”Vi såg Hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern.” Det är aposteln Johannes som säger detta. Men han är inte ensam om det. ”Vi” säger han, och i det ryms inte bara han själv och övriga apostlar utan alla som hade stått upp och följt Jesus då Han kallat dem till lärjungar. Men det stora är att inte bara lärjungarna då utan också de som nu är Jesu lärjungar får göra sådana erfarenheter att de kan bekänna med Johannes, ja, med alla trogna i alla tider: Vi såg Hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern (Joh 1:14).
Jesu lärjungar …
När vi hör eller läser om bröllopet i Kana, påminns vi om åtminstone tre utmärkande drag hos Jesu lärjungar.
Liksom Jesus och Hans lärjungar var bjudna till bröllopet, så har Jesu lärjungar bjudit Jesus till sig. Det är dock inte lärjungarna som tagit första steget till lärjungaskapet. Det gör alltid Jesus. Med sitt ord står Han vid hjärtats dörr och klappar. Att då ta vara på den lust till Ordet som Jesus ger i kallelsen – det är att öppna för Jesus och bjuda Honom till sig Men Jesu lärjungar vill också ha Jesus med i allt: i arbete och vila, söndag som vardag, i medgång och motgång. De vet att då, och bara då, är allt väl och blir allt väl och slutar allt väl.
Liksom Jesu närvaro vid bröllopet inte hindrade att det uppstod ett bekymmer – vinet tog slut – så är Jesu lärjungar inte förskonade från bekymmer bara därför att de hör Jesus till. Men som Jesu lärjungar har de i Jesus en vän som de alltid får gå till med det som bekymrar dem – alldeles som Jesu mor då hon sade till Jesus: ”De har inget vin.” Och som Jesu lärjungar har de löfte om utvägar ur bekymren som de delar med Jesus, eller om kraft att gå igenom dem utan bitterhet eller förtvivlan och så att de blir till andlig och evig nytta.
Liksom tjänarna vid bröllopet gjorde som Jesus sade till dem – fastän de säkert inte förstod nyttan med vatten när det var vin som fattades – så är också Jesu lärjungar måna om att rätta sig och allt sitt efter vad Jesu säger. Därför är det viktigt för dem att ta vara på Guds ord. Troget och träget både hör och läser de Ordet, och de ber om Guds Andes ljus över Jesu vilja och kraft att följa den – också när de inte förstår den. De kämpar mot den egna viljan när den inte vill följa vad Jesus säger, och de stavar dagligen på bönen: ”Ske inte min vilja utan Din.”
… får se Jesu härlighet
När vi hör eller läser om bröllopet i Kana, påminns vi också om hur Jesu lärjungar får se Jesu härlighet.
Först ska det sägas att Jesu lärjungar inte alltid får se Jesu härlighet. De kan vissa tider få uppleva hur Jesus liksom gömmer sig för dem eller åtminstone ställer sig avvisande mot dem – så som vi nog får tänka att Jesu mor upplevde det då hon gick till Jesus med det uppkomna bekymret och sa: ”De har inget vin” och Jesus då gav henne det, som vi tycker, något bryska svaret: ”Kvinna, vad har vi med det att göra?” Men när det verkar som om Jesus varken ville eller kunde göra någonting åt det som bekymrar och Han genom detta döljer sin härlighet, då får Jesu lärjungar göra som Jesu mor. Hon tog fasta på Jesu ord: ”Min stund har inte kommit än” och lät detta styra hennes fortsatta handlande. Jesu lärjungar får ta fasta på det lilla ordet ”än” och av detta dra den enda riktiga slutsaten: Herrens stund kommer verkligen. ”Han synes vred, men är dock blid. Han hjälper mig i rättan tid, som Han mig lovat haver.” Ibland gör Han det förr, ibland senare. Ibland gör Han det märkbart, ibland fördolt. Men hjälpen kommer också på rätta sättet – ibland just så som lärjungarna önskat, ibland i form av något annat, som är mindre eller mer men alltid det som Herren ser är bäst för Hans lärjungar.
När Jesu lärjungar upplever hur bekymren helt eller delvis försvinner, eller hur de orkar bära det som bekymrar, eller hur bekymren verkar ha nytta med sig, ser de i detta inte ett gynnsamt öde eller lyckliga omständigheter utan – Jesu härlighet. De ser vilken härlig Frälsare de har i Honom som gör vad ingen annan kan: att Han gör den onda dagen god, förvandlar nöden i nåd och låter allt samverka till det bästa. Så stärks genom detta deras tro på Jesus. Men ”här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt”. Därför blir det ofta så för Jesu lärjungar att de inte alltid kan se vad de dock alltid vet: just vilken Frälsare de har i Jesus. Men i evigheten ska Jesu härlighet stråla för dem i sin hela och fulla glans. Där får de se sin Frälsare ansikte mot ansikte – just så härlig Han är. Så får de uppleva att trots allt vad Jesus här slösat på dem, hade han sparat det bästa till sist.
”Vi såg Hans härlighet.” Den bekännelsen kan också du, käre läsare, få göra till din. Du kanske undrar hur? Jo, genom att bli och vara en Jesu lärjunge – en som lär av Jesus i Hans ord. Ja, ta vara på Ordet, och Jesus lovar att ta vara på dig. Genom sin Ande, som bor i Ordet och verkar genom Ordet, hjälper Jesus dig till den tro som gör att du redan här, om än ofullkomligt, men framför allt i evigheten kan bekänna: ”Vi såg Hans härlighet.” Amen. •