Luk 21:25-36
I evangeliet för 2 advent talar Jesus till sina lärjungar om sin andra ankomst och att Guds rike är nära. Som kristna bör vi kunna säga om tidens slut :”Vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store Gud och Frälsare Kristus Jesus skall träda fram i sin härlighet.” (Tit 2:13)
Längtan och väntan efter Jesus som lovat komma tillbaka, tillhör det kristna livet. Som döpta kristna kan vi se ljust och hoppfullt på framtiden – vi vet ju att vi genom Kristus fått nåden att leva i Guds kärlek som hans älskade barn och vi kan längta efter att en gång få skåda in i Faderns ansikte.
Jesus talar i evangeliet om ”hedningarnas tid” – vi kan känna igen detta i vår tid med all ängslan, ångest och rådlöshet – världen är platsen där säden sållas och skakas i allt som händer och agnarna skiljs från vetet. Men också den tiden ska en gång vara förbi. Gud förbereder det som väger mycket tyngre än pandemier, klimatkatastrofer och krig – därför är vår framtid oändligt god och ljus genom att vi tror på honom som säger: ”Jag är Jesus.” Det betyder att han är solen i vars sken folken vandrar. I honom har vi ljus och kan vandra i hans ljus och ska inte övervinnas av mörkret
När månen träder mellan solen och jorden då blir det mörkt – det är också vad som händer när vi lever enbart för denna världen – utan Kristussolen vandrar vi i töcken och mörker. Vi är kallade att var ljus i världen med vårt fäste i himlen – utan tron på Jesus Kristus blir vi som ”stjärnor fallna från skyn” (Matt 24:9).
Tecknen som Gud ger i varje tid säger oss att hans andra ankomst är nära, nu kan ögonblicket vara inne. Jesus säger oss att vaka och bedja hela tiden så att vi kan ”stå upprätta inför människosonen när han kommer”. Paulus skriver: ”Ni vet ju ändå vad tiden lider, det är dags för er att vakna. Ty nu är vår räddning närmare än när vi kom till tro.” (Rom 13:11) Man kan ligga vaken och vara rädd för att någon bryter sig in i huset – Jesus säger också att den dagen kommer som en tjuv om natten (Matt 25:43, 44). Men den vaksamhet han önskar sig av oss är att vi vakar med glädje, hopp och förväntan, som bruden vakar med en brinnande längtan efter Brudgummen. Då blir vi fria från allt oväsentligt och kan samla krafter för att ta emot Jesus när han kommer, när ropet hörs vid midnatt: ”Brudgummen är här, kom ut och möt honom!” (Matt 25:6)
Jesus talar till lärjungarna om fikonträdet och alla andra träd som när de om våren knoppas – säger oss att sommaren är nära, Guds rikes sommar. Det liv som sett ut att ha dött under vinterkylan, spirar åter – medan det liv som inte varit förankrat i den djupare jordmånen har förfrusit och förblir dött. Mitt i vintermörkret får vi höra att ”sommaren är nära”. ”Detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer.”
Kristuslivet, som får sin kraft från Herrens ord som aldrig förgår, klarar av vinter och mörker och kommer att spira i i den eviga sommaren på den nya jorden! När allt hopp verkar vara ute då börjar ett helt nytt liv.
Jesus säger: ”Men inte ett hår på ert huvud skall gå förlorat … när allt detta börjar, så räta på era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” När allt är som värst, får vi hoppas som mest. När det är som mörkast, bryter ljuset igenom. När allt hopp verkar vara ute då börjar ett helt nytt liv!
Men vad händer då med den gamla världen? Den har i princip redan gått under – den gjorde det vid Jesu död och uppståndelse. Allt som måste ske på den yttersta dagen får där sin början – solen förmörkas, jorden bävar och skakar, gravarna öppnar sig. Världens dom avkunnades redan på korset: ”Nu faller domen över denna världen.” Jesus säger: Denna världens härskare är dömd – jag har besegrat världen.” Han har burit din och min och hela det samlade människosläktets synd och försonat för den med sitt oskyldiga blod och död på korset.
När Jesus går levande ut ur sin grav då börjar den nya världens liv. Det är Andens liv som skapar den nya världens liv i den nya världen. Tror vi på Jesus och lever i Andens liv, då lever vi i den verklighet som tillhör den nya världen och den nya jorden. Jesus talar om detta för att hans lärjungar ska leva med siktet inställt på det som väntar och inte tappa målet ”så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen – var på er vakt”.
Den yttersta dagen har redan tagit sin början men den har ännu inte nått sin höjdpunkt.
Den gamla världens tid är förbi – genom dopet har du dött och uppstått med Kristus och lever i nådens tid! Men det är ändå sant att vi fortfarande väntar och ber: Kom Herre Jesus! Spåren från den gamla världen finns ännu kvar och behöver tvättas bort, av Lammets blod. Det nya som redan kommit men som ännu delvis är fördolt – det kommer att uppenbaras i all sin härlighet när den dagen når sin höjdpunkt – den dagen när Jesus kommer i sin härlighet i sitt andra advent.
”Se, jag kommer” säger han, ”och Anden och bruden säger: Kom! Och den som hör det skall säga: Kom! Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.” (Upp 22:17)
Amen. •