Lukas evangelium 1:26-38
Vi lever i ett land som präglas av en praktisk ateism. I praktiken påverkas även den som tror. Hela vår omgivning hävdar att vi inte ska bry oss om tanken på att det finns en Gud. Religion anses höra till privatlivet för särskilt behövande. Därför blir folk så upprörda när tron visar sig i vardagen.
Många tänker att var och en lever sitt eget liv och formar det som man vill. Det viktiga är att vi blir lyckliga.
När den kristna tron försvinner för oss hänvisas vi till oss själva och vad vi kan göra av våra liv. Till oss alla har evangeliet på Jungfru Marie Bebådelsedag ett ärende. Den ställer oss inför vardagens två olika riken.
1. Omöjligheternas rike
Det finns många saker som talar om obetydlighet och omöjlighet.
Marginalisering. Nasaret var en marginell liten stad. Den var som med den kristna tron i Sverige idag, marginaliserad. Frågan ställdes; kan det komma något gott från Nasaret? (Joh 1:46) Maria var väldigt ung, kanske i samma ålder som en tonårskonfirmand. Hon var trolovad, men inte gift. Då delade man varken bord eller säng. Johannes far var en vanlig enkel präst, som dessutom tvivlade på att Gud kunde gripa in och göra under (se kap. 1:18-20).
Rädsla. Maria mötte Guds ängel. Änglarna är Guds lydiga tjänare. Änglarna gör det Gud vill. Maria blev rädd. Vi kan bli rädda inför tanken att möta Gud. Vi vet med oss att vi är syndare. Vi kan vara rädda för döden. För praktiska ateister verkar det inte finnas någon riktig hjälp, för Gud är borta ur ekvationen.
Det är omöjligt (v. 34). Hur många gånger har vi inte tänkt det i våra liv? När det gäller kyrkan och församlingen? När det gäller det vi brottas med i vårt inre?
Maria böjer sig för Guds röst. Sakarias gör det inte. Han blir stum till att börja med, Maria böjer sig för Herren och följden blir lovsång (v. 46-56).
2. Möjligheternas rike
Detta rike har särskilda kännetecken;
Det är nådens rike. Herren söker upp Maria. Han väljer en enkel ung flicka. Hon väljs inte efter förtjänst. Guds generösa nåd gör att hon får bära Guds son! Han är Gud med oss! Immanuel! (Matt 1:23) Hon blir bärare av Frälsaren. Hälsningen till Maria, och till Guds folk i alla tider, är att det är inte kört. Gud kommer med nåd och frälsning.
Det är löftets rike. Löftet till David uppfylls (2 Sam 7:12-16). David ville bygga ett hus till Herren, men nu bygger Herren ett hus för honom och hans ättlingar. Det är trons rike! Löftet från Jesaja om en Fridsfurste uppfylls i Jesus (Jes 9:2-7).
Det är Andens rike. Bebådelsen är ett verk av Guds Ande. Så blir även den som tror på Jesus en del av Andens rike. Anden föder genom Ordet från Gud nytt liv i vårt inre. För oss innebär det att den uppståndne Jesus börjar bo i oss genom sin Ande (se Gal 2:19-20). Kan det finnas något större!? Gud behagar bo i vårt innersta!
Vardagsriket. Gud väljer att bli människa. Han har varit i moderlivet före oss. Jesus har varit tonåring, han har blivit missförstådd av sina föräldrar, han har slitit hårt. Han har känt att han är annorlunda. Han har frestats. Han har till och med gått in i döden. I det vi möter som människor har Jesus varit före oss. Till allt detta kommer att han har uppstått och är djupt engagerad i våra liv här och nu! Han lever nära oss!
Mitt i vardagen är han nära. När Maria blev rädd visade Gud henne ett tecken (v. 36). Herren ger oss fullt av tecken. Tänk om vi kunde se alla! I Marias fall var det Elisabeth som var tecknet! Det fanns i undret med att hon delade havandeskapets mödor och gemenskapen tillsammans. Maria skulle kunna missförstås och hamna i ett socialt utanförskap, men Gud gav henne en andlig syster! Så gör han också med oss. Vi får be Gud om det stöd som de heligas gemenskap ger!
Vi kan göra tre korta tillämpningar av detta.
A. Gud sviker inte. Han svek inte sitt löfte från Abraham, till David och till Guds folk. Han sviker inte sina löften till sina barn! Tänk på Petrus. Fast Petrus svek var Jesus trofast. ”Är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv.” (2 Tim 2:13) Våra omöjligheter kan Gud vända till sina möjligheter!
B. Det finns en hemlighet i överlåtelsen till Jesus. Vi får säga ”ja” som Maria gjorde. När hon gjorde det fick hon se att det finns en välsignelse gömd bakom hennes ”ja”. Maria gick in i en kamp, men fick föda Guds son. Ett större självförverkligande kan man inte tänka sig! Vi får välsignelser och får bli till välsignelse när vi gör som Maria: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” (v. 38) Tänk vilken annorlunda väg än Evas. Hon som sa ja till ”skulle då Gud ha sagt?”. Det ledde ut ur Eden. Marias ”ja” ledde till att Guds Son föddes in i hennes situation!
C. Vi är kallade att bära fram Jesus i den vardag vi befinner oss i. Där en människa lever med Jesus kan hon bli bärare av Jesus Kristus till andra. Välsignelsen från honom kan glädja en familj, en skolklass, en arbetsplats, ett sjukrum. Tänk att få vara bärare av Guds egen son och samtidigt få vara Guds eget lilla barn! •