Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor
Generic selectors
Bara exakt matchning
Sök i titel
Sök i innehåll
Sök i artiklar
Sök på sidor

Passionsbetraktelse. 2-2020

Matt 26:17-29
Skriven av: Jan-Erik Appell
Publicerad: 27 februari, 2020

Matt 26:17-29

Om det i förra passionsbetraktelsen handlade om hur Jesu fiender förbereder lidandet åt Jesus och hans lärjungar, ska den här betraktelsen handla om hur Jesu lärjungar bereder sig för att ta emot lidandet.

Jesu lärjungars förberedelser för lidandet

Till dessa förberedelser hör först: Ta troget vara på Guds ord. 

Texten beskriver den samvaro Jesus och lärjungarna hade tillsammans strax innan han skildes från dem, närmare bestämt samvaron kring påskalammet i ett stort rum i övre våningen i ett hus någonstans
i Jerusalem. 

Det var mycket Jesus vid det här tillfället hade att säga sina lärjungar, mycket mer än det som återges i texten. Vilket var då syftet med det som Jesus i avskedets stund talade till dem? Jo, just att förbereda dem för lidandet som strax väntade inte bara honom utan också dem. Vi kan också uttrycka det så: Jesus ville utrusta sina lärjungar med det mäktiga vapen som heter Guds ord – det vapen aposteln Paulus passande nog kallar ”Andens svärd” (Ef 6:17). Det är ett vapen som också i dag ligger där färdigt för Jesu lärjungar att använda. ”Andens svärd” har inte rostat sönder under tidernas lopp. Inte heller har det kunnat rövas bort, hur ofta man på fiendesidan än försökt sig på det, eller blivit slött och oanvändbart, hur många som än haft det till vapen i kampen mot trons och det andliga livets fiender. Nej, Guds ord har samma inneboende kraft till seger den dag som i dag är som när det först räcktes av Jesus åt hans svaga och värnlösa lärjungar. 

Var därför riktigt mån om att troget ta vara på Guds ord. Öva dig redan i de lugnare dagarna i att använda detta ”Andens svärd”, så att du har Guds ord både i dina händer, i dina tankar och i ditt hjärta, när lidandet som fienderna förbereder bryter fram med kraft. Då är du väl rustad. 

Till Jesu lärjungars förberedelser för lidandet hör vidare: Kom ofta till nattvarden. 

Det var för att fira det osyrade brödets högtid och äta påskalammet som Jesus och lärjungarna var i Jerusalem vid det tillfälle texten beskriver. Men efter måltiden gjorde Jesus något lärjungarna inte varit med om tidigare. Han ”tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sa: Tag, detta är min kropp. Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Och han sa till dem: Detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många”. 

Jesus instiftade nattvarden – en måltid som hans församling skulle fira gång efter annan, ja, så ofta lärjungarna ville, ända tills Jesus kom tillbaka. Det var alltså innan lidandet på allvar bröt fram som Jesus instiftade nattvarden. Tidpunkten var säkert ingen tillfällighet utan valdes helt visst för att göra lärjungarna bättre rustade för lidandet. 

Också i dag vill Jesus samla sina lärjungar omkring sig i nattvarden. Och hur mycket betyder inte detta för dem! Genom att ofta komma till nattvarden och där ta emot Jesu kropp och blod under bröd och vin, vill Jesus hjälpa dem att minnas hans lidande och död. Ja, alldeles särskilt vill han göra detta när frestaren försöker skjuta in allt möjligt ont i deras hjärtan och tankar. För vad kan göra det bättre än just minnet av Jesu lidande och död för våra synders skull? Inget! 

Försumma därför inte nattvarden, du som vill vara en Jesu lärjunge, utan kom ofta till detta nådens bord för att där tillägna dig de frukter av Jesu lidande och död som heter syndernas förlåtelse, liv och salighet. Så ska också nattvarden bli dig till stor hjälp när det gäller att göra sig redo för lidandet som fienderna förbereder. 

 Till Jesu lärjungars förberedelser för lidandet hör också: Pröva hur du har det ställt med Gud. 

Judas hade det inte rätt ställt med Gud. Till det yttre var han en Jesu lärjunge men inte i hjärtat. Där rådde synder som girighet och falskhet. Vi minns hur Judas kritiserade kvinnan som offrade sin dyrbara olja på Jesus – inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv. Vi minns också hur han erbjöd sig utlämna Jesus åt fienderna för en ringa penning. Detta visste Jesus. Därför gav han Judas ett sista tillfälle att besinna sig och vända om. 

När vi hör om Judas, ska vi inte låta det passera som något som inte angår oss utan göra som de uppriktiga lärjungarna. När de fick höra att en av dem skulle förråda honom, blev de bedrövade och frågade, en efter en: ”Inte är det väl jag, Herre?” Det är viktigt att så pröva sig, för man kan gå där med både girighet och falskhet och andra synder rådande i hjärtat utan att inse att man är på orätt väg. Vänd dig därför till Jesus i hans ord och be honom visa dig hur du har det ställt med Gud. Kanske får du då se sådant du förut inte såg men som inte desto mindre är synd. Ja, du kanske ser att du hittills varit på en orätt väg och lurat både dig själv och andra. Det smärtar att se detta. Men hur mycket bättre att se det nu, medan det ännu går att få skadan botad, än att bli kvar i synden tills det är för sent att få det rätt ställt med Gud. 

Vägen till att få det så, det är att du lägger fram för Gud vad han själv visat dig och ber, att han för Jesu försoningslidandes skull förlåter dig allt skevt och falskt i ditt hjärta, men också ger dig en ande utan svek. Genom att en sådan uppgörelse med Gud får ske, ja, dagligen får ske, är du väl rustad att möta lidandet som fienderna förbereder. 

Amen.

0 kommentarer