Vårt hemland är himmelen (Fil 1:20-26)
Vi kristna borde tala mer med varandra om vårt hopp inför döden och evigheten, kanske inte minst i tider som dessa när tillvaron skakar för så många. Det är ju det som ger oss den stora tryggheten i våra liv. Vi har ju fått höra det underbaraste av alla glädjebudskap. Det är inte ondskan som ska segra.
Paulus sprudlar av glädje när han talar om detta i det som är epistelläsningen denna söndag i dag: ”Vårt hemland är himmelen och därifrån väntar vi oss … honom som skall rädda oss, Herren Jesus Kristus.”
Vi har ju nåtts av det underbara budskapet om Kristus och hans ärorika uppståndelse och väntar på att han som slagit sönder ondskans och dödens makt ”och nu sitter på Faderns högra sida i himmelen”, ska komma tillbaka och rädda oss och upprätta sitt rike.
Hans seger bli vår genom tron – vi som står här frågande och förskräckta inför det som övergår vår värld och ser ondskans fruktansvärda makt. När vi delar vårt hopp med varandra växer vår tro och vår frimodighet också inför detta som heter uppbrott och tidens slut.
Vi grundar ju inte detta hopp på egna tankar och önsketänkanden utan på Guds eget handlande som har uppenbarats för oss. Vi, det förlorade paradisets barn som lever i en slagen och sargad värld har nåtts av budskapet att paradiset har öppnats på nytt.
”Vårt (rätta) hemland är himmelen.” Det liv i paradisisk glädje i gemenskap med vår Gud och Skapare som var Guds avsikt när han frambringade jorden – har nu åter blivit en möjlighet, ja mer än så: Det är den verklighet evangeliet förkunnar för oss. Honom som Gud sände för att rädda oss genom vår Herre Jesus Kristus försonade hela världens synd och skuld och öppnade vägen tillbaka till det förlorade paradiset.
Ja, vi väntar och längtar efter den dagen då Kristus kommer åter ”och lägger allt under sig”. Vi väntar med förväntan på ”förvandlingen”, då vi ska bli honom lika och stiga in i den himmelska världen. Vi lever i väntan på att han ska komma åter och upprätta sitt rike.
Redan de gamla testamentets fromma levde i hoppet att dödens skulle besegras: ”Vakna upp och jubla, ni som ligger i graven, ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall ge tillbaka de avsomnande.” Människor måste få höra om dödens överman. Jesus som själv blev dödad uppstod ur sin grav och upptogs till himmelen för att för att för liv och oförgänglighet fram i ljuset.
Människor i denna dödens värld måste få höra, att det liv som vi funnit hos Kristus är utan slut. Det finns en ny början hos Kristus. ”Det gamla är förgånget – något nytt har kommit.” Det är ett ljuvligt och underbart budskap till våra medmänniskor i en sargad värld utan hopp.
Vi tror och bekänner att genom Jesu Kristus är dödens makt besegrad. Vi tror att han har försonat all synd och skuld. Vi tror att lever vi med honom här, ska vi av nåd få leva med honom i evighet. Han ska bevara de sina. Vårt hopp, att Kristus har besegrat dödens välde, ger oss ett riktigt perspektiv på hela vår tillvaro.
Det ger oss mod att leva, att ta emot varje dag från Gud i förvissningen att Gud vill att vi ska leva här i väntan på Kristi återkomst. Han vill använda oss. Så länge vi får leva här kan vi vara trygga och tacksamma och veta att Gud vill det.
Men det ger oss också kraften att möta döden om den kommer innan Han kommer åter. Den onda döden, fienden som bryter ned och var konsekvensen av synden har Kristus förvandlat. Han har gjort den till porten in i ”vårt (rätta) hemland himmelen”.
Gud gav oss sin Son för att rädda oss. Genom honom är allt förändrat. Det är inte upproret, synden sjukdomen och döden som har sista ordet. Det finns nu frälsning, det finns hopp – det finns en framtid i Jesu namn när det nya kommer.
När vi liksom upptäckt Jesus och vad Gud har lovat genom honom så öppnas nya perspektiv. Vi är glada och tacksamma för varje dag vi får leva – även i svåra tider, vi får vi ser dem som gåvor från Gud. Dagar att bruka, dagar att tjäna honom och förbereda oss på det som ska komma.
Vi kan längta efter befrielsen, efter fullkomligheten, när striden ska vara slut och allt förklaras. ”Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kraft han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.”
Denna värld gick sin undergång till mötes genom vårt uppror mot Gud, här råder förgängelsen – men Gud valde att rädda vad som räddas kan. Därför fick vi en Frälsare. Han vill förändra våra liv, här och nu. Han vill ge oss tron och han vill fullkomna den så att vi går trygga fram genom livet till den sista stunden.
När vi drabbas av motgångar och svårigheter står vi inte ensamma och utan hopp. Gud har förbarmat sig. Vi har ett levande hopp, grundat på vad Jesus gjorde för oss.
Jesus tröstar oss. Vi minns hans löfte: ”Var inte rädd, du lilla hjord, er Fader har beslutat att ge er riket.”
Lämna dig till honom innan det blir för sent för på det löftet kan vi leva i förtröstansfull väntan på hans återkomst och på det löftet kan vi dö. Allt i Jesu namn. •