Den yttersta tiden
Vad är den yttersta tiden? När det i Bibeln talas om ”den yttersta tiden” handlar det om två saker. Aposteln Johannes skriver redan före år 100: ”… nu är den yttersta tiden.” Det vill säga den tid som varar mellan Kristi himmelsfärd och hans återkomst i härlighet, hela den långa tiden, om än den är jämförelsevis kort om man tänker på den evighet som vi ser fram mot. Men med den yttersta tiden kan vi också avse den allra sista tiden innan Herren kommer tillbaka.
I alla tider har man, med tanke på den tidens särskilda svårigheter och lidanden, tänkt att man lever i den sista tiden. Så tänkte man också på Luthers tid, och så tänkte också Luther själv. Det finns också saker i vår tid som gör att vi har skäl att säga: Detta är den yttersta tiden, den allra sista tiden. Herrens ankomst är nära, mycket nära.
Vi vet alltså att vi lever i den yttersta tiden, och sannolikt också i den absolut yttersta tiden innan Herren kommer tillbaka. Skulle det vara så att vi tar fel på det senare kan vi likväl konstatera att den kristnes spejar mot skyn i väntan på Herren och bär på frågan: Herre, kommer Du snart?
Och vi vet utifrån Guds ord vad han svarar: Ja, jag kommer snart.
Uppenbarat – men dolt
Allt som kännetecknar den allra sista tiden före Herrens ankomst har också funnits i alla andra tider. Den sista tiden är aldrig så annorlunda, att vi kan veta, att det är just i denna tid som han kommer. Detta förblir en hemlighet.
På ett sätt kommer det, ända fram tills Herren kommer i skyn, att vara som det alltid har varit. Folk bygger hus, man gifter sig, och man äter och dricker som vanligt – och plötsligt rämnar allt, stjärnor faller, solen blir plötsligt mörk, Människosonens tecken blir synligt, basunerna genljuder med åskans styrka – och i ett nu, med blixtens hastighet kommer Han, omgiven av änglar i miljoner. Och alla vet, det är Han. Många grips den dagen av en fruktansvärd skräck och ropar: Berg, fall över oss, göm oss för Lammets vrede! Medan andra lyfter sina huvud och konstaterar med glädje och lycka: Ja, det ÄR han, nu kommer han, Du Herre, min Frälsare, Du Guds Lamm som burit bort mina synder.
I Guds ord har Herren uppenbarat en hel del om den sista tiden, likväl är det dolt för oss exakt vilken stund han kommer tillbaka på himmelens skyar.
Var redo – och vänta
I väntan på att Herren ska komma tillbaka kan vi, trots att vi inte vet stunden, göra oss redo för den dagen. Det är också absolut nödvändigt att vara redo. Såväl redo att lämna detta livet genom döden som att lämna det genom att Herren kommer och hämtar oss på den yttersta dagen.
När vi närmar oss detta viktiga ämne ska vi ta hjälp av Jesu undervisning från den sista veckan, när han satt på Oljeberget mitt emot templet och samtalade med sina lärjungar. Slå gärna upp och läs Matteusevangeliet 24:1-14.
Jesus och hans lärjungar, de tolv samt de andra som var med dem, hade just lämnat templet där Jesus hade undervisat. Templet var enligt alla beskrivningar en fantastisk byggnadsverk, många ytor täckta med guldplåtar. Och så den vita marmorn – alltsammans i en storslagenhet som gjort byggnaden känd hos många i samtiden. Somliga grundstenar, som fortfarande kan ses, var av en storlek som gör att ingen kan förstå hur man förr lyckades få dem på plats. När lärjungarna och Jesus gick ut från templet hade man pekat på dessa stenar och på storslagenheten – men Jesus hade enkelt sagt: ”Ni ser allt detta? Jag säger er sanningen: Här ska inte lämnas sten på sten. Allt ska rivas ner.” (Källa)
Det var ett chockerande påstående. Detta Herodes byggnadsverk var ännu inte riktigt klart. Det skulle dröja ytterligare cirka 15 år innan det var helt färdigt. Och så säger Jesus att allt ska rivas! Jesus profeterade sant också i detta – mindre än 40 år senare revs det av romarna. Men där och då ville lärjungarna veta dels när templets tid skulle vara ute och dels vad som skulle vara tecknet på hans återkomst och tidens slut.
Till detta har Jesus viktiga saker att säga till de sina – i alla tider, också till oss i dessa sista tider. I denna första artikel vill vi lyfta fram sju svar som Jesus ger oss i texten som svar på den fråga lärjungarna ställde.
Första svaret: Var på er vakt så ingen bedrar er!
Jesus stillar aldrig sina lärjungars nyfikenhet, men han ger dem ett uppdrag: Se till att ingen bedrar er.
Det är den största faran när tiden går framåt mot den dag Herren kommer – risken att bli förvillad, bedragen av falska lärare. Ja, somliga ska till och med utge sig för att vara Messias. Cirka 100 år efter att Jesus sagt detta kom en man som gjorde anspråk på att vara Messias, Simon Bar Kochba, vilket ledde till ett uppror – det tredje judiska kriget – ett uppror som slogs ner och tillsammans med över en halv miljon judar dödades Bar Kochba. 50 judiska städer och över 900 byar ödelades av de romerska legionerna. Jesus hade varnat de sina för att låta sig luras och följa med i den falske Messias’ trupper.
Lärjungarna på Oljeberget visste, att det var deras Mästare var Messias, Guds Son. När Herren kommer tillbaka, så kommer det att vara så tydligt och klart att inte någon kommer att undra vem det är. Lika starkt och mäktigt som blixten. I helt oanade omvälvningar av hela tillvaron träder han fram ur de himmelska salarna. Somliga sekter, som till exempel Jehovas vittnen, har som bekant hävdat att han redan har kommit tillbaka, år 1914. Men sådant är fantasier.
Ur ett annat perspektiv kan man säga, att det anspråk som biskopen i Rom, påven, göra. är ett slags anspråk på att vara Messias. Han menar sig vara Kristi ställföreträdare, vicarius Christi, som uppträder med anspråk på att alla kristna ska lyda honom. ”Se till att ingen bedrar er”, sade Jesus.
Andra svaret: Bli inte förskräckta!
Jesus talar om rykten om krig, och inte bara om rykten. Det blir krig, förfärliga krig. De två världskrig som världen har sett under förra århundradet har varit av en så ohygglig karaktär att väl ingen kunde ana att det skulle bli så. Vi är nu 100 år efter det första och 70 år efter det andra världskriget och har därför dessa lite på distans och riskerar därmed att glömma. Men det andra världskriget var säkert inte det sista.
Jesus talar också om folk som reser sig mot folk – revolter, kanske gömmer sig också de stora folkvandringarna i de orden. Vi ska inte glömma bort den muslimska folkvandringen som äger rum i vår tid, så att vårt land nu har kanske upp mot 800 000 muslimer bland oss i Sverige. Runt om i världen kan man ana tendenser till ett begynnande kulturkrig där tusenåriga kulturella och religiösa yttringar leder till spänningar. Vi kan inte veta hur det blir i Sverige, men vi förstår att situationen håller på att förändras.
Jesus talar också om jordbävningar och hungersnöd. Det kom redan under apostlarnas tid två svåra hungersnödsperioder i deras närområde. Och det har hört med till historien. Hungersnöden på Afrikas horn och andra platser är nutida exempel.
Men Jesus kom med en tröstande förmaning till de sina: Bli inte förskräckta! Var inte rädda. Därför att hur det än är eller blir, så är det Gud som råder och håller noga reda på alla sina barn med omsorg om dem.
Tredje svaret: Det blir lidande och förföljelse
Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull.
Sanningen i detta stod klart för apostlarna redan efter en kort tid. Förföljelsen som följde efter Stefanus’ död var sådan att många i församlingarna var tvungna att lämna Jerusalem. Och detta var bara början, det har fortsatt genom olika typer av förföljelser sedan dess. Somliga tider under Kyrkans tre första århundraden var fasansfulla. Många kristna fick dö under nyckfulla kejsares framfarter, somliga som lejonmat. Stalins terror och Maos medvetna utrotning av kristna ligger inte många decennier bak i historien. Inte är situationen bättre idag – även om den fysiskt inte är sådan i våra nordiska länder. Det gör olika beräkningar av antalet av de som i vår tid får lida martyrdöden, och siffran är osäker. Men det handlar om tusentals varje år. Det handlar om våra trosbröder/-systrar! De blir hatade, förföljda, dödade för Kristi namn skull.
Det fjärde svaret: Många falska profeter
”Många falska profeter ska träda fram och bedra många”, sade Jesus. Om vi skulle kunna rada upp alla de falska profeterna, de falska lärarna, genom århundraden skulle raden bli mycket lång. Redan i slutet på Bergspredikan varnade Jesus: ”Ta er till vara för falska profeter, som kommer till er i fårakläder.” Om vi idag skulle ha möjlighet att gå in varenda kyrka och mötessal runt om i världen, där det inbjuds till kristen gudstjänst och undervisning, och fick möjlighet att pröva vad som blev sagt skulle det visa sig att oändligt mycket skulle falla under begreppet ”falska profeter”.
Jag vill peka på tre områden, där de falska profeterna sätter in sina stötar.
a) Det första handlar om vad Gud har sagt, alltså Guds ord. Är Skriften allena fundamentet för läran? Är det Guds ord, utan att något dras ifrån och utan att något läggs till? Det är en avgörande fråga. Liberalteologerna drar ifrån – och säger att det ena eller det andra inte kan gälla. Det strider ju mot vårt förnuft. Romerska katoliker och svärmare av olika slag lägger till. Vad påven uttalat (ex cathedra) gäller som Guds ord. Vad svärmarnas profeter har mottagit genom uppenbarelser gäller för dem som Guds ord. Men vi säger: Skriften allena.
b) Det andra handlar om Kristus, sann Gud och sann människa, död för våra synders skull och uppväckt på tredje dagen för vår rättfärdiggörelsens skull. Kristus, död för mina synders skull – om inte den läran är i centrum så är det en falsk profet.
c) Det tredje handlar om tron, den tro som tar emot Guds nåd, tron som omfattar vad Jesus har gjort på korset, tron som tar emot, gratis, Guds rike och allt vad Gud vill skänka – genom en tro utan gärningar, men som också är en tro, som föder goda gärningar.
Den femte svaret: Laglösheten
Detta tar idag gestalt i det om på modern svenska kallas normkritik. Vi lever i en tid då två typer av lagar upplöses: den naturliga lagen och den uppenbarade lagen. Vårt samhälles moderna profeter hävdar kravet att vi måste befria oss från gängse normer när det gäller kön, relationer, sexuell läggning, familjeliv och så vidare. Det är lätt att komma att tänka på Psaltarens andra psalm, när man hör de olika normkritiska rösterna:
”Varför är hednafolken i uppror? Varför tänker folken tomma tankar? Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde. ’Vi sliter sönder deras band och kastar av oss deras rep!’ Han som tronar i himlen ler, Herren gör narr av dem. Så talar han till dem i sin vrede, slår dem med skräck i sin glödande harm: ’Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg.’” (Ps 2:1-6)
Jesus sade: ”… eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” Kärleken kallnar! Kan en mor glömma sitt barn, frågar Herren genom profeten Jesaja. Egentligen kan hon inte det. Men hur många mödrars kärlek har inte kallnat inför det lilla barn som hon bar under sitt hjärta – och lät döda det. Och hela den äktenskapsupplösning som vi i vår tid är vittnen till, är väl just exempel på hur kärleken kallnar. Den man lovar trohet, lämnar man. Man skaffar sig en partner för sin egen skull, inte för att bevisa livslång kärlek. Detta är en del av laglösheten Jesus talar om som tecken på att tiden närmar sig.
Ingen kan riktigt säga vad den ”förödelsens styggelse” riktigt handlar om, som Jesus nämner, och som han hämtat från profeten Daniel. Är inte detta som vi i vår tid bevittnar snubblande nära en ”förödelsens styggelse”.
Det sjätte svaret: Evangelium ska bli predikat för alla folk
Det har genom århundraden funnits våldsamma försök att tysta förkunnelsen av evangeliet – under somliga tider ännu kraftfullare. Men Jesus säger, att evangeliet ska bli predikat i hela världen för alla folk innan han kommer. Vi kan ju bara tänka på Mao Zedong som gjorde allt han kunde för att utrota kristendomen ur Kina. Men idag finns det förmodligen långt mer än 100 miljoner kristna i landet. Evangeliet har inte nått till alla språk. Men det finns nog inte många människor som inte har tillgång till evangeliet, genom andra språk som de förstår, t ex genom radiomission. Evangeliet har nog nått nästan så långt att tiden strax är inne för det som Johannes såg och hörde från Patmos, en skara som ingen kunde räkna, från alla folk och stammar och språk, som klädda i vita kläder sjunger den nya sången till Lammets ära. Vi bör därför med iver delta i missionens arbete på det ena eller andra sättet, för att det ska bli färdigt och Herren kan komma.
Det sjunde svaret: Israel och Jerusalem
Lite längre fram i sitt långa tal från på Olivberget sade Jesus:
”Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå.” (Matt 24:34, 35)
Templet raserades år 70, fullkomligt. Staden utraderades år 134 efter Bar Kochba-upproret, fullkomligt. De judar som inte redan var döda eller utdrivna i diasporan, drevs bort från landet. Vilket under är det inte att detta folk, som genom den sista stora utrotningskatastrofen under Hitler utstått så ohyggliga ting, nu är tillbaka i det land som en gång Josua förde dem in i. Det är ett tecken inför världen – och blir motsagt och mycket motarbetat. Varför är de där? Därför att Gud står vid sina löften. Sin kallelse kan inte Gud ångra. Och de finns där för att de, i denna sista och yttersta tid, ska få tid till omvändelse och nu, efter snart 2 000 år ta emot den Messias som det stora flertalet av dem inte velat veta av.
Miljoner vittnen kommer som pilgrimer varje år till deras land och till de platser där Messias vandrat. Genom detta vittnesbörd och dessa pilgrimers kärlek till Mästaren eget folk, vill Herren kalla på dem han kallat på sitt eget gamla egendomsfolk på samma sätt som han kallar på varje folk, ja, på varje enskild människa. Genom samma tro på Herren Jesus blir både judar hedningar ett gemensamt folk. Att känna Jesus som sin frälsare, och vara känd av Honom, det är att vara beredd på hans återkomst i härlighet.
Läs den andra delen av artikeln: Kristen i den yttersta tiden (del 2 av 2)