Kristi två naturer

De två naturerna är inte förenade som två ihopsvetsade metallstycken. Det skulle innebära att det inte fanns någon aktiv överföring mellan de två styckena då de två styckena blivit ett. Istället är det som det glödgade järnet då elden helt genomtränger och blir ett med järnet utan att järnet för den skulle bli eld eller elden järn.
Skriven av: Gabriel Skilling
Publicerad: 6 september, 2021

Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.

Johannesevangeliet 17:3

ÄR DET VIKTIGT ATT MJÖLK ÄR MJÖLK?
Den frågan är för många en icke-fråga medan den för andra är en mer eller mindre livsavgörande fråga, inte minst för alla mjölkbönder. Ibland har det raljerats över hur EU reglerar och klassar olika varor men i grunden är detta något sunt eftersom det gör det möjligt för såväl producenter som grossister, handlare och konsument att veta vad det är som de producerar, säljer och köper. Av denna anledning togs också frågan om vegetariska produkter upp förra året. Kan korv vara vegetarisk och fortfarande vara korv? Kan mjölk vara mjölk om den är vegetarisk? Enligt EU kan korv vara vegetarisk men inte mjölk.

Kan då en tro vara kristen utan Kristus? Hur stor plats måste Kristus fylla i en tro för att den ska kunna räknas som en kristen tro? Hur mycket kan tron på Kristus modifieras och ändras i förhållande till hur Kristus uppenbarat sig i sitt Ord, och ändå förblir en Kristen tro?

Ett viktigt bidrag i synen på Kristus har Martin Chemnitz gett då han 1578 skrev boken De Duabus Naturis in Christo (De två naturerna i Kristus). Chemnitz framställan är helt i enlighet med Guds ord, kyrkofäderna och våra bekännelser. Han kopplar också frågan om Kristi två naturer till flera andra frågor som rör vår tro vilket gör boken som helhet mycket läsvärd, trots att den är något svårforcerad. I denna artikel kommer jag att presentera några huvuddrag i boken. Tyvärr är inte heller denna artikel så lättforcerad, vilket jag beklagar.

Den Gudomliga Naturen i Kristus

Att känna Herren innebär också att känna de två naturerna som inte existerar i sig själva utan är förenade i personen Kristus. Chemnitz använder många olika skriftställen för att intyga dessa sanningar. Det Chemnitz vill ta upp i sin skrift är därför att Gud blev människa och att de två naturerna förenades i personen Kristus, samt hur dessa två naturers egenskaper förhåller sig till varandra.

Chemnitz lyfter också fram Skriftens budskap, att Kristus inte kunde vara frälsare och medlare för människan om denna förening mellan de två naturerna inte skett. Men Chemnitz betonar också att det inte sker en sammanblandning mellan de två naturerna. De två naturerna blir inte en natur utan förblir två naturer i en person. Chemnitz vill verkligen understryka vikten av att diskutera dessa frågor då de är förbundna med frälsningen. Samtidigt varnar han för risken att hamna fel och säger att det inte finns några frågor som orsakat så många kontroverser som just frågan om inkarnationen och personen Jesus Kristus.

Personen, den inkarnerade Kristus har två naturer, den mänskliga och den gudomliga. Den gamle ormen försöker ständigt att förvränga detta och därför ser vi otaliga heresier just när det gäller kristologin och inte minst Kristi gudomliga natur. Det är primärt tre huvudlinjer i heresierna om Kristi gudomlighet som kommer att belysas.

En av dessa heresier är att Kristi person inte fanns innan födelsen av jungfru Maria. Kristus var endast människa men kallades gud eftersom hans mänskliga natur var

perfekt och att han hade gudomliga gåvor och himmelsk makt utöver alla andra människor. En variant av det är att Kristus på grund av sitt heliga liv blev utrustad med extraordinär ära och gudomlighet och blev gud på grund av sina gärningar. De heretiker som menar detta förnekar Kristi två naturer och menar att Kristus endast var av mänsklig natur.

En annan heresi framförs av de som menar att Kristus i och för sig hade två naturer. En mänsklig och en himmelsk men menar då att Kristi himmelska natur skiljer sig och inte är samma natur som Faderns natur.

Den tredje huvudlinjen i heresierna är de som menar att Kristus verkligen var gudomlig och att Kristi gudomliga natur var av samma natur som Fadern. Däremot förnekar de treenighetsläran vilket får till följd att det var Fadern som inkarnerades och att det också var Fadern som dog på korset.

För att inte begå misstag när det gäller synen på Kristi två naturer så betonar Chemnitz att det är viktigt att hålla sig till vad skriften säger samt låta Kristus leda oss med sin Ande. Till att börja med så säger Kristus själv att han var till före Abraham i Johannes 8:58 och flera andra skriftställen stöder detta. Bland annat säger Johannes döparen att Jesus var till före honom.

För det andra så säger skriften tydligt att det verkligen är den Gudomliga essensen som är förenad med den mänskliga naturen i Kristus.

För det tredje så är det många skriftställen som visar att Guds son antog kött men inte hela treenigheten.

Den Mänskliga Naturen i Kristus

Chemnitz inleder kapitel tre med att hänvisa till Athanasius som säger att det inte räcker för frälsningen att endast tro på Kristi gudomliga natur. Det är nämligen lika stor fara i att förneka någon av de två naturerna. Chemnitz hänvisar också till Augustinus som säger att Kristus inte dött för de som inte känner Kristus som sann människa. Den människan kan nämligen inte bli rättfärdiggjord genom Kristi blod eftersom Kristus dog enligt den mänskliga naturen. Dessa kyrkofäders uttalanden visar sedan Chemnitz är helt i enlighet med skriften då han tar upp flera skriftställen som belägg.

Guds Son antog en sant, komplett, och totalt mänsklig natur med samma substans som oss och delar alla våra egenskaper när det gäller alltifrån styrka till mänskliga behov men är inte ond, saknar synd och är helig. Guds Son var villig att bli människa just för att Han skulle kunna bli ett offer för oss. Chemnitz tar upp och bemöter de fyra eller fem huvudargument som heretikerna använder mot läran om den mänskliga naturen i Kristus.

  1. Kristus antog inte en sann och normal mänsklig kropp utan en spökkropp som uppträdde och framstod som en sann mänsklig kropp. Det verkade alltså som om kroppen hade både kött och ben men det hade den inte. Själva inkarnationen, Kristi gärningar och lidandet var endast skenbart och något som i verkligheten inte skedde. Chemnitz bemöter detta mycket tydligt med skriften. Han tar bland annat upp när Jesus gick på vattnet och lärjungarna trodde att han var ett spöke. Jesus motsäger dem och visar också genom sina handlingar att han inte är ett spöke. Det vassaste uttalandet och själva slutsatsen när det gäller denna heresi är att om den vore sann så är hela vår frälsning ren fantasi. Om Jesus endast lidit på låtsas, dött på låtsas och så vidare. Ja, då var hela frälsningsverket på låtsas. Vi vore evigt fördömda och kvar under Guds vrede.
  2. Den andra heresin som Chemnitz tar upp och bemöter säger att Kristus förvisso hade en verklig kropp men att den var av en annan substans än våra mänskliga kroppar. Vissa menade att Kristus hade med sig sin kropp från himlen, andra att hans kropp formades av någon himmelsk materia, någon stjärnmateria eller elementär substans. Vissa menade också att kroppen formades av den gudomliga essensen själv. Huvuddragen är att Kristi kropp skulle vara främmande från våra kroppar, olik oss. Heretikernas argument var att Guds Son inte skulle vilja bli sann människa eftersom människan är av jorden. Det finns flera skriftställen som lyfter fram människans ovärdighet inför Gud och då med perspektivet att vi är stoft. Det står bland annat att Abraham inte såg sig värdig att tala med Herren eftersom han var stoft och aska. Allt detta menar Chemnitz är ett satans påfund eftersom hela Kristi förtjänst måste tillfalla den natur som han antagit. Om Kristus inte antagit sann mänsklig natur så hade hans förtjänst inte heller tillfallit människan. Kristus förenar också sig själv med oss i köttet i sin heliga nattvard.
  3. Efter att det fastslagits genom skriftställen att Guds Son antagit verklig mänsklig gestalt med samma substans som oss började andra heresier att dyka upp. De handlade då om huruvida Kristi kropp var totalt, komplett, mänsklig. Vissa menade att det inte var så mycket mänskligt i Kristi kropp. Andra menade att de behov som Kristus hade härrörde från Logos. Det ledde i förlängningen till att de menade att Logos till sin natur inte var Gud. Andra menade att Logos verkligen antog en sant mänsklig kropp men att sinnet och själen var gudomlig. Ytterligare en variant var att man antog att Kristus var både gudomlig och mänsklig men att Kristus i sin mänskliga natur saknade de mänskliga egenskaperna. Chemnitz konstaterar att alla dessa heresier är emot skriften och därmed måste förkastas. I övrigt använder Chemnitz ungefär samma argument som tidigare. För att frälsningen ska gälla människan så måste Guds Son blivit verklig människa med samma natur som oss.
  4. Chemnitz bemöter också de som menar att Kristus förvisso antagit sann mänsklig natur, samma natur som vi men att Kristus inte skulle ha de svagheter som plågar människan som ett straff för synden. De grundar sina argument på främst två saker.
    1. Kristus var skiljd från syndare (Hebr 7:26) och visste inte av synd (2 Kor 5:21). Kristus är också den allra heligaste vilket gör att han inte kunde drabbas av syndens konsekvenser (Dan 9:24 ff).
    2. Eftersom hela Guds fullhet bodde kroppsligen i Kristus så kunde inte lidandet ha skett kroppsligen.
    Dessa argument leder också till att vissa menar att Kristus inte dog på riktigt och inte heller led på riktigt. Chemnitz bemöter detta med flera skriftställen som visar på Kristi lidande och den oerhörda smärtan och lidandet som Kristus led enligt texterna och att det var Fadern som lade detta på Sonen. Han led, men inte för egna synder utan han tog straffet för oss.
  5. Till sist lyfter Chemnitz fram Eutyches heresi. Den går ut på att den mänskliga naturen absorberas vid inkarnationen. Efter föreningen mellan det gudomliga och mänskliga så är endast det gudomliga kvar. Kristus har alltså endast en natur, den gudomliga. Flera andra heretiker är inne på liknande spår. Chemnitz bemöter också dessa heresier med skriften. Bland annat lyfter han fram Luk 24:39 där Kristus själv säger: ”Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har”. Chemnitz avslutar detta kapitel med att förklara den rätta läran. Det är enligt Chemnitz att Guds Son, när tiden var fullbordad, förenade sig själv i en oupphörlig förening med den mänskliga naturen, samma substans som vi med en rationell själ med de förutsättningar, egenskaper och behov som alla människor har. Denna natur är ren, utan synd och helig. Men Kristus har sin mänskliga natur också alla de brister och svagheter som drabbat vår natur som ett straff synden. Allt detta tog Kristus frivilligt på sig när han blev människa och blev förnedrad. Han gjorde det för oss och blev vårt offer.

Vad naturernas förening innebär

Tidigare har de två naturerna diskuterats skiljt från varandra. Det är viktigt att detta förstås rätt och att saken uttrycks på ett korrekt sätt.

Kristi två naturer existerar inte separat utan de existerar i personen och allt personen gör är i överensstämmelse med de två naturernas egenskaper. Det är också viktigt enligt Chemnitz att betona att Kristi gudomliga natur är fullkomlig och att inget kan läggas till den gudomliga naturen. Däremot besitter den mänskliga naturen även egenskaper som går utöver det normala för den mänskliga naturen i och med att den mänskliga naturen i Kristus förenats med den gudomliga. Föreningen är inte av sådan art att naturerna blivit till en natur och kommunikationen mellan de två naturerna därmed upphört. Chemnitz betonar att man måste förstå saken rätt och att ingen sammanblandning mellan naturerna får ske men inte heller en åtskillnad.

Förbindelsen mellan de två naturerna får inte uppfattas som att naturerna övertar egenskaper av varandra eftersom det enligt Chemnitz skulle innebära att naturerna blir utslätade. Inom själva föreningen mellan de två naturerna består skillnaderna mellan de två naturerna och de är förbundna med varandra på ett sätt som varken separerar dem åt eller sammanblandar dem. Chemnitz betonar att denna förening inte endast är verbal i meningen icke reell utan poängterar att det är en verklig förening. Det är en personlig förening mellan de två naturerna och eftersom Gud inte endast är verbal utan verklig så är också föreningen mellan de två naturerna verklig. Det är alltså fråga om en person men två naturer. Chemnitz uttrycker därför att det på skriftens grund kan sägas att Gud är människa men också att människan (Jesus) är Gud. Däremot kan vi inte säga att det gudomliga är mänskligt eller att det mänskliga är gudomligt.

När det handlar om hur de två specifika naturernas egenskaper förenas slår Chemnitz fast att det verkligen är två naturer vars essentiella egenskaper inte får sammanblandas eller skiljas åt. Det går inte tala om en Kristus i Gud och en Kristus i människan. Det är en person av två naturer. Chemnitz ger Luther rätt när han poängterar att det av denna anledning inte går att säga att Kristus gjorde en sak i sin mänskliga natur eller att han gjorde en sak i sin gudomliga natur då det är frågan om en en person. Att tala om att olika handlingar hos Kristus görs i de olika naturerna vore att separera de två naturerna på ett sådant sätt att man också delar personen. De två naturernas förening i personen gör också att man kan säga att Gud dött och att människosonen kommit ner från himlen. Chemnitz talar om hur de två naturerna kommunicerar samt förhållandet mellan de två naturernas egenskaper. För det första behåller vardera natur sina egenskaper. Inget attribut härrör personen utan endast till den natur som egenskapen tillhör. Personen agerar däremot helt i enlighet med naturen.Den andra handlar om Kristi verk där de båda naturerna samverkar i personen. Här är det inte längre tal om de båda naturerna separat utan till personen som i sig har båda naturerna.

Det tredje är något som följer av föreningen mellan de två naturerna. Den gudomliga naturen är perfekt och fullkomlig och kan inte förändras. Den gudomliga naturen upptog mänsklig naturen och när det skedde så fick också den mänskliga naturen egenskaper av den gudomliga naturen, dock utan att förlora sin mänskliga natur. Den mänskliga naturen får alltså i förening med den gudomliga naturen egenskaper som går över och bortom den mänskliga naturen.

Då vissa betonar att ingen sammanblandning får ske så drar de slutsatsen för långt och menar att någon överföring av egenskaper därför inte heller kan ske, detta trots att skriften så tydligt vittnar om detta. Vidare försöker Chemnitz visa på hur en sådan överföring kan ske, dock utan sammanblandning, konvertering, upphävande eller blandning av naturerna. För det första måste det betonas att överföringen av egenskaperna inte sker naturligt eller essentiellt utan att det sker i inkarnationen då Logos antar den mänskliga naturen. De två naturerna är inte förenade som två ihopsvetsade metallstycken. Det skulle innebära att det inte fanns någon aktiv överföring mellan de två styckena då de två styckena blivit ett. Istället är det som detglödgade järnet då elden helt genomtränger och blir ett med järnet utan att järnet för den skulle bli eld eller elden järn. Det innebär att Kristi mänskliga natur inte i sig själv har fått del av den gudomliga naturens egenskaper. Dessa egenskaper meddelas den mänskliga naturen endast i Kristi person där de två naturerna är förenade. Det skulle strida mot tron att tänka sig en sammanblandning av egenskaperna eller naturerna. Detta då Kristus efter sin gudomliga natur är jämställd Fader men att han i sin mänskliga natur är underordnad Fadern. Samtidigt är han av samma substans som Fadern enligt gudomliga naturen och av samma substans som oss efter den mänskliga naturen. Detta innebär också att Logos i sin person är vis, har makt och så vidare. Det är

inget som han måste få för att besitta eftersom det är i hans gudomliga väsen och därmed tillhör och är ett med honom. Chemnitz betonar att även de ortodoxa förfäderna hade full konsensus när det gällde frågan om hur egenskaperna mellan de två naturerna förhöll sig. De poängterade att Sonen antog mänsklig natur och att det i de två naturernas förening i Kristus också ser en kommunikation eller överföring av egenskaper mellan naturerna. Detta kan alltså inte ske utanför denna förening i Kristi person. Den mänskliga naturen blir inte förvandlad så att dessa de gudomliga egenskaperna blir den mänskliga naturens egna egenskaper utan det är endast i föreningen med den gudomliga naturen som detta sker. Denna förening och överföring av egenskaper och också helt avgörande för att den mänskliga naturen ska kunna få del av Kristi verk. Att det var sann Gud och sann människa som var lydig i allt, frestad i allt men utan synd, som tog straffet, led och dog, och som uppstod på den tredje dagen.

Frågan om Kristi två naturer är alltså helt avgörande eftersom det handlar om själva frälsningen. Att lära känna sig själv leder till sorg men att lära känna Herren leder till vishet, rättfärdighet, helgelse, återlösning. Att lära känna Herren innebär alltså få kunskap om frälsningen.

Samtala med andra läsare

Vi inbjuder nu våra läsare att vara med och samtala i vår grupp på Telegram. Appen finns både för iOS och Android. Det finns också alternativ för dator.

Notiser om nya artiklar kommer direkt i appen.

Det är också möjligt att följa vår sida på MeWe, en av Facebooks konkurrenter. Vi håller den sidan uppdaterad.