Jesus måste gå bort
Det ”bor en otuktsande i deras bröst och de känner inte HERREN” (Hos 5:4). Israel höll sig inte till HERREN enbart, deras Gud, utan horade med avgudar.
”HERREN går tillrätta med dem som bor i landet, för det finns ingen sanning och ingen kunskap om Gud i landet … Mitt folk går under av brist på kunskap.” (Hos 4:1, 6)
Världen vandrar i mörker. Bara Guds Ande kan leda oss till frälsningens kunskap, till gemenskap med vår Skapare. Därför var det väl för oss att Jesus gick bort, dog. När vår synd var försonad, borttagen med Jesu renande blod, kunde Anden sändas till oss oandliga, den helige kunde bo hos oss oheliga.
”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort ska jag sända honom till er.” (Joh 16:7)
Anden skulle komma till lärjungarna och ge dem kraft att förstå Jesu ord. Visst hade Jesus redan sagt allt till dem, men de behövde föras in i denna frälsningskunskap. Trots att Jesus undervisat dem i tre år var de tröga att tro. Efter syndafallet kan nämligen ingen tro på Jesus Kristus av egen kraft. ”Av naturen var vi vredens barn.” (Ef 2:3) Men Jesus sände Anden som Hjälpare – för att ”överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom” (Joh 16:8).
Med ”världen” menas alla som inte tror på Jesus, allt från tungt belastade kriminella till djupt religiösa och egenrättfärdiga fariséer. I den meningen tillhör vi alla av naturen världen. ”Vi gick alla vilse som får” (Jes 53:6), gick var och en sin egen väg borta från Gud.
Om synd: de tror inte på mig
Allt är skapat av och till Jesus (Kol 1:16), men världen tror inte på honom. Och trots att världen inte känner och erkänner sin upphovsman, så klappar man sig ändå på bröstet och håller sig för att vara någorlunda rättfärdig – vilket spektakel, vilken syndighet!
Skaparen har dessutom blivit Frälsare. Istället för att tvingas ta konsekvenserna av vår synd, erbjuds vi amnesti. Men världen tar inte emot denna stora räddning. Också det är synd, himmelsskriande synd!
”Den som inte tror Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd, som Gud har gett om sin Son … Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.” (1 Joh 5:10b-12)
Anden ska överbevisa mig om att jag av naturen inte tror på Jesus – inte tror att Jesus är HERREN Gud, inte tror att Jesu död har gjort mig rättfärdig inför Gud. Ja, även sedan Anden fört mig till tro, så är tron mindre än ett senapskorn. I mitt kött bor fortfarande inget gott. Där är det otro, gudsförakt, egenrättfärdighet, misströstan.
Men Jesus har sänt Anden för att också överbevisa oss om rättfärdighet: ”Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre.”
De judiska ledarna såg Jesu nesliga död som bevis på att han var en falsk Messias, som nu blev rättmätigt hemsökt och straffad av Gud för hädelse, för att han utgett sig för att vara Gud. Men tvärtom uppfyllde Jesus med sin död Skriftens ord. Och genom att uppväcka honom från de döda och uppta honom till himlen, visade Fadern att Jesus Kristus själv verkligen var och är rättfärdig, och dessutom grundligt gottgjort världens synd. Han blev ”bevisad rättfärdig genom Anden” (1 Tim 3:16).
”Nu står mig öppen himlens port – för mig har Jesus tillfyllest gjort”, står det på teologen Nils-Ove Vigilius gravsten. Ja, vi Adams barn och Evas döttrar är verkligen köpta fria. Jesus är ”HERREN vår rättfärdighet” (Jer 23:6), som vi ikläds i dopet. In i denna rika frälsningens kunskap leder Anden oss.
Om dom: denna världens furste är dömd
Världen följer sin konung, djävulen. Den gör det ofta utan att förstå det. Han är nämligen en förförare, som i regel uppträder under bättre namnskylt. Men han varken kan eller vill göra världen något gott. Att följa honom är självmord, liksom han själv efter denna tidsålders slut ska få sitt rättvisa straff, evig eld och plåga. Gud har redan fällt domen över honom, även om straffet ännu inte verkställts. Anden avslöjar den onde för att världen ska lämna honom, och återvända till sin Skapare och rätte Herre, Jesus Kristus.
Men världens furste vill inte mista någon. När någon vill vända sig till Jesus med sin nöd, så framhåller djävulen att Jesus inte tar emot sådana uslingar. På samma sätt försöker han också få dem som kommit till tro att förtvivla. Men genom Guds ords predikan visar Anden oss att vi moraliska fattiglappar verkligen får vända oss till Frälsaren, till honom som inte vill att någon ska bli förlorad utan att alla ska få leva. Jesus skyndar emot varje förlorad son med öppna armar, högtidskläder, skor och ring, och det blir glädjefest. Anden har i Jesu försoningsdöd redan kastat ut vår åklagare och gjort honom ”till allmänt åtlöje” (Kol 2:15). Vi är frikända, men satan själv är dömd. När Jesus försonat oss med Gud, så är djävulens tal om att vi är ovärdiga enbart ägnat att vilseleda. Det är förvisso sant att vi är ovärdiga i oss själva, men genom Jesu död för oss är vi ovärdiga värdiga.
Soli Deo gloria. •