Den 13 december förra året meddelade Strängnäs stifts domkapitel ett beslut som innebar att en präst kom att få prövotid för fortsatt behörighet som präst i Svenska kyrkan. Bakgrunden till beslutet var en anmälan från en person som varit i kontakt med den aktuella prästen via jourhavande präst, vid detta samtal kom prästen att berätta sitt namn vilket fick till följd att anmälaren kunde söka upp prästen och fortsätta kontakten utan för telefonjouren.
Därefter kom fokus att förskjutas så kontakten mellan präst och lekman antog en allt mer privat karaktär. I samtalen kom prästen att bland annat berätta om att han inte delade majoritetens syn i ämbetsfrågan och att han menade att de flesta präster inte är kristna. Detta fann domkapitlet så förgripligt att prästen skulle hållas ansvarig för att ha brutit de löften som han har givit vid vigningen och för att han genom brottslig gärning, på grund av sitt levnadssätt eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha. Till stöd för detta hade man bland annat inspelningar av samtliga samtal mellan parterna, inspelningar som tillkommit utan prästens vetskap!
Brottet bestod i att prästen låtit ”en själavårdsrelation övergå till en relation av privat karaktär och därvid också låtit sina egna behov av att samtala få stort utrymme”, samt att prästen i samtal uttryckt sig illojalt mot Svenska kyrkans ordning med kvinnliga präster, något som man ansåg strida mot de vigningslöften som han avgivit. Brottet mot vigningslöftet var enligt domkapitlet så allvarligt att prästen borde förklaras obehörig att utöva prästämbetet. Men bristande mognad och omdöme och domkapitlets ansvar att vägleda präster medförde att prästen ifråga skulle åtnjuta förmånen av en prövotid.
Detta är av flera anledningar ett hårresande beslut. Först och främst ska det framhållas att prästen ifråga kan knappast frias från en anklagelse om att ha agerat omdömeslöst; men allt som är omdömeslöst är inte ett ämbetsbrott. Den som får kontakt med en präst inom ramen för hans ämbetsutövning har anledning att förvänta sig att denna personliga kontakt sköts på ett allt igenom omdömesgillt sätt. En präst kan emellertid inte förvänta sig ett omdömesgillt agerande från var och en som man kommer i kontakt med i sitt ämbete. Därför måste en präst ta sig i akt och inte inlåta sig i privata kontakter av det slag som prästen nu gjort. Men det inträffade kan knappast vara en sådan förseelse att det kan bli tal om kyrkoordningens strängaste påföljder. Inte minst eftersom anmälaren verkar ha varit ute efter att sätta dit prästen, varför skulle man annars spela in samtal som man själv efterfrågat?
Men – kan vän av ordning framhålla – har inte prästen uttryckt sådana uppfattningar i ämbetsfrågan som inte är tillåtna? Låt mig då som en gång Paul Peter Waldenström fråga: var står det skrivet? Ja, var står det skrivet att det är förbjudet att hysa sådana uppfattningar som den unga prästen? Svaret är att det står alls ingenstans i Kyrkoordningen för Svenska kyrkan. I Kyrkoordningen anges att endast den är behörig att utöva prästämbetet som har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön. Men det betyder inte att präster som inte menar att detta är rätt ska förklaras obehöriga! Den frågan har prövats av domkapitlet i Göteborg, Växjö och Linköping. Detta följer av den så kallade legalitetsprincipen som innebär att man inte får bestraffa någon utan att det strider mot ett uttryckligt förbud. Härvidlag finns ingen skillnad mellan den som är prästvigd igår, 1993 eller 1957, alla lyder de under samma regelverk. I upprepade beslut har Överklagandenämnden för Svenska kyrkan gett uttryck för denna ståndpunkt. Det kan därför svårligen anses vara illojalt mot Svenska kyrkan att hysa en sådan ståndpunkt som stora delar av prästerskapet öppet eller mellan skål och vägg bekänner.
Om man alltjämt menar sig behöva argument för att sätta domkapitlet under prövotid för fortsatt behörighet så behöver man inte leta längre än till just denna påföljd. Ett helt centralt och vägledande avgörande från Överklagandenämnden för Svenska kyrkan är beslut 2001/01 där nämnden konstaterar följande:
”När en präst konstaterats vara uppenbart olämplig för sitt uppdrag är utgångspunkten […] att denne skall förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Kyrkoordningen ger inte utrymme för någon form av proportionalitetsbedömning i dessa fall, utan följden är antingen obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst eller att behörigheten består. […] Enligt Överklagandenämndens uppfattning skulle det närmast te sig stötande om en präst som agerat på det sätt som [prästen] gjort skulle tillåtas behålla rätten att utöva kyrkans vigningstjänst.”
Innebörden av detta är att den präst som har konstaterats olämplig för ämbetet ska obehörigförklaras och att man då inte kan lägga andra hänsyn till grund för att prästen ska få en mindre ingripande påföljd.
I strid med detta vägledande och grundläggande beslut har domkapitlet fattat beslut. Menade Strängnäs stifts domkapitel att prästen hade begått ett så allvarligt ämbetsbrott som man påstått så är beslutet ett minst lika allvarligt brott mot gällande kyrkorätt. Detta är ett avgörande som går över de flesta gränser i okunskap. Med ett beslut som detta gäller det framgent att granska besluten från Strängnäs stifts domkapitel under lupp för att se om de är olämpliga att utöva sitt uppdrag. Med rätta kan de sägas stå under prövotid för fortsatt behörighet. •