”Sök det, som är därovan.” (Kol 3:1)
Så skriver aposteln Paulus till de kristna, som genom dopet fått del i Jesu död och uppståndelse. Genom honom hade de fått det liv, som är en början till det eviga livet. Det himmelska livet, som är därovan, har kommit oss nära genom Kristus. Genom att söka det, som är därovan, kan vi se på ett rätt sätt på det jordiska här nere. Under vårt liv står vi inför valet mellan vägen till livet och vägen till döden.
Denna söndags episteltext lär oss, att vårt liv inte bara gäller det världsliga och kroppsliga livet, även om också det är skapat av Gud. I oss själva saknar vi andligt liv. Genom sitt försoningsverk har Jesus uträttat för oss, att vi kan komma från död till liv. Hans död för vår synd betyder vägen till livet för oss. Det är genom omvändelse och syndernas förlåtelse, som vi blir förda från andlig död till andligt liv. Aposteln Paulus skriver, att de kristna blivit andligt levande, de som var döda genom sina synder. Jesus säger, att en människa måste bli född på nytt för att få se Guds rike. Genom dopet och tron blir hon fri från det ondas och dödens välde och kommer till livet och ljuset och segern i Jesu rike. Hon är vänd mot det osynliga, det som är därovan.
Om en döpt människa inte lever i gemenskap med Jesus, dör det andliga livet bort. Livet i denna världen blir då det enda man lever för. Om man intalar sig, att ett liv utan Gud och hans Ord är det enda verkliga livet, så blir man snart besviken och livet blir utan mening. I dagens epistel läser vi: ”Det synliga är förgängligt men det osynliga är evigt.” Därför vill Guds Ande väcka och kalla människor tillbaka och öppna utsikten mot det, som är därovan. Den förlorade sonens fader sa efter sonens hemkomst: ”Denne min son var död, men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.”
Den som söker det som är därovan, får se sitt liv så som Gud ser på det. Ljuset från Guds Ord gör att människan inte vill leva andligt död. Hon erkänner sin synd och vill bli av med den och vill inte regeras av syndens gamla människa. Att tro på Jesus betyder att komma till honom med allt i livet. Då byter han ut det mot sin förlåtelse och nåd och klär människan i sin rättfärdighet. Hon blir född på nytt till ett Guds barn. Hon ska lita på Jesu löfte, att hans nåd är större än hennes synd. Han vill komma och bo i människans hjärta, även om hon själv inte ser sig värd hans nåd. Hon kan säga: ”Nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig.” (Gal 2:20). Då tillhör hon redan nu himmelen och den blir alltmer synlig och verklig för henne.
I texten läser vi: ”Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag efter dag.” Att vara på väg mot det, som är därovan, betyder att leva i helgelse, så att trons nya liv växer till. Livet här nere på jorden betyder ofta lidanden och prövningar av olika slag. I ålderdomen sker ett avtagande av olika funktioner och den yttre människan bryts ner. Men Gud låter lidandet få den nyttan och välsignelsen, att det andliga livet växer till. Många har fått tjäna Gud genom lidande och sjukdom. Han har välsignat dem, så att de fått mycket andligt gott att dela med sig av. Lidandet hjälper till att hålla dem kvar på vägen till himmelen och göra dem mogna för det eviga livet.
Jesu lidande blev till välsignelse för världens frälsning. Också en kristens lidande blir till andlig välsignelse, när det driver till Guds Ord och bönen och leder honom närmare Jesus. Om han inte hade fått lida, hade han gått miste om mycket andligt gott. Om allt går väl i händer och inga motgångar möter, är det lätt att glömma sin frälsare och hans Ord. Men genom det svåra, ser Jesu trogna hur mycket gott de äger i sin Frälsare. I honom äger de det bästa de behöver, och då betyder inte de jordiska omständigheterna allt. Vi läser i episteln: ”Mina kortvariga lidanden väger ju oändligt lätt mot den överväldigande eviga härlighet de bereder åt mig.” Ju mer lidande, ju mer nåd. Genom lidandet rensar Herren och tuktar, så att olika yttringar av syndafördärvet dödas och mer av Andens frukter växer fram. Aposten skriver, att vi ”utlämnas ständigt åt döden, för att också Jesu liv ska uppenbaras i vår dödliga kropp.” (2 Kor 4:11)
Tron på Jesus ger ett fast hopp om det osynliga och himmelska. Tron beskrivs som en fast övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting man inte ser (Hebr 11:1). Jesu trogna bär det osynliga och himmelska i sina hjärtan. Under det jordiska livet med dess uppgifter är deras blick vänd mot Jesu rike, som inte är av denna världen. De får i nådens rike på jorden leva av himmelrikets gåvor. Det är inte alltid de känner saligheten så tydligt. Det osynliga kan dölja sig för dem och tycks vara långt borta. De känner av sin andliga skröplighet och undrar, varför det inte blir bättre med dem. Det synliga och förgängliga vill uppta all deras tid och intresse. Men att söka det som är därovan, betyder att söka Jesus och hålla fast vid honom i Ordet, bönen och nattvarden. Då ska han trösta och försäkra, att hans förlåtelse och nåd räcker till för att göra dem saliga. I döden flyttar han dem från det synliga på jorden till det eviga och osynliga i himmelen.