Det står i Psaltaren: ”Jorden är Herrens och allt vad därpå är.”
I Jerusalem var man noga med att hålla sig till den verklige Guden. Men landet var ockuperat av hedningar. Dessa krävde att man betalade skatt till dem. Och frågan om skattepengen var listig. Om Jesus sade nej kunde man säga att han anstiftade uppror. Om Jesus sade ja kunde man säga att han gick ockupanternas ärenden. Men Jesus löser det på ett listigare sätt. Vi ska se vad Jesus säger.
SKATTER
I. Kejsarens skatt
Jesus tycker att de ska betala. Det var ju kejsarens bild på myntet. Om de hade tagit emot hedningarnas mynt, så varför inte också lämna dem som skatt?
Vi kan också vara besvikna på dem som styr. Men vi får låta dem fortsätta, om det går. Jesus säger, att hans rike inte är av denna världen. Han är inte ute efter att störta kejsaren. Nog var Jesus revolutionerande, men som människa fogade han sig i det mesta som mänskliga myndigheter hittade på. Detta trots att han blev förföljd. Det var ju de som såg till att han blev korsfäst. Det var inte långt kvar nu. Jesus sökte övervinna det onda med det goda.
Det finns mycket att säga, både om detta och om att kejsaren på många sätt ändå uppehöll lag och ordning och skyddade folket. Men det finns en annan sak som vi bör veta, när vi hör den här berättelsen. Och det är historien om bilden och inskriften. Jesus pekar på kejsarens bild och texten på myntet. Där stod: ”Kejsar Tiberius, den gudomlige Augustus utkorade Son.” Myntet är en avgudabild. Företrädaren kallas för gud, och Tiberius för Guds son. Vad hade ett sådant mynt för värde för den evige Gudens folk? Om det varit fel att betala skatt till romarna, så hade det också varit fel att använda en sådan avgudabild för egna syften. Och i templet fick dessa mynt inte komma. Där fanns växlare som bytte ut kejsarens pengar mot tempelpengar.
II Guds skatt
Vad är det som tillhör Gud? Vilket mynt bär Guds bild och överskrift? Om kejsaren kallade sig den gudomlige Augustus utkorade son, vem är då den sanne Gudens utkorade Son? Svaret på frågan är Jesus. Jesus är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat. Snart skulle man ge honom en överskrift: Jesus från Nasaret, judarnas Konung. Den överskriften satte man på korset.
I kyrkorna ser vi ständigt detta: Guds bild och överskrift på ett kors. Korset med Jesus är Guds skattepenning. En ännu mer penninglik bild har vi i nattvardsbrödet, som ofta bär Jesu bild på korset.
Kejsarens pengar var till för livet på jorden. Men Jesus är den skatt, som kan ge evigt liv. Men, säger vi, det är ju inte vi som betalar den skatten. Det var ju Jesus som offrade sig på korset. Himmelrikets skatt är redan betald. Gud har ordnat det i vårt ställe. Det kallas för evangelium, att vi får det gratis. Och inte skulle vi kunnat betala för evigt liv. Och det står i Bibeln att vi är friköpta, inte med guld eller silver, utan med Kristi dyra blod. Skatten är betald. Himmelriket har ingen årsavgift, inget mått av goda gärningar som vi ska fylla för att få vara hos Gud.
Men ska vi inget alls göra? Jo, visst – men inte för att förtjäna plats i himlen, utan bara för att tjäna himlen.
III Vår skatt
Där din skatt är, där kommer ditt hjärta att vara. Samla er skatter i himlen. När vi ska ge Gud det som tillhör honom, så har vi sett på Jesus. Men Gud skapade människan till sin avbild, och människan är också du och jag. Om vi tror på Jesus, så får vi en stämpel på oss. Andra säger: den där ät kristen. Hur viktigt är det då inte att vi ger vårt eget liv åt Gud? Allt ont vi gör kommer inte bara vändas mot oss själva, utan också mot Gud. Vi är Guds representanter. Det kommer vi aldrig ifrån, om vi inte vill fly från Gud själv, och gå miste om skatten.
Därför ska vi ge Gud vad Gud tillhör. Vad vill Gud ha? Bland annat sanning och ärlighet. Om världen styrs av en kejsare som kallar sig gudomlig, eller ett folk som vill vara allsmäktigt, så ska vi inte gå med på det. På oss ska det stå skrivet: Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens Skapare.
Han vill också ha gemenskap med oss. Vi ska bära överskriften: Guds barn genom dopet. När någon vill tvinga oss till sådant som strider mot Guds förebild, då kan vi säga: till detta duger jag inte, ty jag har präglats så av Guds bild, av Jesus, att jag tillhör honom. Så ska vi ge Gud det som tillhör honom. Och så blir den skatt vi ger till bäst nytta för andra: de behöver få något av Gud genom oss.
Den skatt som gör den största nyttan, den som räcker för evigheten, det var alltså den som Jesus betalade. Och med den är det som med andra skatter: den tas in men delas åter ut för att vara till nytta. Så låt oss ta emot Jesus, inte minst när han kommer till oss i nattvarden som ett barnbidrag till Guds barn.
Samla skatter i himlen! Och där din skatt är, där kommer ditt hjärta att vara. Det är gott att ha sitt hjärta i evighetens himmel, och inte vara bunden av kejsarens eller den svenska statens tillfälliga välvilja. Ty jordens skatter förgår, men himlens skatter består. Amen. •