I evangeliet på bönsöndagen ber lärjungarna Jesus att lära dem att be. Detta betyder förstås inte att lärjungarna var analfabeter i fråga om bönen. De visste redan en hel del om bön; likt alla andra judar så bad de varje dag och förmodligen kunde de många psaltarpsalmer utantill. Lärjungarna hade dock noterat att Johannes döparen hade gett sina lärjungar en djupare undervisning i om bönen och ville nu att Jesus skulle göra detsamma.
Jesus besvarade då denna önskan på tre sätt. Han lärde dem vad de skulle be om, hur de skulle be och varför de skulle be. Detta blir därför också vårt fokus i denna betraktelse:
Vad skall vi be om?
Bönens innehåll är inte alltid det mest avgörande, eftersom syftet med bönen är att skapa och bevara en levande relation med Gud. Att be är därför viktigare än vad vi ber om. Prosten Henrik Schartau sade att ”det är bättre att be dåligt än att inte be alls”. Men därmed är det inte oväsentligt vad vi ber om. Bönen fungerar ju bara om vi ber efter Guds vilja (jmfr 1 Joh 5:14 och Jak 4:3).
Därför lär Jesus oss också i Herrens bön att be om rätt saker. Lukas återger en kortare variant än den vi brukar be och som är återgiven av Matteus. Att bönerna skiljer sig åt kan enklast förklaras av att Jesus helt enkelt predikade på olika sätt om bönen, vid olika tillfällen. I bägge versioner blir det dock tydligt att vi skall utgå från Gud och inte oss själva, såsom att hålla Gud och hans namn heligt och att han rike skall komma till oss. Först därefter skall vi be om sådant som rör våra egna behov, såsom att vi får ”bröd för dagen som kommer”. Det dagliga brödet står för allt vi behöver för att leva, såsom mat, kläder, hem och arbete, men samtidigt är uttrycket ”dagen som kommer” dubbelbottnat. Det leder tankarna till Herrens stora dag och då kan brödet syfta både på Jesus som är Livets bröd och nattvarden (jmfr Joh 6:51).
Bönen om förlåtelse och viljan att förlåta dem som står i skuld till oss, påminner oss också om frälsningens djupaste innebörd. Bara genom att leva i Guds förlåtelse kan vi bestå inför Människosonen. Slutligen har vi då den mest omdiskuterade bönen, som kan översättas både ”utsätt oss inte för prövning” och ”inled oss inte i frestelse”. Eftersom båda översättningarna är möjliga men också problematiska var och en på sitt sätt, kan vi kanske bäst tolka bönen på det sätt som påve Fransiskus föreslog för en tid sedan: ”Låt oss inte falla för frestelsen.”
Hur skall vi be?
Bara för att man använder en rätt formulerad bön är det säkert att bönen behagar Gud. Eftersom bönen inte är magi, är det viktigt att hjärtat är med så att det inte bara blir ett rabblande av ord (jmfr Matt 6:7). Mycket riktigt säger därför kungen Claudius i Shakespeares pjäs Hamlet: ”Upp flyger orden, tanken stilla står ord utan tanke aldrig himlen når.”
Genom en liknelse om en man som ber en vän om tre bröd mitt i natten, lyfter Jesus även fram vikten att vara enträgen och uthållig. Men samtidigt är vännen i liknelsen också en kontrast till Gud. Om det nu redan är en mänsklig reaktion att vilja svara på bön för att slippa tjat, hur mycket mer skall då inte Gud svara på våra böner, som aldrig kan tröttna, utan alltid med glädje lyssnar till våra bönerop. Eller som Jesus säger vid ett annat tillfälle:
”Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt.” (Luk 18:7-8)
Varför vi skall be?
För att vi skall bli goda bedjare behöver vi förstå bönens syfte. Kortfattat kan man säga att vi skall be därför att det fungerar. Jesus säger ju: ”Be så skall ni får. Sök så skall ni finna”. Han förtydligar detta också genom att återigen göra en kontrast mellan det mänskliga och det gudomliga:
”Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg. Om nu redan ni som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig Ande åt dem som ber honom.”
Det betyder, att om redan en jordisk far tycker om att hjälpa sina barn, så är vår himmelske Fader än mer villigt att hjälpa.
Samtidigt betyder inte detta att vi alltid får exakt det vi ber om, eftersom Gud ser vad vi bäst behöver. Prästen Johan Arndt skriver:
”Gud svarar alltid på bön; antingen ger han oss det vi ber om eller så ger han oss något ännu bättre; antingen ger han oss något jordiskt eller så ger han oss något himmelskt.”
Slutligen kan sägas att lärjungarnas bön ”lär oss att be”, är viktig också för oss, som en nyckel till bönens värld. Bönen påminner oss om att ständigt behöver förkovra oss i bönens hantverk. Eftersom det alltid finns något nytt att upptäcka och mer att lära, så blir vi aldrig färdiga. Goda bedjare blir vi också när vi erkänner vår egen oförmåga – för då kommer Guds Ande till vår undsättning. Paulus skriver ju vid ett tillfälle att:
”Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord.” (Rom 8:26) •