”Min Gud har sänt sin ängel till mig och stängt till lejonens gap, så att de inte har skadat mig. För jag är utan skuld inför honom och jag har inte heller förbrutit mig mot dig, o konung.”
Så förklarade gudsmannen Daniel för kungen av Persien varför han överlevt en natt i lejongropen utlämnad till utsvultna rovdjur. Dels har Daniel inte gjort något orätt i sin tjänst hos kungen. Dels har han visat sig vara utan skuld inför Gud. Eller rättfärdig inför Gud som det står i den grekiska översättningen. Eller ren inför Gud, som vi läser i den hebreiska texten. Att Daniel är ren och rättfärdig kan man förstå som att han är en man som fruktar Gud och som därför skyddas av Herren. Men med tanke på att Daniel är en syndare som alla människor, vilket han för övrigt själv understryker i en av sina böner (Dan 9:5-10), är det riktigare som att betrakta honom som rättfärdiggjord inför Gud på grund av Guds nåd: Daniel skyddades av Gud eftersom han var en rättfärdiggjord syndare.
I dagens evangelium säger Jesus att 70 lärjungar, utsända av Honom för att evangelisera och göra tecken, kunnat befalla över andemakterna eftersom satan kastats ned från himmelen. ”Detta fastän Jesu död och uppståndelse”, försoningsverket som skänker syndare Jesu rättfärdighet, ”ännu inte ägt rum” (Luk 10:17-20). Händelsen visar att Daniel var rättfärdiggjord genom sin tro på Israels Gud i framtiden skulle sända en Frälsare till jorden, Herren Jesus Kristus. Daniel räddades i förväg av Jesus seger över djävulen och hans änglar. I Jesu död och uppståndelse finns frälsningen för människor i alla tider. Daniel kunde ta emot Guds nåd eftersom välsignelsen av Jesu offerdöd och seger – grunden för Guds nåd till syndare – sträcker sig både framåt och bakåt i historien.
Daniels förvissning om att som Guds barn kunna räkna med Guds beskydd gäller alla Jesustroende. Visst, Gud hjälper både troende och icke-troende här på jorden när han så önskar. Men som Jesustroende, då du bygger ditt liv på att Jesus försonat oss med Gud, äger du ett löfte som den icke-troende inte har: nämligen att alltid kunna räkna med Guds beskydd i all evighet. Eftersom den Jesustroende genom tron har del av Jesu rättfärdighet, hör han eller hon Herren Gud till, Han som i Jesus övervunnit satan och hans onda andemakter för alltid. I Jesus din Frälsare behöver du aldrig frukta något ont. Inte ens om du, likt Daniel, befinner dig ensam med tio hungrande lejon i en grop. Kanske låter Gud i ditt fall lejonen ta ditt liv. Men i så fall bara ditt jordeliv. Livet i Gud behåller du i all evighet. Och detta är det viktigaste: att ha frid med Gud även efter den jordiska döden, i den tillvaro som aldrig någonsin ska ta slut!
I dagens epistel (Upp 12:7-12) erinras vi om att vår orättfärdighet som skiljer oss från Guds helighet övervanns genom Lammet Jesus, som utgöt sitt eget blod för att med sitt ställföreträdande offer befria gudsfientliga människor från deras egen synd och skuld. På Golgata kors blev frälsningens och makten och riket Guds, och väldet Hans smordes. Domen över vår orättfärdighet föll på Guds son. Sedan dess är djävulens anklagelser att människosläktet är hopplöst förlorat i sin synd, lögn. I himlen finns det inget utrymme för lögnare. Så kastades satan ut från himlen. Johannes skriver att Guds barn är delaktiga i denna seger. De övervann satan genom Lammets blod och ”genom sitt vittnesbörds ord” : genom sin tro som uttrycks i bekännelsen att Jesus är Herren. Genom tron på Jesus är man i gemenskap med Jesus som besegrat satan. I himmelen råder Guds rättfärdighet oinskränkt. Men Guds barn som lever på denna jord konfronteras ännu med djävulen. Här härjar mörkrets makter för att med alla sina medel – hat och lögn och list och människors synd – söka hålla återlösta människor skilda från Jesus Kristus genom otro. Mot djävulens verk är Guds barn är kallade att strida. Inte i egen kraft utan i Jesus Kristus, inte minst genom att vittna om Evangeliet, räddningen undan satan och evig död i helvetet.
Att rädda syndiga människor in i Guds rike genom att skapa och bevara tron på Jesus, är Guds eget verk. Som Jesus troende får du vara hans redskap tillsammans med änglarna. Du får strida med Guds heliga änglar som vittnat om viktiga händelser i frälsningsverket, som med Guds kraft skyddar Guds barn från mycket ont och som en dag ska bära de som tror på Jesus in i Guds himmel. Det viktiga i denna strid är då inte att vara uppfylld över delsegrar mot mörkret makter, utan att själv höra Gud till genom tron på Jesus. Det vill säga, som Jesus säger i evangelieläsningen, att ha sitt namn skrivet i Livets bok. Då får du som Guds vän utföra Hans goda vilja och sprida sanningen om Jesus så att andra människor kan bli frälsta.
Hur lever jag för att mitt namn, som då jag döptes i Jesu namn skrevs in i Livets bok, förblir inskrivet i denna bok? Det för alltid gällande svaret är: Bruka Guds ord, ta emot nattvarden i tro, förlita dig på att de ord och löften som dop representerar är sanna. Vägen till livets bok heter daglig omvändelse, bön och strävan att lyda Herren så gott nu går, i tro på hans nåd, förlåtelse och makt och vilja att hjälpa. Blir du trött och frestas sluta bruka Guds ord, bönen och sakramenten, ta till dig följande sanning: ”När det som viktigast att bruka Guds ord, bönen och sakramenten? Svar: när jag har minst lust därtill.” Be Herren att Han med sin Helige Ande bevarar din tro så att du får delta i Herrens segerrika kamp för det som är gott och sant intill stunden är kommen för dig att gå in i evigheten. Amen. •