När israeliterna vandrade genom öknen bar de med sig en låda som kallas förbundsarken. Om den sade Herren till Mose:
”Du skall sätta nådastolen ovanpå arken, och i arken skall du lägga vittnesbördet, som jag skall ge dig. Och där skall jag uppenbara mig för dig, från nådastolen, från platsen mellan de två keruberna.”
Det lär vara dessa kerubbilder som avses när Petrus talar om att änglar längtar efter att genomskåda Guds rikes hemligheter, det handlar om mysteriet som döljs i arken. Keruberna vände nämligen sina ansikten ner mot locket.
Så vad var det för märkvärdigt med förbundsarken? Gav den mat? Nej, där fanns en skål med manna, men inte att äta, utan som minne och förväntan. Eller kunde arken fria från synd och död? Nej, där förvarades Arons stav, som grönskat, trots att den varit död. Men det var ett tecken, som inte skulle upprepas. Eller kunde arken ge makt och rikedom? Nej, men där fanns lagens tavlor, om lydnad mot Gud och kärlek till medmänniskan. Men arken var ett hemlighetsfullt tecken.
Jesus i öknen bär också på hemligheter, ett mysterium, Kristushemligheten. Vi kan säga, att föremålen i arken pekar på delar av Kristi uppdrag. Och frestaren går till angrepp mot alla.
Djävulens frestelser mot Jesus:
Första frestelsen
”Om du är Guds Son, så befall att stenarna blir bröd.” Jesus svarade: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår av Guds mun.’” Guds Ord är i första hand Kristus. Frestaren siktar in sig på Kristi profetiska ämbete, det som skålen med manna symboliserade. Och Jesus citerar Mose tal till folket:
”Du skall komma ihåg allt som skett på den väg Herren, din Gud, nu i fyrtio år låtit dig vandra i öknen … Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och gav dig manna att äta … för han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår av Herrens mun.”
Jesus säger:
”Era fäder åt manna i öknen, och de dog. Men med det bröd som kommer ner från himlen är det så, att om någon äter av det, så skall han inte dö. Jag är det levande brödet som kommit ner från himlen.”
Det säger han efter att han bespisat de femtusen. Han hade verkligen makt att mätta hungriga. Men han förmanar oss, att verka för den mat som har med sig evigt liv.
Låt oss alltså ta vara på Herrens ord: ”Den som vinner seger, åt honom skall jag ge av det fördolda mannat.”
Andra frestelsen
Djävulen säger: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner.” Jesus sade: ”Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.” Vid templet går frestaren till angrepp på Kristi översteprästerliga ämbete. Han begär, att Jesus ska offra sig i avgrunden, vilket i och för sig var meningen. Men frestaren vill göra en meningslöshet av det genom att få Herren att låta sig bäras av änglavingar – i stället för att bäras av korset.
Gud hade sagt: ”Lägg Arons stav tillbaka framför vittnesbördet … så de inte må dö.” Så skulle också Kristi offer vara ett försoningsoffer, så vi inte må dö. Och eftersom han är Guds Son, behöver han inte falla för frestelsen att göra ett skenoffer. Så står det i Hebréerbrevet, att ”medan de forna prästerna måst bli flera, för att de genom döden hindrades från att bli i sin tjänst, har däremot denne ett oförgängligt prästadöme. Därför kan han också till fullo frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. En sådan överstepräst skulle vi ha … en som inte var dag behövde offra … detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv”.
Och:
”Eftersom vi nu har en stor överstepräst, som farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låt oss hålla fast vid bekännelsen. Ty vi har inte en sådan överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som varit frestad i allting, liksom vi, men utan synd. Låt oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron.”
Tredje frestelsen
Djävulen visade alla riken och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du tillber mig.” Jesus sade: ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” Djävulen kastar masken och visar, att hans största trängtan är att bli gud. Att ha makt är den konungsliga kallelsen, och frestelsen möter Kristi konungsliga ämbete. Frestelsens berg är en motpol till Sinai berg, där Gud skrev sin lag på Mose stentavlor. På Sinai proklamerades gudstjänst, men på detta berg kräver djävulen satanstjänst.
Men Jesus är inte ute efter makt till ersättning för den han lämnat. Det står att han utblottade sig. Om han önskade all makt, så hade han bara att återta sin tron i himlen. Och visserligen skulle han göra det, men så som det står, att han ”ödmjukade sig och blev lydig till döden på ett kors. Därför har också Gud upphöjt honom … för att alla skall bekänna att Jesus är Herre”.
Så ligger all makt fördold i den utblottade Herren. Därför kom änglar och betjänade honom, när han slutat fastan och motstått frestaren. Låt oss därför böja oss för den Konungen som säger: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.” Och aposteln skriver:
”Ert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus, han som är vårt liv, blir uppenbarad, då skall också ni med honom bli uppenbarade i härlighet.”
Amen. •