”Han väcker varje morgon mitt öra, väcker det till att lyssna som lärjunge.” (Jes 50:4). Så kan den säga som dagligen sitter vid sin Bibel som en ödmjuk lärjunge. Han vet att han har Herren att tacka för att han både börjat bruka Guds ord och fortsätter att göra det dag efter dag.
Av naturen saknar människan öra för Guds ord. Hon vill inte höra det, ännu mindre läsa det, allra minst lyda det. Skulle hon ändå befatta sig med Guds ord går det henne förbi. Hon hör inte Herren tala i Ordet, uppfattar det inte som ett ord till just henne. Men nu är det nödvändigt för frälsningen att örat väcks till att lyssna till Guds ord som lärjunge. ”Hör, så får er själ leva”, säger Herren.
Hur får man då öra för Guds ord? Vi kan inte själva ta oss – och ingen annan människa kan ge oss – den så viktiga lyhördheten för Ordet. Men Herren kan. I kallelsens stund ger Han oss lust till Ordet. Tar vi vara på den genom att lyssna till Guds ord som lärjungar – också när den första ivern så småningom mattas av – kan Herren genom Ordet fortsätta och fullborda det goda verk Han börjat i oss. Han ger oss ljus över oss själva och över Jesus, så att vi som de fattiga och fördömelsevärda syndare vi är flyr till honom som kommit för att frälsa just sådana.
Låt Herren väcka ditt öra till att lyssna till Guds ord som lärjunge!
Evangeliet skildrar en händelse i början av Petrus liv som lärjunge, händelsen vid Gennesarets sjö då Petrus arbetat hela natten med fiske utan att ha fått något i sina nät.
Där Petrus sitter på stranden och sköljer sina nät får Jesus se honom. Han stiger i Petrus båt och ber honom lägga ut lite från land – inte för att Petrus ska fiska, men för att Jesus ska undervisa folket som trängdes på stranden för att få höra Guds ord. När Jesus är färdig med båten som predikstol tänker Han på att också Petrus behöver hjälp – med fisket, ja, men också i en annan och djupare mening.
Jesus säger vad Petrus ska göra för att fisket ska lyckas. Han skulle gå ut på djupet och där lägga ut näten till fångst. Nu är Petrus en erfaren fiskare som vet att natten är den klart bästa tiden för fiske. Och då den gångna nattens fiske varit utan resultat, hade det inte varit konstigt om Petrus avstått från att göra som Jesus sa. Men inte! ”På ditt ord ska jag lägga ut näten.” Och Petrus får en mycket rik fångst, ja, ”så mycket fisk att näten höll på att brista”.
Men Petrus fick hjälp också i en annan och djupare mening. Han fick hjälp att se vem han själv är, men också vem Jesus är. Överväldigad av den märkliga upplevelsen vid Gennesarets sjö faller Petrus ner för Jesus och säger: ”Gå bort från mig, Herre! Jag är syndig människa.” Hela hans förflutna står i ett nu fram för Petrus och blir honom till dom när han ser det i ljuset från Jesu gestalt. Här avlägger alltså Petrus en bekännelse om sig själv, en syndabekännelse, men också, om än indirekt, en bekännelse om Jesus, en trosbekännelse.
Det senare tänker vi kanske inte på. Men när Petrus säger ”Herre” till Jesus, använder han det namn på Jesus som är förbehållet Gud. Även om Petrus vid denna tidpunkt inte hade hela bilden av Jesus klar för sig, anade han ändå att den han låg på knä inför på något sätt hade med det gudomliga att göra. Till det bidrog också att Petrus i mötet med Jesus såg sig själv som en syndig människa och kände sig dömd. Petrus anade alltså redan nu något av det han några år senare skulle svara Jesus, då Jesus upplevde hur många av hans lärjungar drog sig undan och slutade att vandra med honom och han därför frågade de tolv: ”Inte tänker ni väl också gå?” Petrus svarade då: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets Ord, och vi tror och förstår att Du är Guds Helige.”
”Herre, till vem skulle vi gå?”, sa Petrus vid det tillfället. Vid Gennesarets sjö några år tidigare sa han: ”Gå bort från mig, Herre!” Men Petrus blev inte bönhörd. Jesus gick inte bort. Han som tvingade ner honom på knä i syndabekännelse, ”Jag är en syndig människa”, reste upp honom till ett liv i Jesu efterföljd som lärjunge och apostel – som lärjunge ett liv i tro, kärlek och hopp, som apostel ett liv i Ordets tjänst till människors frälsning: ”Var inte rädd! Från och med nu ska du fånga människor.”
Sådan är Herren också i dag. Har han fått väcka ditt öra till att lyssna till Guds ord som lärjunge, då går det med dig som med Petrus. Du måste ligga vid Jesu fötter och bekänna: ”Gå bort från mig, Herre! Jag är en syndig människa.” Men inte heller du blir bönhörd. Jesus säger som till Petrus: ”Var inte rädd” och reser upp dig med den förlåtelse som renar dig från all synd och öppnar för dig ett alldeles nytt ”från och med nu” – ett liv i tro, kärlek och hopp, ett liv Gud vill använda för att vinna människor för sitt rike.
Ja, låt Herren varje morgon väcka ditt öra till att lyssna till Guds ord som lärjunge. Då verkar Ordet att du dagligen måste ner på knä för Jesus i syndabekännelse och bön om förlåtelse, men också dagligen kan fatta om Jesus som din Frälsare. Så får du följa honom dag efter dag, ända till du skådar ditt hemlands stränder och griper med outsäglig fröjd de genomborrade händer – frälsarehänderna, där ditt namn står tecknat. Amen. •