En sorgedag
Historiskt sett har Kristi dödsdag inte varit någon glädjefylld dag för kristna. På grund av Kristi lidande och död har det varit en dag präglad av fasta och sorg. Aposteln Paulus skriver ”om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den” (1 Kor 12:26). Den dag då kroppens huvud lider och dör under smärtor och plågor, hur skulle kroppen samma dag kunna glädjas och låtsas som om ingenting händer? På långfredagen är det Jesu motståndare som gläder sig och apostlarna och de övriga lärjungarna som är bedrövade. Det har sagts att vi kristna på långfredagen måste vara bedrövade med apostlarna för att kunna glädjas med dem på påskdagen.
Dessa och liknande tankar och resonemang har bidragit till att ge långfredagen dess särskilda sorgekaraktär. Långfredagen är den dag på året då vi närmar oss Jesu lidande och blodiga kors i ödmjukhet och förundran. På ett andligt plan framkommer långfredagens allvarsamma sorgekaraktär av det faktum att den kristne ser sin egen ondska och synd i den korsfäste Kristus. Min ondska och min synd har ett pris och Jesus är den som betalar.
Att bära synden
Många så kallade livscoacher brukar säga att vi bör äga våra fel och misstag. Med det menas att vi inte ska skylla på andra och förneka våra brister utan bära ansvaret för dem. Vi ska #äga våra misstag. Det ger oss bättre förutsättningar att göra något åt våra brister. Mycket mänsklig visdom finns här och det är oss till hjälp här i livet. Men ägandet av felen hjälper inte i förhållande till Gud då våra fel är så allvarliga att de står skrivna som synd inför Honom? Profeten Jesaja uttalar sanningen om oss då han säger: ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg.” (Jes 53:6a)
När det gäller vår synd, är vår enda tröst att Jesus har kommit för att äga den. Han har kommit för att ta ansvaret för den. Profeten Jesaja fortsätter ”men all vår skuld lade Herren på honom” (Jes 53:6b) och aposteln Petrus skriver ”Så led också Kristus en gång för era synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe för att föra er till Gud” (1 Pet 3:18). När du betraktar den korsfäste Jesus, ser du gudamänniskan som framträder inför den Allsmäktige Fadern och har tagit dina synder i sitt ägo. Han bär ansvaret för dem. Han bär konsekvenserna för dem. Han bär straffet för dem. Jesus hänger inte fastspikad på korset endast för att judarna lät korsfästa honom, utan specifikt av den orsaken att han i sin kropp bar det som du brutit mot Herren Gud.
Att se på den korsfäste Kristus lär oss att hela vårt liv med alla synder, svagheter, personlighets- och karaktärsdrag, är synligt för Gud. ”Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen.” (Ps 139:2-23) När Herren överlade med sig själv om frälsningens förverkligande för människan, var han förtrogen med alla de gånger du vänder dig bort från Hans befallningar och bryter dem. Herren såg människans otrohet och ondska och ändå ville Han komma till vår hjälp. Ingen och inget blev fördolt eller bortglömt när Gud gjorde sin Son till synd i vårt ställe och lade all vår syndaskuld på honom. Jesaja såg det här genom den Helige Ande och skriver därför: ”Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade.” (Jes 53:5)
Guds kärlek uppenbaras
När Gud såg människans fall och det elände hon dragit över sig när hon blivit lik ormen och fått kärlek till synden och i sitt hjärta vänt sig emot Gud, då handlade inte Gud med oss så som vi ofta gör när vi ser någon falla i synd. Om vi har klarat oss undan den synd som en annan fallit i har vi lätt att börja förakta den andre. Om vi klarat av att utföra saker och ting i livet som en annan inte lyckats lika bra med, händer det att vi ganska snabbt ställer oss över den andre. Vi brister ofta i nåd, barmhärtighet, kärlek, tålamod och uthållighet när vi ser och bemöts av andras fel och brister. Hur mycket större och starkare är inte Guds kärlek än vår när han älskar oss så högt att han utger sin egen Son att lida och dö för vår skull!
Det finns en stark vilja och kärlek hos Gud att försona vår synd och återupprätta gemenskapen med dig och mig. Vi ser denna vilja och kärlek i Jesus. Matteus berättar om tre olika människogrupper som hånade och förlöjligade Jesus när han hängde på korset. Det var ”de som gick förbi”, ”översteprästerna och de skriftlärda och de äldste” samt ”rövarna som var korsfästa tillsammans med honom”. Det vanliga folket hånade honom, samhällets religiösa överklass hånade honom och de gudsfrånvända syndarna hånade honom.
Vem fanns där på Golgata kulle som gav stöd åt honom? Inte ens lärjungarna förstod vad som hände och gav ett uppmuntrande ord. Satan skickade hån, förlöjligande och förakt mot Jesus från alla håll. Likväl rubbades inte Jesu vilja att frälsa detta människosläkte. Vem bland oss människor är så stark att vi kan ha hela världen vänd emot oss och likväl älska den? Ingen förutom Kristus Jesus, Honom som vi korsfäste. •