Luk. 24:13-35.
Jesus kom och slog följe med dem
Så läser vi i evangeliet på Annandag Påsk. Två av lärjungarna var på väg till byn Emmaus samma dag som Jesus uppstått från de döda. De kände inte igen honom förrän de kom fram till byn, där han bröt brödet. Jesus vill gå med på vår levnadsväg för att leda oss från otro till tro. Han vill öppna sitt Ord för oss och gå med oss hela vägen till det himmelska målet.
Med Jesus på vägen till tro
De båda lärjungarna samtalade på vägen till Emmaus om det som hänt med Jesus under påsken, hans död på korset och morgonens budskap att han levde. De befann sig i ovisshet och undran. De hade liksom de övriga vännerna glömt att Jesus sagt att han skulle uppstå. Det var bara fienderna som kom ihåg det. Men genom att Jesus kom till dem, blev vägen till Emmaus en väg till tro och visshet. Människan är i sig själv andligt blind och vill gå en egen väg bort från Gud. Men Jesus vill genom sin Ande hejda människor på deras olycksväg, där de går vilse. Han vill komma till dem med sitt Ord och tala med dem om vad hans död och uppståndelse betyder, och ge dem allt vad han skaffat åt dem genom sitt försoningsverk.
Eftersom Jesus har lidit för människornas synd och skuld på korset i deras ställe, finns förlåtelse att få hos honom. De går fria från skulden och straffet, när de tror på honom som sin Frälsare. De båda lärjungarna gick ut från den stad där de mött fiendskap. Jesus vill kalla människor ut från det ondas makt och från den oomvända världens sätt att tänka och leva. Först kanske de inte känner igen Jesus, när han kommer till dem. Men senare förstår de, att det var han som kallade på dem och gick med dem.
Jesus förebrådde de båda lärjungarna för deras oförstånd och deras tröghet till att tro på Guds Ord. Att ta till sig sådana ord av Jesus blir till ånger och sorg över synden och över hur livet varit och hur hjärtat ser ut. Men då blir man inte lämnad av Jesus, för han vill att människan ska ta till sig att hans löften om nåd och förlåtelse gäller också för henne. Då kan det bli samma tro som hos de första lärjungarna, när de sa: Herren har verkligen blivit uppväckt. ”Han blev dödad för våra synders skull och blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull.” (Rom 4:25)
Med Jesu ord på levnadsvägen
De båda lärjungarna fick på vägen till Emmaus en bibelförklaring av Jesus själv, när han gick igenom Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som står om honom överallt i skrifterna. Efteråt sa lärjungarna: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss.” Jesus ledde dem till tro genom sitt Ord. En lärjunge behöver höra och lära Guds Ord, för då är Jesus med på vägen. Det går alltid väl för den, som håller sig till Guds Ord.
Emmauslärjungarna sa i besvikelse att de hoppades att Messias var den som skulle befria Israel. De tänkte sig Messias som en politisk ledare, som skulle göra dem fria från romarriket. Men Jesus röjde undan detta missförstånd när han sa att Messias måste lida detta för att gå in i sin härlighet. Hans rike är inte av denna världen. Genom sitt Ord öppnar han utsikten dit. Hans uppståndelse är början till det nya andliga och himmelska rike, dit de får komma som genom dopet och tron blivit förenade med Jesus i hans död och uppståndelse. De tillhör inte dödens välde utan livets. De är på väg mot det som är bättre än denna världen, som är förgänglig och ska förgå. De tillhör Jesu nåderike på jorden, som är en början till hans härlighetsrike i himmelen. Men har man inte Jesu Ord med sig, blir denna världen allt man lever för och man stänger in sig i det synliga och jordiska.
Jesu Ord kan göra hjärtat brinnande, så att hans vänner får erfara hur mycket gott Guds Ord ger på levnadsvägen. Hans Ande lär och påminner om Ordet, när de behöver det. Ordet ger tröst och styrka, när de möter frestelser som vill få dem bort från vägen till himmelen och när synden oroar och vill fördöma dem. Ordet ger ljus i lidanden och mörker, då vägen blir lång och prövande och det himmelska målet syns avlägset. De ska vandra i Kristi uppståndelses kraft. Det är inte alltid de får erfara samma brinnande hjärtan som emmauslärjungarna, utan de får nöja sig med den vardagliga kost och näring som Guds Ord ger. Det blir till nytta, även om de inte märker det själva.
Framme i Emmaus öppnades lärjungarnas ögon, så att de kände igen Jesus. De hade bett honom vara kvar hos dem, och då gick han med dem in i byn. Han vill vara kvar hos sina trogna och möter dem i sitt Ord, gudstjänsten, bönen och nattvarden. Han kommer varje dag med ny nåd, och nåden ska frälsa dem i döden. De båda lärjungarna ville berätta för de andra att de sett Herren. Det var detta budskap de skulle ge vidare, så att fler kommer med på vägen till himmelen. Där framme är han inte längre den osynlige. Där ska de för alltid vara hos Herren, som leder dem genom sitt Ord till sin himmelska härlighet. •