”Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.” (Ps 32:8)
Detta är ett av Bibelns stora löften till vart och ett av sina barn. Det är en nåd att veta att vår käre himmelske Fader ”vill lära oss den väg vi ska gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig”. Men denna sanning reser också många praktiska frågor.
Hur ska vi kunna skilja på löftet om Guds ledning och våra egna tankar och förhoppningar? Är det till och med så att vi ibland blandar ihop det som är våra egna tankar, planer och funderingar och klär dem i fromma kläder?
Eller uttryckt på ett annat sätt. Hur känner vi igen Guds ledning? Hur ska man tyda de tecken han ger så att vi gör rätta val?
Detta är en viktig fråga för var och en som vill låta sig ledas av Gud. Först måste vi slå fast det grundläggande. Guds kallar oss att följa honom efter. Gud söker oss genom sin Son att följa honom och sätta all tro och lit till honom. Han tog initiativet att vinna oss tillbaka. Han sände Jesus att frälsa och uppsöka det som var förlorat. Genom och dopet och tron blir vi hans barn, upprättade och förlåtna och kallade att tjäna honom. Han lovar att föra oss väl genom detta livet, hem till sitt eviga rike, till det paradis som vi skapades för. Han har gett oss sitt Ord, som den ofelbara vägvisaren där frälsningens väg är uppenbarad. Han har gett oss sin Ande ”som vill komma och bo hos oss”. Han vill leda oss till det som är det rätta målet för vårt liv i den rätta stunden precis som det står i en psalm som ett av mina barn fick som sin doppsalm:
”Jag lyfter blicken mot det höga, jag litar på ditt löftesord,
du följer med ditt fadersöga, det minsta kryp på denna jord.
På sorgens eller glädjens stig, till sist du för mig hem till dig.”
Men Bibeln talar också om hur kan vill leda sitt folk och var och en enskilt i de utmaningar vi möter och de val vi ställs inför i livet:
Några exempel:
”Vandra runt Sion, gå omkring det, räkna dess torn, ge akt på dess vallar, betrakta dess palats så att ni kan berätta för kommande släkten att sådan är Gud, vår Gud för tid och evighet. Han ska leda oss.” (Ps 48:13-15)
”Och Herren skall ständigt leda dig. Han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp.” (Jes 58:11)
”Under gråt skall de komma, men jag skall leda dem, där de går bedjande fram.” (Jer 31:9)
Att Gud vill leda sina barn är alltså ett faktum som Skriften vittnar tydligt om, men frågan hur han leder får inte alltid lika enkelt svar.
Hur personlig är då Guds ledning?
Psaltaren 32:8 är ju tydlig: ”Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig.” (Ps 32:8)
När man låter sitt öga vaka över något är man noga. Det handlar om mycket mer än att ge instruktioner och låta någon sedan självständigt utföra jobbet.
Det innebär att ständigt följa personen med blicken och se till att allt blir riktigt. Det är så en förälder vakar över ett barn: gärna, villigt och med stor omsorg om barnets bästa. Men barnet måste lära sig att fatta egna beslut inom ramen för det som det har fått lära sig.
Jag läste på något ställe hur en predikant jämförde att upptäcka Guds vilja och följa hans ledning med en sjökaptens anvisningar för att docka sitt skepp i en hamn:
”En viss hamn i Italien kan man bara nå genom att segla längs en smal kanal mellan farliga klippor och grund. Under årens lopp har många båtar förvandlats till vrak och navigeringen är riskfylld. För att leda båtarna tryggt i hamn, har man monterat tre fyrljus på tre enorma pelare i hamnen. När de tre ljusen befinner sig i rak linje och ser ut som ett, kan båten tryggt gå vidare längs den smala kanalen. Om kaptenen ser två eller tre ljus, vet han att han är ur kurs och i fara.
Gud har gett oss tre fyrar som ska leda oss. Samma regler som vid navigering gäller – de tre ljusen måste vara i rak linje, innan vi kan fortsätta utan risk. De tre fyrarna är: 1. Guds ord. 2. Den helige Ande 3. Guds försyn
Tillsammans försäkrar de oss om att den vägledning vi får från Gud kommer att leda oss tryggt på hans väg.”
Att höra Guds röst
Bibeln ger många exempel på människor som tydligt hört Guds röst, framför allt profeter, men inte ens i de texterna sägs något riktigt konkret om hur det gick till eller hur det lät.
Och på flera ställen talas om falska profeter som inte har hört något från Gud utan bara framför sina egna tankar. Risken att tro att ens egna tankar är Guds röst finns där hela tiden och måste tas på stort allvar.
Jag tror att det är viktigt att vi hela tiden är vaksamma över denna form av ledning måste underkastas samma prövning som de ord som Guds ande talar genom den profetiska gåvan: ”Förakta inga profetior, men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont.” (1 Thess 5:20-22) Det är ju detta som var tragedin till exempel i Knutby – där det utbildats och skapats en osund miljö – som i mångt och mycket byggde på att man trodde att det fanns en uppenbarelse vid sidan om Skriften, att somliga hade en profetisk gåva med direkta budskap från Gud, ofta in i minsta detalj för att styra människors liv.
Allt som utges för att vara ett tilltal från Gud måste prövas, vare sig det är avsett för den som hör det (ledning) eller avsett att framföras till andra (profetiskt budskap). Det innebär främst att det måste prövas mot det som står i Bibeln. Guds ande leder oss aldrig i strid med vad samma Ande sagt i Guds ord. Frågor av denna typ kan hjälpa oss att se om det kommer från Gud:
– Är det förenligt med Guds bud?
– Ger det ära åt Gud eller åt mig?
– Uttrycker det kärlek till mina medmänniskor?
Gud vill lära oss den väg vi ska gå så att vi fattar kloka beslut
I Psaltaren 32:8 står det att Gud vill lära oss vilken väg vi ska gå. Det handlar alltså om att vi växer i vishet så att vi kan avgöra hur vi ska gå, utan att i varje stund vara beroende av att Gud ger oss detaljerade anvisningar. Versen efter säger ”Var inte som en häst eller mula utan förstånd – med tygel och betsel måste de tämjas” (Ps 32:9).
Hästar och mulor kan inte tänka själva och därför måste någon ständigt rycka i tömmarna för att de ska gå åt rätt håll. Det är inte sådana barn Gud vill ha.
Att vara ledd av Gud handlar, tror jag, mycket om att låta sitt förstånd och sinne helgas och upplysas av Guds Ord och Ande. Det viktigaste av allt är att tillägna sig ett bibliskt perspektiv på sitt liv och att följa bibliskt grundade värderingar. Då blir det också lättare att känna igen Guds röst de gånger Gud talar i ens inre.
Ett upplyst samvete
Med ett av Gud upplyst samvete är vi på det sättet myndigförklarade av Gud. Vi får fatta beslut själva, ja vi ska lära oss det. Och Gud kan och vill välsigna de beslut vi tar när vi sökt hans ledning!
Frihet, val och ansvar är ledstjärnor i det beslutsfattandet. Alla kristna gör felaktiga beslut. Den som begår ett misstag kan få förlåtelse och bli upprättad. Vi får tro att Gud har gett oss och fortsätter att ge oss vägledning under vår vandring, ja, att till och med det som blev fel, kan bli välsignat av Gud och bli oss till nytta.
”Därför kan vi tryggt säga: Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta. Vad kan en människa göra mig?” (Heb 13:6)
Gud har obegränsad makt som är tillgänglig för oss, och vill ge oss hjälp, skydd och ledning i alla situationer. Som kristna har vi en Gud som nämner oss alla vid namn och var vi befinner oss och känner till våra omständigheter, till och med innan vi hinner be om hjälp.
Men ännu en gång: Beslut och avgöranden måste vi lära oss fatta själva – Gud vill ha myndiga barn och han välsignar våra beslut. Ska jag flytta till Uddevalla eller Göteborg? Pröva och se om dörrar stängs eller öppnas om saker och ting faller på plats – och kom ihåg att Gud finns både i Uddevalla och Göteborg!
Alla som är Guds barn kan lita helt på att han är villig att hjälpa och på hans förmåga och avsikt att stärka och uppehålla. Han är alltid villig att hjälpa sina barn. Han vill rädda och drar oss till sig. Gud är precis som en kärleksfull mor eller far som älskar sitt barn och är villig att uppoffra allt för det.
Gud förstår oss bättre än vi ofta själva gör
I sin kärleksfulla omsorg och med sitt intresse för oss, förstår vår himmelske Fader oss bättre än vi ofta förstår oss själva och vägrar att låta oss själviskt söka tillfredsställa våra egna önskningar. Då stängs dörrar – det kan vara tider av prövningar och motgångar.
Ibland misslyckas vi med våra planer, därför att Guds planer för oss ska ha framgång. Jag är övertygad om att i evighetens ljus, kommer hemligheter som har irriterat oss och gjort oss besvikna att uppenbaras. Vi kommer att se att det som verkat som obesvarade böner och svikna förhoppningar har hört till de största välsignelserna
Det finns ingen gräns för Guds välsignelser när vi går framåt med fullt förtroende för Gud och litar på hans kraft och möjligheter att förvandla och förändrade också det som för oss verkar hopplöst, oöverstigligt och svårt. När vi inser detta, och inser vårt fullständiga beroende av Gud blir vi öppna för hans ledning och han, om ni förstår mig rätt, hans resurser. Läs till exempel Fil 4:13. När Paulus erkände sina egna svagheter, lärde han känna Guds oändliga kraft som han hade till sitt förfogande.
Gud vill alltid ge oss all hjälp på vår vandring genom livet. Men det är klart att om vi inte följer lydnadens och tillitens väg, så är det lätt att gå vilse.
Vi kan själva bli hindret för Guds ledning. Gud har kraft att hjälpa. Han är villig att hjälpa. Men om vi inte söker honom i bönen och i Ordet kan han inte hjälpa oss längre, inte beskydda oss mer än han beskyddar alla i vår vilsegångna värld. Men i samma ögonblick vi ställer oss under hans vilja, och gör anspråk på att han är vår Herre, tar han emot oss och börjar verka i oss så att vi både vill följa och följer hans vilja.
Och det är hans vilja att bry sig om oss, beskydda oss och leda oss. Han är verkligen Gud i vårt liv och vi hans barn, fullständigt beroende och samtidigt fria och myndigförklarade.