett på vår lott. Samtidigt vore det ovist och orätt av oss att inte lyssna till fäderna, också när vi handskas med den tid som nu är.
Mötet på förklaringsberget
I evangelietexten för Kristi förklarings dag händer dock det som aldrig annars händer i den här världen. Plötsligt får Petrus, Johannes och Jakob möta två historiska figurer, Mose och Elia, som visade sig i härlighet tillsammans med Jesus. Petrus föreslog att de skulle bygga tre hyddor för de tre männen. Vi kan kanske ana vad Petrus kan ha haft för baktanke. Kanske kunde Mose – som en gång hade lett folket ut ur Egypten – nu berätta hur romarna kunde drivas ut ur Israel? Eller kanske kunde Elia – den store profeten – säga något om hur framtiden blir?
Vi hör dock inte att de skulle ha talat direkt till lärjungarna. Däremot skriver Lukas att de talade med Jesus ”om hans bortgång som han skulle fullborda i Jerusalem” (Luk 9:31). Detta är vad Mose och Elia hade på hjärtat, sista gången man kunde se dem här på jorden. Detta är vad dessa män som visade sig i härlighet ville diskutera med Jesus. Hans fullbordan av lagen och profeterna. Hans död på korset. Och det är väl inte så märkligt, egentligen? Det är ju just tack vare Jesu död och uppståndelse som också Mose och Elia får tala med Jesus i härlighet!
Lyssna till honom!
De två historiska männen visste alltså vad som var det viktigaste. Däremot är det oklart huruvida Petrus och de andra visste, i den stunden. Kanske var de så omtumlade av att få se Mose och Elia, att de glömde vem de hade med sig varje dag? Men därför visade Gud själv vem det var som blickarna skulle riktas till.
Lukas skriver att det ”kom ett moln och sänkte sig över dem” (Luk 9:34). Längre kunde man inte se Mose och Elia. Sedan hördes en röst som sade: ”Han är min Son, den Utvalde. Lyssna till honom!” (Luk 9:35), och till sist får vi höra att ”när rösten hördes, fann de att Jesus var ensam” (Luk 9:36).
Med hänvisning till denna händelse skriver Petrus själv senare, bland annat, att ”vi var ögonvittnen till hans majestät” (2 Pet 1:16). Med all tydlighet visade Gud på det här sättet både för lärjungarna då, liksom för oss i dag, var vårt hopp står att finna och vem vi ska lyssna till. Så också – och kanske i synnerhet då – när vi riskerar att se andra auktoriteter vid sidan om Jesus.
Säkert kunde Mose och Elia berätta mycket av intresse. Men det viktigaste, det som Gud vill att vi ska höra av dem och om dem, det är de ord som han själv gav åt dem och som har nedtecknats i Bibeln. Säkert kunde det vara intressant för oss att veta vad Petrus och de andra lärjungarna skulle ha att säga. Men det viktigaste, det som Gud vill att vi ska få höra ur deras mun, det är det ord som Gud gav åt dem och som är nedtecknat för oss i Bibeln. Det är där som Guds Utvalde Son kommer till tals, han som vi får lyssna till.
Jesus talar till oss
Mose och Elia försvann från lärjungarnas åsyn, men Jesus stod kvar. Efter den stunden har ingen hört ett ord av Mose och Elia, och i vår tid har ingen sett skymten av Petrus, Johannes och Jakob. Med Jesus är det annorlunda. När du läser Bibeln är det Guds ord du får höra, även om han har använt sig av mänskliga tjänare för att du ska få höra hans ord. Dessutom har Jesus sänt ut sina tjänare i ordets ämbete för att du ska få höra hans röst, och han lovar: ”Den som lyssnar till er lyssnar till mig.” (Luk 10:16)
Vidare är han enligt sitt löfte din klädnad genom dopet och tron, och i den heliga nattvarden ger han dig sin kropp och sitt blod till syndernas förlåtelse.
Märker du hur Jesus alltså inte är endast en historisk figur eller en auktoritet från det förflutna? När det gäller Mose och Elia, Petrus och Paulus, Luther eller vem som helst annan, så kan vi visserligen fundera vad de skulle säga i vårt läge. Men i Jesus Kristus har vi den som talar till oss och är hos oss också i dag, genom ordet och sakramenten. I Jesus Kristus har vi den som känner också nuet bättre än du och jag, och därför har vi nu, liksom alltid, orsak att lyssna först och främst till Guds ord.
Framför allt: Jesus Kristus är den som fullbordade allt för dig och mig, och som kommer till oss i nådemedlen. Så gör han för att också vi en dag, tillsammans med alla hans heliga, av nåd ska få stå i härlighet med honom och lovprisa honom ansikte mot ansikte. •