När vi läser om händelserna kring den tomma graven och tiden därefter, är det väldigt tydligt att detta var inget som lärjungarna hade räknat med. Tvärtom trodde de att allt var slut med den fasansfulla avrättningen på Golgata.
Trots att Jesus, åtminstone vid tre tillfällen, berättat att han skulle bli dödad men uppstå på den tredje dagen, var det inget lärjungarna räknat med. Jesu förutsägelser hade inte landat i deras hjärtan och sinnen. Och hur skulle de ha kunnat göra det? Det som Jesus talat om var ju något som går långt utöver den mänskliga förståelsehorisonten.
I evangeliet möter vi lärjungarna vid Tiberiassjön. De har redan mött den uppståndne Jesus, vid två tidigare tillfällen. Ändå anar vi en villrådighet hos lärjungarna. Vad betyder Jesu uppståndelse? Vad kommer att hända nu?
I evangeliet möter vi en villrådighet och väntan hos lärjungarna. Vi ser att de får göra en upptäckt och att de får dela måltidsgemenskapen med sin Mästare, den uppståndne Jesus.
Att vänta på Herren.
”Jag ger mig ut och fiskar”, säger Petrus. ”Vi följer med dig”, svarar de andra lärjungarna. Det här är inte uttryck för tvivel eller otro. De hade ju kommit till Galileen för att möta sin uppståndne Mästare och Herre. Snarare är det ett uttryck för en villrådighet, rastlöshet och otålig väntan. Vad skulle de göra nu? De kunde ju inte bara sitta där och rulla tummarna. Något måste göras, men vad?Alltså gick de tillbaka till vardagssysslan, fisket.
Så här kan det också vara för varje Jesu lärjunge. Det kan vara mycket som är oklart, ovisst och det kan vara mörker som döljer livsvägen. Då säger evangeliet till oss idag att så var det också för de första lärjungarna. Av evangeliet vet vi också att Herren i denna ovissa situation var nära de sina fast de inte var medvetna om det. För vid stranden stod han och sade sitt: ”Mina barn!” Det är som Rosenius skriver: ”Ängsliga hjärta, upp ur din dvala! Glömmer du alldeles bort vad du har: Frälsarens vänskap, nåd och gemenskap. Ännu han lever, densamme han var … Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta, glöm inte alldeles bort vad du har. Även den timma tätaste dimma solen fördöljer, är solen dock kvar.” (Sv.ps. 572: 1, 4)
Att upptäcka Herren
Det blev en lång natt för lärjungarna och fisket blev resultatlöst. Men på stranden stod Jesus och gav sin befallning: ”Kasta ut nätet på högra sidan.” Vilken skillnad, när fisket skedde på Herrens befallning! Och fångsten blev igenkänningstecknet. Detta hade de varit med om förut (Luk 5). Det är HERREN! De kände igen sin Herre och Mästare som de följt under flera år.
Här finns ett mönster för varje lärjunge att följa: Lyda Herrens maning att gå till Galileen, där han vill möta de sina. Vårt Galileen är Kristi kyrka och församlingens gudstjänst. Där får vi vänta på Herren. Och i vår väntan får vi söka oss till hans bord där vi stämmer in i acklamationen: Din död förkunnar vi Herre, din uppståndelse bekänner vi, till dess du kommer åter i härlighet.
På hans befallning får vi lägga ut nätet på nytt. Så, fiska i din Bibel, som är Guds Ord till dig! Gör det under bön om Andens ledning. Vid hans bord och i hans Ord kommer Herren oss till mötes, densamme som då. Det är HERREN!
Att äta med Herren
”Kom och ät” säger Jesus till lärjungarna när de dragit in jättefångsten till land. Den stora fångsten står för hela mänskligheten. Här ser vi ett tecken på den världsvida missionen, som Herren sedan skulle komma att formulera i sin missionsbefallning vid himmelsfärden:
”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:18-20)
Vid mötet på Tiberiassjöns strand blir det bekräftat att yrkesfiskarna från Galileen har ett nytt uppdrag: de ska bli människofiskare som ska dra människor till Herren Jesus.
”Kom och ät” säger han inbjudande. Det är utgångspunkten för all mission, där utrustar han sina missionärer, människofiskare, som ska vittna om honom. Allt börjar hos Herren, som säger inbjudande ”Kom och ät.”
Näten dras till land, till Jesus. Kristi kors drar oss till den himmelske Fadern.
Dagens evangelium lär oss att Jesu lärjungar och vittnen många gånger lever i väntan på Herren. Det kan vara tider av ovisshet då man kan ha svårt att orientera sig i livet. Men evangeliet lär oss också att Herren alltid är nära sina barn och det finns nya upptäckter att göra. I Ordet och vid bordet möter Herren de sina, ger dem kraft i trons liv och ger ett uppdrag att vara vittnen om honom i vardagen. •