”Han har gjort dödens makt om intet.” 2 Tim 1:10
Jesus – dödens överman
… kan som ingen annan trösta sina vänner i deras sorg och saknad efter nära och kära.
Dagens evangelium tar oss med till syskonhemmet i Betania. Systrarna Marta och Maria har sorg. Deras bror Lasarus hade insjuknat, och bud hade gått till Jesus att komma och bota honom. Men Jesus dröjer, och när Han väl kommer är Lasarus död. Marta säger till Jesus – vi anar ett stänk av förebråelse i hennes ord: ”Herre, om Du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.” Detsamma hör vi också Maria säga när hon en stund senare kommer till platsen där Jesus är och får se Honom. Men Jesus vet att trösta de båda systrarna. Med Marta börjar Jesus tala om uppståndelsen från de döda. ”Din bror ska uppstå”, säger Han. Utan att förstå hur nära denna uppståndelse är bejakar Marta detta: ”Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.” ”Tror du detta?”, frågar Jesus. Tror du att jag är ”uppståndelsen och livet”, tror du att ”den som tror på mig ska leva om han än dör”, tror du att ”den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö”? Och hon svarar: ”Ja, Herre” – ett svar grundat på hennes tro att Jesus är ”Messias, Guds Son, Han som skulle komma till världen”. Vilken tröst för Marta att få dessa ljuvliga påminnelser om uppståndelsen från de döda – en tröst hon vill att också Maria ska få del av. Därför skyndar hon sig till sin syster och viskar till henne: ”Mästaren är här och kallar på dig.” När Jesus ser hur Maria gråter, blir Han djupt rörd och skakad i sin ande. Och när Jesus frågar, ”Var har ni lagt honom?” och de svarar, ”Herre, kom och se”, står det att ”Jesus grät”. Och när Jesus går med systrarna till graven, blir Han åter djupt rörd i sitt inre. Hur måste inte också detta innerliga deltagande från Honom som är den eviga kärleken ha tröstat dem!
När Jesu vänner drabbas av sorg och saknad efter nära och kära, kan tanken komma att Jesus kanske inte är dödens överman. Vore Han det skulle Han väl inte tagit ifrån dem den som betydde så mycket för dem och de inte kunde tänka sig vara utan. Men bara de inte stöter sig på att Han handlat som Han gjort och går bort från Honom utan låter sorgen och saknaden driva dem allt närmare Honom, får de uppleva hur Jesus vänder deras tankar in på Ordets löften, där den bästa och rikaste trösten finns. Till exempel löftet Jesus gav inte bara vännerna i Betania utan ger sina vänner i alla tider, också oss om vi annars vill vara Jesu vänner:
”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.”
Ju mer Jesus så får fästa sina vänners uppmärksamhet på Ordets löften, desto mer hjälp blir det att i sorgen och saknaden inte ge sig över i hopplöshet och förtvivlan. ”Han tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi med kraften av sin Anda, förkunna oss sin Faders råd och sötman av en evig nåd i sorgekalken blanda.”
… låter sina vänner insomna i frid och uppstå till härlighet.
Lasarus dog som en Jesu vän. Hans död blev därför ett stilla insomnande i frid. ”Vår vän Lasarus sover”, sa Jesus med tanke på Lasarus död. Men så kan det sägas om varje människa som genom dopet och tron är en Jesu vän. Jesus har före henne och för hennes skull varit i döden. Han har sett och smakat döden sådan den verkligen är, döden som syndens udd, för att hon ska slippa det. För en Jesu vän blir därför döden ett stilla insomnande i den tryggaste famn och en ljuvlig befrielse från alla sorger och bekymmer, sjukdomar och lidanden. Men Jesus visar att Han är dödens överman också genom att låta sina vänner uppstå till härlighet, då Han på den yttersta dagen ropar deras namn och kallar dem ut ur deras gravar, alldeles som Han gjorde med Lasarus. Var Jesu vänner än fått sina gravar och hur länge de än legat där, ska de på Jesu ord lämna sina vilorum. Deras skröpliga kroppar som till sist brutits ner i döden, ska då förhärligas och fullkomligt befrias från allt vad död och förgängelse heter. Så får Jesu vänner med både kropp och själ ta i besittning den Guds härlighet som också är Jesu härlighet och som Han bett om också för sina vänner: ”Fader, jag vill att där jag är, där ska också de som Du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som Du har gett mig.”
Så lyckligt kan det bli för vem som helst, för Jesu ord till Marta sägs till varje människa – också dig: ”Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?” Det gäller att Jesus genom tron får vara din Frälsare och kan kalla dig sin vän. Men tron tänds och lever av Jesu Ord. Ta därför vara på detta Ord, och gör det nu, medan du ännu har möjlighet till det. Och det ska inte slå fel. När du inte släpper Jesu Ord, ska inte heller Jesus släppa dig utan hålla dig så hårt i sin hand att ingen eller inget kan skilja dig från Honom, inte ens döden. Den må komma när, var och hur den vill. För Hans skull som är dödens överman blir den under alla omständigheter en god död. Amen! •