Allt sedan bildandet år 1923 har Kyrkliga Förbundet strävat efter att ”inom vår svenska kyrka arbeta för bevarande och främjande av biblisk kristendom enligt vår från fäderna mottagna evangelisk-lutherska apostoliska tro samt för bevarande och stärkande av vår svenska kyrka i denna anda gentemot oberättigade och mot denna anda stridande inflytelser och övergrepp” (Förbundets stadgar § 1).
Kyrkliga Förbundets 100-års jubileum, hållet dagarna före Tacksägelsedagen i höstas, fick på olika sätt uppmärksamma detta arbete och mål. Det gav anledning till tacksamhet för allt arbete som burit frukt, men även till framåtblickande inför den kyrkokamp som alltjämt pågår.
När vi nu har passerat gränsen till ett nytt år och skriver 2024, finns också skäl att stanna till vid vikten av denna tro, som står i Svenska kyrkans andliga tradition. I kyrkoordningen §1 går att läsa om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära:
”som gestaltas i gudstjänst och liv, är grundad i Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya Testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument. ”
Detta påminner om att Svenska kyrkan har just denna grund för tron. Därmed är hon förpliktad till att följa sin bekännelse i både teori och praktik. Åsikter och ordningar som inte är grundade i Guds Ord och bekännelsen måste då stå i strid med den egna bekännelsen. Sådana krockar är sedan lång tid ett faktum. Men de behöver på nytt uppmärksammas i arbetet för en reformerad kyrka.
Ändå. Istället för att lyfta fram sin bekännelse lanserar dess kyrkoledning istället begreppet ”Svenska kyrkans värdegrund”. Formellt sett existerar den inte då varken kyrkomötet eller kyrkostyrelsen har antagit en sådan ”värdegrund”. Men på hemsidan står att läsa: ”Kyrkans värdegrund har alltså sitt centrum i den gyllene regeln och det kristna kärleksbudskapet som tolkas lite olika i varje tid och i varje sammanhang” (Svenskakyrkan.se. Texten är formulerad av Petra Carlsson Redell, som uppges vara präst och professor i systematisk teologi). Hela värdegrundstexten sammanfattas till sist med orden: ”Ett ansvar att visa omsorg”.
Ett annat exempel på innehåll i Svenska kyrkans värdegrund uppmärksammar prosten Anders Brogren på sin hemsida (brogren.nu). Värdegrunden är ”vägledande i arbetet för mänskliga rättigheter, jämställdhet, barnets bästa, en hållbar värld och emot sexuella trakasserier, övergrepp och diskriminering”. När värdegrunden på detta sätt blir någonting annat än tron, bekännelsen och läran, i form av politiska modeord, allmänmänskliga tankar eller rena floskler – då leder man inte bara kyrkan vilse, utan även kyrkomedlemmarna som man är satta att tjäna. Med rätta kan man då fråga sig vilken kyrka som man ämnar företräda – är det kyrkokansliets kyrka eller kyrkan som hon framstår enligt sin tro, bekännelse och lära?
Ovanstående innebär två helt olika linjer och de har förstärkts under de senaste decennierna genom att allt större inflytande har hamnat i Kyrkans hus i Uppsala, som genom exemplet med ”värdegrunden” tycks leva alltmer frikopplade från bekännelse och kyrkoordning. Hårdrar man detta är frågan om trons centrum söks i den dagsaktuella samtidens ideologi eller i Kristus och hans ord. Företräder man en ”allmän godhetsreligion” eller kristen tro på biblisk evangelisk-luthersk grund?
Kyrkliga Förbundet för evangelisk luthersk tro vill, inte minst genom denna månadstidning, Kyrka och Folk, fortsätta att påminna om den tro som Svenska kyrkan är satt att förkunna, försvara och sprida, men som alltmer sällan görs. Å ena sidan genom uppbyggliga artiklar och betraktelser. Men även genom att lyfta fram det som viker av i lära och praktik. Förhoppningsvis resulterar detta i en konstruktiv oppositionell röst i form av andlig vägledning på trons väg – till fördjupad tro och kristet liv, mitt i en avkristnad och sekulariserad tid. Portalparagrafens ord om ”stridande inflytelser” kan då handla om hur tidsandans etik och moral ska bemötas, liksom politiska ideologier, utan grund i Guds bud och skapelselära.
Också i vår tid kan de handla om egenrättfärdighetens gärningar och viljan att framstå som ”god” och ansvarstagande inför andra, men som istället blir till värdslig lagiskhet som ersätter trons rättfärdighet i Kristus. Portalparagrafens ord om ”övergrepp” omfamnar all falsk och obiblisk lära. Till exempel sammanblandningen av religioner som ett resultat av att vilja skapa sammanhållning i ett samhälle med vitt skilda kulturer och trosinnehåll. Men det kristna evangeliet och Guds rike ska bli förkunnat för alla, oavsett folkslag. Det riktar sig till alla jordens folk och till alla samhällen, hur uppblandade de än kan vara. Undanhållandet eller förnekandet av Jesus som den ende Frälsaren måste då innebära ett övergrepp mot kristen tro. Det innebär en grov förvanskning av vad Gud har uppenbarat och gjort känt i sitt Ord.
Att hålla fast vid den evangeliska tro, som är grundad i Bibeln och bekännelsen är dock sällan lätt eller smärtfritt i vår tid. Men det håller och det kommer med säkerhet att visa sig alltmer, ju längre sekulariseringen går fram i svensk kristenhet. Ju mer grundvalarna som Gud har satt upp bryts ner och rycks upp, desto mer kommer många att börja sakna dem. Och det kan även gälla kristet gudstjänstliv och kristen livsstil i stort, med betoning på familjegemenskap och sammanhållning. Rikedomarna i trons liv, i Svenska kyrkans andliga tradition är många. Och de finns såväl att upptäcka som att upptäcka på nytt.
Gud give därför att Kyrkliga Förbundet även fortsatt får bli ett redskap i Herrens hand för detta. För grunden måste alltid vara Kristus och hans frälsningsverk. De goda gärningarna och det sociala arbetet blir då frukten av denna tro. Tron, bekännelsen och läran är därför den egentliga värdegrunden som håller över tid, utan något behov av att revideras efter tidsandan. Den står sig väl.
När vi till Jesus tillit har,
blott efter honom frågar,
han alla synder från oss tar
som samvetet har plågat.
Så får vi vara barn hos Gud
och gärna lyder vi hans bud
och tjänandet blir glädje.
Vi genom tron Guds Ande har,
som oss på nytt vill föda.
Vi får ett annat sinnelag,
vår egenvilja dödas.
God gärning föds och växer fram.
Vi blygs och känner skuld och skam
för vad vi förut gjorde.
God frukt det goda trädet bär
och tron bär frukt i kärlek.
Och den som tror har nästan kär,
gör gott och sprider glädje.
Och därmed uppfylls Herrens lag:
varann vi tjänar utan krav
som Kristus oss har tjänat.
(Sv.ps. 346:4-6) •