Den danske prästen och psalmdiktaren N. F. S. Grundtvig myntade ett begrepp, som blivit välkänt, nämligen ”Menneske först og kristen saa”, alltså ”människa först och kristen sedan”. Han menade att det finns ingen motsättning i att leva som människa och vara kristen. Det finns de som gärna vill göra denna motsättning. Man säger antingen Gud eller världen, vanlig människa eller frälst eller religiös. Det finns flera uttryck för denna motsättning.
Men att vara kristen är att vara helt och fullt människa. Vi lever som människor i världen. Gud har gett oss livet och allt vad som hör till livet är en gåva. Men den onda makt som vi kallar dj-n vill gärna förvränga det så att man ska skilja vårt liv som människa och vårt liv som kristen. Men någon sådan motsättning finns inte. Att leva som kristen är att leva som människa i världen och dessutom få den stora gåvan att få leva som Kristuslärjunge genom dopet och tron.
Ett kristet liv är alltså en livshållning vardag som söndag, dygnets alla timmar och varje andetag. Man kan därför inte säga att kyrkan ska ägna sig åt det andliga livet medan andra ska sköta det vanliga livet. En kristen är engagerad i allt som gäller livet. Alltså människa först och kristen sedan.
Nionde söndagen efter Trefaldighet handlar om att vara Goda förvaltare, om det uppdrag som vi all har fått som människor – och kristna. Ordet förvaltare låter lite gammaldags. Man kommer att tänka på en gammal militärgrad, den högste underofficeren kunde få graden ”Förvaltare”. Eller en godsägare har en förvaltare som sköter om den gård som han inte äger. Vi har som kristna och människor att förvalta den värld vi har runt omkring oss.
Vi upplever runtomkring oss denna värld som många gånger verkar både omänsklig och okristen. Många människor far illa i denna värld. Så borde det givetvis inte vara. Men varför är det så? Ett svar är: det beror på dålig förvaltning av Guds hushåll. Dessutom finns det en destruktiv makt i tillvaron, en makt som förstör och som gör att vi syndar. Bibeln kallar denna makt för djävulen, förstöraren. Det han förstör är det goda sanna livet, paradiset för att använda en välkänd bild från Bibeln.
Alla människor är kallade att vara förvaltare, var och en efter sin förmåga. En förvaltning bör vara trogen och klok. Men det finns också motsatsen. Hur många gånger har man t.ex. inte försökt skapa ett slags paradis på jorden genom självpåtagen förvaltning. Ofta har det blivit dess motsats: kommunismen i alla dess former, nazismen och dess avläggare, alla dess försök att bygga goda samhällen, utopier, på jorden. Men utan Gud går det inte. Därför faller alla mänskliga projekt sönder och samman förr eller senare. Medan projektet Gud består! Det är att vi ska var Guds goda förvaltare.
Vi ska glädjas över alla goda och fina insatser människor gör i samhället vare sig de är troende eller inte. Paradis på jorden kan det aldrig bli. Men det finns ända en väg till paradiset. Det är Guds väg till människan genom Kristus. Jesus Kristus är Guds Son som blivit människa och som lät sig offras på korset för vår skull. Jesu Kristi död och uppståndelse är vägen tillbaka till det paradis som människan en gång förlorade. Kristus är uppstånden och är den levande i sitt Ord och i Sakramenten. Dopet är det frälsande sakramentet. Där blir vi Guds barn. Nattvarden är Kristi offer närvarande på nytt för oss i den heliga Mässan. Du som är döpt är välkommen att ta emot brödet och vinet, Kristi för oss offrade kropp och blod. Goda förvaltare blir vi i Kyrkans liturgiska liv.
Vår lojalitet med Gud är inte alltid så stor – det vet vi nog. Men Guds lojalitet med oss är oändligt stor. Han välsignar oss när vi vänder oss mot Honom. Kristus upprättar oss, gör oss mänskliga och ger oss uppdraget att helhjärtat leva som Guds förvaltare i världen.
Här är Grundtvigs dikt i svensk översättning:
Människa först och kristen sen
det är ett huvudstycke.
Kristendom får vi av nåd allen,
det är den rena lyckan,
en lycka som blott skänkes den
som är i grunden Herrens vän
och bygger allt på sanning.
Sök då envar på denna jord
sann människa att bliva,
stå öppen för Guds sannings ord
och Herren ära att giva.
När sanning kristendomen bär,
om ej i dag man kristen är,
så blir man det i morgon.
(Översättning från danskan av Inge Löfström.) •