Om man inte sett Bob Ross program kan det vara svårt att förstå hur han kunde bli så populär som han blev och varför han fortfarande i vissa konstnärskretsar ses som en legendar. Förutom att han var en skicklig konstnär och hjälpte många i hemmen att själva våga fatta penseln, blev han också känd för saker som han sade under programmen. Många citat av honom lever kvar, inte minst på internet. Bob Ross verkar ha varit en mycket levnadsglad människa som hade en nästintill barnslig förtjusning och fascination av det mesta i livet. Han har själv sagt:
”Jag är nog lite konstig. Jag gillar att prata med träd och djur. Men det gör inget, jag har roligare än de flesta.”
Det är av lite oklar anledning som jag själv fått upp ögonen för Bob Ross men det är något med honom som fascinerar mig. Sannolikt är det inte främst hans skicklighet med penseln utan hans milda och levnadsglada personlighet. Bob Ross har mig veterligen aldrig sagt något offentligt där han tydligt uttrycker någon tydlig religiös övertygelse; vissa menar att hans uppväxt i ett evangeliskt lutherskt hem uppenbart präglat honom på djupet och format hans syn på naturen, människan och i vart fall många aspekter av livet i stort.
Hur det än är med det kan vi i alla fall ta med oss detta med konstnären och tavlan.
Vårt liv kan ur vissa aspekter liknas vid en tavla och vi människor som konstnärer. På många sätt är detta en mycket bristfällig bild, inte minst med tanke på att en skicklig konstnär i någon mån blir ”allsmäktig” och kan måla exakt vad den vill. Trots de uppenbara begränsningarna ska vi ändå använda oss av denna mycket bristfälliga bild i den här artikeln.
En svart-vit skiss i blyerts
Något fundamentalt inom den kristna tron är sanningen. Frågan om vad som är rätt eller fel finns det ett objektivt, universellt och evigt gällande svar på när det gäller själva tron. Genom Guds Ord kan vi lära känna Herren och hans vilja men också få syn på den frälsning som han vunnit åt oss, evangeliets stora skatter. Guds lag är också i sig själv rätt och god och det oberoende av hur jag som person ställer mig till den.
Trots att vi har Guds Ord och trots att vi kan lita på att Guds Ord är sant i allt vad det yttrar sig om, kan det uppstå problem när det kommer till vår vardag. Det är mycket sunt och bra när den kristne vill göra rätt och följa Guds vilja. Problemet som kan uppstå är bland annat när Guds Ord inte ger oss tydliga instruktioner eller inte uttalar sig kring vad som är rätt och fel. De flesta saker vi gör under en dag och de beslut vi fattar gör vi utan någon direkt instruktion från Herren själv. För den som drivs av rädsla att göra något fel kan detta leda till att man blir allt mera passiv. Den sunda önskan att följa Guds vilja och när det gäller sådant som Herren inte uttalat sig om kan leda till en lagiskhet som med tiden gör livet fattigt, torftigt och inte särskilt vackert.
Det kan då bli som om vi satt med blyertspenna, sudd och linjal och sakta försökte rita upp det optimala livet, linje för linje, utan att göra något fel. Man försöker att bara göra det man med säkerhet vet är rätt. Krampaktigt strävande efter perfektion och rädsla för att göra fel drar vi trevande och försiktigt ett streck, kanske också ytterligare ett. Men så tvekar vi och suddar för att fort återställa i ett försök att rätta till eller börja om från början. Sedan börjar samma sak om igen.
Förhåller man sig till livet på ett sådant sätt kommer man förr eller senare att se att resultatet inte blev så bra, och absolut inte så vackert, som man hoppats. Risken är nämligen överhängande att det som börjar framträda på sitt livs tavla är en trist, färglös och kantig skiss där också det som skulle vara vitt har skuggats mörkt av blyerts av alla tvekande handrörelser som smetat ut blyertsen och till det allt kladd efter suddet. Inte ens de tydliga linjerna som Herren ger i sin lag kommer vi att kunna rita helt rätt.
En färgsprakande målning
”Vi gör inte fel; vi gör bara roliga misstag”
Detta är ett av de mest kända citaten av Bob Ross, fritt översatt. Om detta inte hade handlat om att måla utan hade varit ett teologiskt uttalande om hur vi ska förhålla oss till Guds lag och se på synden så vore det helt fel och vilseledande!
Det jag menar är att livet är en resa, en ständig upptäcktsfärd fylld av äventyr och möjligheter. Allt vi gör sätter spår och formar livets tavla och varje penseldrag inrymmer oändligt många valmöjligheter som vi mer eller mindre aktivt fattar beslut om.
Istället för att ständigt oroa sig för att göra fel bör vi i glädje och tacksamhet ta ut svängarna och försöka göra något vackert och levande. Vi behöver inte sitta med en linjal och planera varje enskilt drag utan istället får vi med stor frimodighet måla livet med flera lager av färger och nyanser. Resultatet blir något radikalt annorlunda än en kladdig blyertsskiss.
Detta innebär inte att vi ska strunta i Guds bud eller leva våra liv på ett oansvarigt sätt. Tvärtom ska vi försöka leva i enlighet med Guds vilja och hålla hans lag. Men det utesluter inte att vi lever med nyfikenhet, tacksamhet, glädje och hunger efter livet med alla de färger som Gud har gett oss. Vi behöver inte vara rädda för att upptäcka och utforska det Gud har gett oss och glädjas åt det.
Istället för att se livet som platsen där alla våra fel, synder och misstag kommer att sätta avtryck får vi se livets målarduk som en yta av möjligheter som väntar på att fyllas med färgsprakande penseldrag! Om ett penseldrag inte blir bra tar man bara mer färg på penseln, eller så byter man färg, och så växer det sakta fram en ny form ur ”felet” och tavlan blir mer levande med allt fler detaljer. ”Felet” kan på så sätt bli ett roligt misstag som är med och formar livet, som ger oss nya perspektiv och som Gud faktiskt använder i formandet av oss.
Vi kan inte måla över synden, men det kan Gud
Predikarens bok är förunderlig på många sätt och vis. Den har en lite kärv ton och kan framstå som pessimistisk. Han skriver gång på gång om hur människans strävan efter än det ena och än det andra är ett jagande efter vind och påtalar gång efter annan att allt är förgängligt. Exakt allt, utom det Gud gör.
”Jag insåg att allt som Gud gör består för evigt. Till det kan inget läggas, och från det kan inget dras. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom.” (Pred 3:14)
Den enda fasta punkten där vi kan ha vår trygghet och frid är Herren själv. Hans Ord är alltid gällande och alltid sant. Det gör att det också finns gränser för oss som Herren uttryckt i sin lag. Hur mycket vi än försöker, kommer vi gång på gång märka att vi inte hållit hans lag utan syndat och står med skuld inför honom. När vi ser vår synd är det en stor tröst att komma ihåg vad Gud gjort för oss:
”Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden.” (Rom 8:1-3)
På grund av vad Gud gjort i Kristus Jesus kan vi få syndernas förlåtelse och frid med Gud. Att vi får förlåtelse för vår synder innebär inte att vi ska strunta i Guds lag. Vi ska inte heller försöka släta över synden. Vi har inga färger som duger till att måla över vår synd. Andra saker som går fel i livet kan vi ofta rätta till, men syndens svärta sätter sig så hårt att det är omöjligt.
För en tid sedan när jag själv satt och målade fick jag en konkret påminnelse om detta. Under lång tid satt jag och försökte måla över ett misstag som jag gjort. Jag lade på lager på lager av färg men misstaget där under sken ändå igenom och gick inte att få bort. När jag såg på det jag målat så kunde inte ögonen slita sig från området som fördärvade allt annat som jag målat. Jag kunde inte få det ogjort. Då gick jag och knackade på hos en granne, en riktig konstnär till skillnad från mig. Jag berättade om mitt problem och han hade lösningen! Han gav mig en färg av en helt annan kvalitet som med ett enda penseldrag tog bort mitt misstag.
”Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.” (Kol 2:13-14)
Att finna frihet i målandet av vårt livs tavla
”Detta är slutsatsen, när allt blivit hört: Frukta Gud och håll hans bud, det gäller alla människor.” (Pred 12:13)
Predikaren summerar med dessa ord vad han kommit fram till, liknande saker står också på flera andra ställen i Guds Ord. Men Predikarens tal om förgänglighet och ett jagande efter vind samt hans uppmaning att hålla Guds bud, förtar inte den levnadsglädje som skiner igenom i hans övrigt ganska kärva ton.
”Jag insåg att det inte finns något bättre för dem än att vara glada och göra det goda så länge de lever. Och när en människa äter och dricker och ser det goda i sin möda, då är det en Guds gåva.” (Pred 3:12-13)
Liknande säger han också några kapitel senare:
”Så ät ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta, för Gud är redan nöjd med det du gör. Låt dina kläder alltid vara vita och låt oljan aldrig fattas på ditt huvud. Njut livet med en kvinna som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv som Gud ger dig under solen, alla dina förgängliga dagar. För det är din lott i livet och mödan som du har under solen.” (Pred 9:7-9)
Mitt i all strävan som Predikaren skriver om, om hur mödosamt livet är och hur förgängligt och tomt mycket är, så ställer han det i kontrast till alla de underbara gåvor som Gud gett oss att njuta av här på jorden. Också de sakerna är förgängliga, likväl är det gåvor från Gud som han ger oss som en glädje mitt i all slit och strävan.
Den absolut största gåvan är naturligtvis att han gett oss sin Son, vår Frälsare. Han ser först och främst till vårt eviga väl och ve. Men Gud kan tänka på mer än en sak i taget. Vår väg genom livet med Jesus går inte bara genom tåredalar och dödsskugga, den går också genom lummiga lunder och grönskande fält där glädjens blomster spirar.
Liksom färgerna på en målares palett finns det en oändlig mångfald av möjligheter att utforska och upptäcka i livet. Eftersom Gud inte har gett oss en lag som i detalj styr allt i våra liv så behöver inte heller vi begränsa oss till att måla vårt liv i svart-vitt. Det finns en frihet till, men också en kallelse, att ta emot och glädjas åt det Gud gett oss.
Ett exempel där Gud direkt uppmanar till detta är när Petrus får se en stor linneduk sänkas ner med jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. Herren säger till Petrus:
”’Res dig, Petrus, slakta och ät!’ Petrus svarade: ’Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent.’ Då sade en röst för andra gången till honom: ’Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent.’” (Apg 10:13-15)
I Petrus fall är det fullt förståeligt att han tvekade eftersom Herren tidigare gett Israels folk begränsningar i vad de fick äta. Jag tror att det är vanligt att kristna, utifrån någon försiktighetsprincip, hellre avstår och ser på saker som om det vore orent när de inte är helt säkra. En lagisk försiktighet som är lika illa som att leva som om ingen lag fanns.
Att göra det som är fel i Guds ögon kan alltså också handla om att inte med tacksamhet bruka hans gåvor eller att av rädsla för synd avstå från att göra sådant som Gud inte förbjudit. Vi kan inte, hur vi än försöker, dra alla penseldrag rätt på vårt livs tavla. Att teckna sitt liv med en blyertspenna, sudd och linjal är inget säkert sätt att måla en vacker livstavla som behagar Herren, tvärtom! Han har gett oss en hel palett med färger som går att blanda och späda ut och måla i lager för att möjliggöra att måla sitt liv i stor frihet och glädje!
Bob Ross sa: ”Hitta friheten på den här duken.”
Så får vi med glädje, tacksamhet, frimodighet och i frihet måla vårt livs tavla, samtidigt som vi i allt också försöker frukta Gud och hålla hans bud. Människorna som satt hemma och lät sig ledas av Bob Ross kunde måla fantastiskt, utan att egentligen kunna måla eftersom de blev ledda av en riktig konstnär. Jag kunde också få hjälp av en riktig konstnär när mitt målande inte lyckades. Hur underbar kan då inte vårt livs tavla bli när den Store Konstnären får leda och hjälpa oss?! Därför uppmanar jag er att lägga blyertspennan åt sidan och fatta penseln och ösa på ordentligt med färg! •