Kristen tro i svensk lag

Kristendomens intåg i det som kom att bli Konungariket Sverige hade pågått i flera hundra år innan en stabil statsbildning kom på plats med de första skrivna landsomfattande lagarna på 1300-talet. Kristendomen har under närmare ett tusental år varit den dominerande religionstillhörigheten för både maken och folket i Sverige.

I formell mening är en lag en föreskrift meddelad av riksdagen, som med grundlagens ord är ”folkets främste företrädare”. Lagens innehåll kan därför ses som ett uttryck för folkets ställningstaganden. Eftersom Sverige historiskt har präglats så av kristendomen, och att lagen kan beskrivas som ett slags stelnade värderingar, kan man förvänta sig att se kristen tro i stor utsträckning i svensk lag.

Å andra sidan kan man tycka att ­uttrycklig kristen tro inte är något som präglar en majoritet av befolkningen i dag. Mot bakgrund av sekularisering, i form av att färre svenskar regelbundet firar gudstjänst, ber, läser bibeln, döper sina barn, kan man förvänta sig mindre och mindre av kristen tro i lagen.

Om dessa båda utgångspunkter är riktiga borde vi alltså kunna se kristen tro i svensk lag, men också exempel där lagen inte ger uttryck för kristen tro. Så är också fallet. I det följande diskuteras några avtryck av kristen tro i svensk lag. Vi ska se närmare på hur två delar av kristen tro – människovärdet och tio Guds bud – finns reflekterade i svensk lag.

Kristen människosyn i svensk lag

Det är en viktig grundprincip att alla ska vara lika inför lagen och lika fall ska behandlas lika. En motivering till den så kallade likhetsprincipen kan spåras till en kristen människosyn. Det är nämligen motiverat att behandla alla människor lika, om de är lika sett till värde och värdighet. Både likhetsprincipen och respekten för människors lika värde är grundlagsfästa i Sverige.

En mer vardagligt tillämpad bestämmelse, som ger uttryck för en kristen människosyn, finns i skadeståndslagens andra kapitel. Här stadgas skadeståndsansvar för den som begår brott. Det föreskrivs att den som ”allvarligt kränker någon” genom angrepp mot någons ”person, frihet, frid eller ära skall ersätta” skadan. 

Människans okränkbarhet, frihet och ära uttryckligt erkänd i lagen bär ett nästan uppbyggligt tydligt vittnesbörd om en kristen metafysik om människan. De aspekter av människan som skadeståndslagen talar om kan, enligt min uppfattning, inte förklaras utifrån en naturalistisk människosyn.

Det kan också vara intressant att känna till att kränkning i den nämnda bestämmelsens mening är något som främst bestäms objektivt utifrån den brottsliga gärningens karaktär. Det krockar nog mot en föreställning som är i svang i samtiden, där om någon känner sig kränkt ofta beskrivs som det väsentliga. Enligt lag gäller i stället ett slags betoning av människan som i sig skyddsvärd. Det är alltså kränkningen av människans essens som ska värderas, inte i första hand individens subjektiva upplevelse. Om man så vill, kan man se det som ett slags omvänd existentialism, där människans essens är primär. Detta är naturligtvis motiverat om människan har en grundläggande likhet till sitt väsen. Enligt kristen tro har män­niskan det eftersom hon är avbild av en och samma Gud.

Guds bud i svensk lag

Ett mer konkret sätt att se kristen tro i lagen kan vara att se hur tio Guds bud återspeglas. 

Vissa kopplingar ligger i öppen dag, såsom mellan budet att inte dräpa och att mord är ett brott samt budet att inte stjäla och att stöld är ett brott. Likaså budet att inte bära falskt vittnesbörd till att vittnen i domstol enligt lag har plikt att tala sanning och att ett vittne som ljuger kan straffas för det (mened). Det nionde och tionde budet om begär har kanske inte lika tydliga motsvarigheter i lagen. Det finns förvisso bestämmelser om att väga in avsikterna (begäret) bakom ett visst agerande, exempelvis vid straffmätningen för ett brott, men låt oss gå vidare till resterande bud.

Finns budet ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig” i lagen? Inte direkt, såklart, men indirekt kan man nog svara ja. Det är ju ingen slump att Sveriges flagga enligt lag ska ha ett kors, ett guldgult kors (1, 3 §§ lag (1982:269) om Sveriges flagga). Detsamma gäller att Sveriges statschef enligt grundlag ska vara av ”den rena evangeliska läran”. Ett exempel till kan anses vara att Svenska kyrkan har sin verksamhet reglerad i lag. Vad vi i dessa exempel ser är uttryck i lag för att det är något särskilt och upphöjt med kristen tro. 

Första budet skulle också kunna anses ligga till grund för religionsfriheten i vår lag. Detta eftersom religionsfrihet slår fast en rätt eller valfrihet till gudstro, vilket det första budet förutsätter; om inte människan hade frihet att välja andra gudar vid sidan av Gud, framstår budet som ganska meningslöst. Och som sagt är inte svensk lag är helt indifferent i frågan om vad som är den rätta bekännelsen. 

Det andra budet, om missbruk av Guds namn, har ingen tydlig motsvarighet lagen, såvitt jag kan se. Annat var det i 1600-talets Sverige, då svordom var belagt med dödsstraff!

Däremot finns budet att hålla sabbatsdagen helig, återspeglat i lagen. Helgdagarna gäller enligt lag och är i stort sett hämtade från kyrkoåret. Såväl semesterlagen som arbetstidslagen kan sägas bygga på ett erkännande av människans behov av vila.

Budet om aktning för far och mor, finns mer indirekt reglerat. Faderskap och moderskap pekas ut genom lag. Det möjliggör efterlevnad av budet. Det kan ses som ett uttryck för värderingen att det är bäst för barnet att veta vem far och mor är, alltså så att det må gå barnet väl i landet.

Många bestämmelser ger uttryck för (för-)budet om äktenskapsbrott, såsom straff för tvegifte, att äktenskap utgör hinder för ytterligare äktenskap och att våldtäkt är straffbelagt. Å andra sidan kan även sam­könade ingå äktenskap enligt lag sedan 2009. Och för att få äktenskapsskillnad krävs inget skäl enligt lag sedan 1974. Lagstiftningens äktenskapsbegrepp har alltså fjärmats från vad äktenskap är enligt klassisk kristen tro.

Avslutning och reflektion

Vi kan alltså se kristen tro i svensk lag, både med en ytlig och mer djuplodande analys. Naturligtvis har kristna precis som andra grupper av befolkningen olika uppfattningar om hur lagen ska vara. Även vid teologisk enighet kan kristna vara oense om hur det ska återspeglas i lagen. Jag tror dock att det är bra att vara medveten om och se hur lagen ofta knyter an till kristen tro. Klart är i varje fall att det i lagen finns en hel del att slå vakt om, eller att ta spjärn mot, när kristna värderingar kan förväntas utmanas mer och mer om sekulariseringen fortsätter.

Min personliga erfarenhet som advokat säger mig att argument som kan formuleras utifrån kristna värderingar är övertygande. Det beror såklart till dels på att det finns mycket av kristna värderingar som ligger till grund för lagen, som är för advokaten vad hammaren är för snickaren. Men potentialen har ytterst sin motivering, tror jag, i att det finns en sanningens klangbotten för sådana argument inom varje människa, oavsett vad majoriteten för tillfället stödjer. Om detta är riktigt bör det kunna ge råg i ryggen åt kristna att uttrycka sin tro även då det blåser kallt om försvaret av kristna värderingar. •