– intervju med Per Landgren, del 2
Samsyn i krissituationer
Per inleder med ett exempel. I krissituationer är alla, generellt sett, överens om vad som är rätt att göra. Det är rätt att hjälpa dem som behöver hjälp och att inte hjälpa anses vara fel. Att vara på plats och inte agera för att hjälpa någon, anses inte vara moraliskt rätt. Gör man så, blir man som regel mycket illa ansedd direkt eller när det kommer fram efteråt.
Per säger: Ta krisen med jordbävningarna i Turkiet och Syrien med alla husras och dödsfall. Det är en kris som väcker en sorts solidaritet hos människor. Många vill hjälpa. Och mitt i detta svåra finns också en gemensam glädje över dem som räddas. Kritiken är också samfälld och hård mot att hjälpen dröjde och mot byggare som gjort fuskbyggen, vilka inte klarade skalven.
Poängen som Per lyfter fram är det gemensamma agerandet och det här gemensamma synsättet på rätt och fel. Den gemensamma synen är här att det är rätt att hjälpa och man gläds tillsammans över alla som räddas till livet. Samtidigt fördöms fusk med husbyggen och att staten dröjde och heller inte hållit efter byggfirmorna.
Per poängterar att detta är gemensamma synsätt och ageranden som går tillbaka på olika grundläggande värden som är nedlagda i människans konstitution. I grekisk och romersk filosofi sågs de som exempel på det goda som alla människor under normala omständigheter vill förverkliga. Det faktum i en kristen livstolkning att de är nedlagda i skapelsen gör att de är allmänmänskliga, eller allmängiltiga, och de utgör det som är gott för människan att förverkliga. De är livets goda saker, godsaker.
Grundläggande värden, rättigheter och skyldigheter
Dessa ”grundläggande värden” är en del av det Per talar om som en etikens trefald, vilken består av:
1. Grundläggande värden.
2. Rättigheter.
3. Skyldigheter.
”Grundläggande värden” är de goda sakerna för det mänskliga livet: Först och främst livet i sig, vidare hälsa, sanning, frihet, kunskap, kärlek, rättvisa, respekt, ägande, med mera.
”Rättigheter” är dels allmängiltiga och dels lagliga. De förra är därför mänskliga rättigheter – som går tillbaka på det goda, dessa grundläggande värden, som är nedlagda i skapelsen (universella värden) – och de senare är lagliga rättigheter som utgår från till exempel en nations stiftade lagar och regler, vilka går tillbaka på andra värden (instrumentella värden) och politiska prioriteringar.
Här kan det vara lätt att göra ett misstag och blanda ihop rättigheter som är lagstiftade generellt (vanlig lagstiftning i ett land ”positiv rätt”), med mänskliga rättigheter som rent objektivt – intuitivt och rationellt – finns där oavsett om någon nations domstol hävdar eller dömer i enlighet med dem eller inte.
Vi har således grundläggande värden, mänskliga rättigheter att kunna förverkliga dem och också mänskliga skyldigheter att både låta och till och med hjälpa andra att förverkliga dem.
Grundläggande värden, mänskliga rättigheter och mänskliga skyldigheter hänger ihop, och kan enligt Per utgöra en god grund för många mellanmänskliga relationer, oavsett kultur. Detta därför att rättigheter och skyldigheter, i den mån de är skapelsegivna, går tillbaka på de grundläggande värdena, som är nedlagda i skapelsen och därför är just allmänmänskliga, universella.
Att identifiera grundläggande värden
Etik handlar om handlingar, säger Per, och människors handlingar kan vara konkreta ageranden, eller uteblivna handlingar. Det kan vara handlingar skrivna på papper eller som en lagtext. Tankar är också en sorts handlingar, menar han, och fortsätter: När handlingar främjar grundläggande värden, då kan människor förverkliga sin rätt till dem.
Per säger vidare att ett sätt att identifiera om grundläggande värden finns bakom en människas etik eller agerande, är att ställa frågan: ”Varför gör du det här?” Om någon blir svårt sjuk och behöver vård på sjukhus, kan hon, efter att ha blivit väl omhändertagen av till exempel en läkare fråga ”varför gör du det här?” eller ”varför hjälper du mig?” Om läkaren svarar ”för att främja min karriär” eller ”för pengarnas skull” är det inte svar som skulle kännas särskilt bra att få. Motivet bakom läkarens agerande för att hjälpa den sjuke är då moraliskt tveksamt. Men om läkaren svarar ”för att hjälpa dig”, då är det ett svar som inte bara känns bra att få utan det godtas som hedervärt, för att det utgår från en god etik. Läkarens motiv med grundläggande värden blir tydliga.
Varför är det så? frågar Per, och fortsätter: Jo, för att vi människor har samma grundläggande värden eller goda saker som vi vill förverkliga i våra liv. Liv och hälsa, inte minst. Dessa grundläggande värden utgör grunden i naturrätt, eller skapelserätt. De är nedlagda i skapelsen, som är densamma för alla människor. De hör till människans konstitution. Därför gäller denna rätt också alla människor. Filosofiskt kallas det ”naturrätt” och Per föreslår att vi med teologisk terminologi kan kalla det för ”skapelserätt”.
Det självklara i tillvaron, och ”anti-värden”
Det finns saker i tillvaron som är så självklara att vi knappt tänker på dem. Luften vi andas är så självklar, att vi nästan aldrig reflekterar över att den ens finns. Lika självklart är vattnet för fisken. Och enligt Per är dessa grundläggande värden så självklara att vi inte reagerar på dem, utom när någon bryter mot dem. ”Egentligen är allt detta självklart. Lika självklart som vattnet är självklart för fisken som simmar i det. Men en fisk reflekterar nog inte över vad vatten är för något.” Det kan med andra ord vara bra att kunna sätta fingret på det som vi alla någonstans tar för självklart. Per säger att ett konkret sätt att identifiera dessa värden, vilket vi alla kan använda oss av, är därför att ställa dem i kontrast till dess motsatser. Att ställa grundläggande värden mot sina anti-värden. Till exempel:
Livet som ett grundläggande värde, blir tydligt när någon tar ett liv. Liv mot död. Grundläggande värde mot anti-värde.
Vidare blir hälsa som ett grundläggande värde tydligt, när någon drabbas av ohälsa. Och på ett sätt än mer när någon medvetet sprider sjukdom eller ohälsa.
Sanningen blir tydlig som ett grundläggande värde, när någon medvetet ljuger.
Fortsätter vi så har vi:
Frihet i kontrast till fångenskap.
Kunskap mot okunskap.
Kärlek – där man kan älska varandra oavsett fel och brister – i förhållande till hat.
Rättvisa i förhållande till orättvisa.
Respekt i förhållande till respektlöshet.
Ägande i förhållande till stöld
och så vidare.
Anti-värden kan alltså klargöra de grundläggande värdena och visa hur tydligt de goda värdena motiverar till handling och hur vi kan skilja moraliska handlingar från omoraliska.
Hur skulle en politik utifrån en kristen människosyn och etik kunna se ut?
Här är också grunden för det som Per kallar kristdemokrati och då inte synonymt med en särskild partipolitisk tradition sedan 1800-talet, utan kristdemokrati i meningen att kristen människosyn och etik (personalism och naturrätt/skapelserätt) ligger till grund för ett samhälle och dess förda politik. En demokrati eller ett demokratiskt arbete i ett samhälle utgår från människosyn och etik. För kristdemokrati är det kristen människosyn och etik, där den kristna människosynen och etiken/skapelserätten är kompass även i den politiska terrängen, även om det inte alltid är så enkelt.
Grundläggande värden, en god grund för ett mångfaldigt och pluralistiskt samhälle
Vad gäller politik är dessa grundläggande värden en mycket god grund – kanske till och med den enda – för ett samhälle där vi har en mångfald av livsåskådningar och religioner, säger Per. Och han menar att vi som kristna bör kunna använda denna gemensamma allmänmänskliga grund och även ha den som utgångspunkt för samtal om kristen tro. Detta helt enkelt för att grunden motiveras utifrån Guds avsikt med och ordning i skapelsen. Där kommer också samvetet in. Vi får dåligt samvete om vi inte förverkligar dessa grundläggande värden, eller om vi inte låter andra förverkliga dem. Att då kämpa mot samvetsfrihet är att såga av den gren man själv sitter på, menar han.
Samvetet och grundläggande värden
Per menar att när man har ett gott eller ett dåligt samvete går det tillbaka på om man har förverkligat dessa grundläggande värden eller inte. Det gäller alla människor, därför att de grundläggande värdena är just universella och att leva efter dem går tillbaka på Guds avsikt med människan som skapad. Alltså: så som Gud tänkt att vi skulle leva från början.
Per säger att de grundläggande värdena kan hämtas ur de tio buden. Och i och med att de befinner sig på skapelseplanet, i den allmänna uppenbarelsen, är de också allmänmänskliga, säger Per. De utgör en gemensam grund eller utgångspunkt med människor som inte delar vår tro. Detta banar i sin tur väg för evangeliet, menar Per. Om man är pålitlig, ärlig, självklart beredd att ställa upp när människor är i nöd och så vidare, blir människor också mer benägna att vilja veta vilka motiven är. Då är sannolikheten större att man lyssnar på vittnesbördet om Jesus, på evangelium. Trovärdighet vad gäller livets grundläggande villkor, som delas av alla, öppnar med den helige Andes hjälp för evangeliet.
Utifrån det som nu sagts, i denna och förra intervjun, vad kan vi då göra som kristna idag?
Per säger att: det man som kristen kan göra när det gäller etik, är att såväl leva efter som att kunna samtala och vid behov argumentera utifrån första trosartikeln, som Paulus gör i Romarbrevet kapitel 1 och även i Apostlagärningarna kapitel 14 och 17. I första trosartikeln återfinns som sagt 10 Guds bud som konkretiserar de grundläggande värden som Gud lagt ner i skapelsen. ”Du ska inte dräpa” går tillbaka på det grundläggande värdet: rätten till liv. ”Du ska inte ljuga” går tillbaka på det grundläggande värdet sanning. ”Du ska inte stjäla” går tillbaka till egendom och rätten att äga.
Hur kan vi möta vår normkritiska samtid på ett bra sätt?
Per säger att vi också bör vara normkritiska mot rådande normer och rådande normkritik. Vi bör analysera normer men också utgå ifrån de normer som stämmer överens med verkligheten och i detta fall människans natur. Med begreppet ”människans natur” menas här, som sagt, det som kännetecknar människan och hennes grundläggande kategorier och villkor i livet. Därför är det moraliskt fel att avvika från dem. Normen att inte ljuga, är till exempel en god norm, en skapelsegiven norm som förverkligar människan som människa. Men det är inte bara moraliskt fel att ljuga för att det går emot ett grundläggande värde och är uppenbart falskt, utan enligt kristen tro och helhetsbild är det ett avsteg från den skapelseordning Gud lagt ner i människan. Vilket litet barn som helst genomskådar sin mamma eller pappa om hon eller han glider med sanningen.
Fundamentalt är att vara klar över den för alla människor gemensamma grunden i skapelserätten på skapelseplanet, menar Per. Att stå upp för hur verkligheten är, de facto. Vi har en styrka i att vi har normer som stämmer överens med verkligheten. Vi har en måttstock. Utgå från den! En del kan kalla oss för hemska saker om vi står upp för det. Vi kan bli kallade för intolerant, fundamentalister eller fanatiker. Men sanningen håller i längden och sanningen är att inte blunda för den ordning som finns i tillvaron och som vi ser vara Guds skapelsordning. Att vi inte är ”fanatiker” visar vi med sinnelaget, att försöka vara så till sinnes som Jesus Kristus var. Att stå upp för det som är sant vinner i längden. Det är rätt i sig och det innebär trohet mot Skaparen och vinner dessutom människors förtroende. För det finns en klangbotten för det i varje människa. Man kan inte tala som om rätt och fel inte finns,, eller som om samveten inte finns. Det går emot den för alla människor gemensamma grunden i skapelserätten; det som i klassisk rättsfilosofi kallas för naturrätt.
När vi vill tränga djupare i våra egna och andra människors motiv till handlingar så är nyckelfrågan: ”Varför gör du detta?” Fortsätter vi att ställa den frågan på varje delsvar så kommer vi till sist till det sista svaret och är det ett grundläggande värde som liv, hälsa, sanning, frihet etcetera, så godtas det intuitivt som moraliskt riktigt.
Per säger att en annan sak, som är bra att lära sig, är att se skillnaden mellan grundläggande värden och instrumentella värden. Han tar ett exempel: I vänskapsförhållanden kan man ställa sig frågan om vänner fungerar som medel för mig att förverkliga något? Om så är de inte mål i sig. Men man ska behandla en människa som ett mål i sig. Så gör Jesus i liknelser och i sitt eget liv. Tullmännen, prostituerade, samarier, de är inte medel för hans självförverkligande, eller något sådant. Utan han vänder sig till dem, för att de är mål i sig och behöver Honom.
Hur kan vi möta samtidens människor, som enskilda, församlingar och kyrkor?
Grundläggande värden, rättigheter och skyldigheter, gäller i alla sammanhang, säger Per, och fortsätter: stå för sanning, kärlek, rättvisa. Det här gäller för oss som enskilda, men också i våra naturliga gemenskaper som familjen och som församlingar och kyrkor.
Sedan kommer Per tillbaka till: det behövs någon sorts förhistoria i den mellanmänskliga relationen, innan evangeliet kan komma till sin rätt. När en människa går in i en kris, det är då hon börjar tänka på Gud. Som kristen är man då klok om man i den helige Andes ledning kan ge och göra rätt sak i rätt tid.
I denna ”förhistoria” menar Per, kan vi som enskilda stå upp för det som är rätt, sant, och kärleksfullt och så vidare. Man kan vara ett exempel utan att verka märkvärdig. Det är ansvarsfullt att söka klokskap och omdöme när det är tillfälle att säga något och när det inte är det. Och hur mycket som ska sägas. Kanske inte allt på en gång. Man kan börja med att visa att de negativa fördomarna som människor kan ha (att kristna är förtryckare till exempel) inte stämmer. Detta genom sitt sätt att vara. Hejda något förtal, tolka något till det bästa, och så vidare.
Och att komma in i en kristen församling borde vara som att komma hem, säger han. Alla är lika inför Gud. Att få be om förlåtelse och sedan få förlåtelse. Vi är förlåtna syndare. Och i förlängningen av det, en sådan sak som detta: hur misstänksamma är vi mot nya? Vi ska inte vara som den otacksamme tjänaren som får allt efterskänkt men inte efterskänker sin medtjänares skuld. Vi är förlåtna syndare.
Per menar att en kristen rustar sig genom att förbereda sig både teologiskt och filosofiskt när det gäller etik. Om man såväl teoretiskt kan förklara som praktiskt leva enligt den kristna etiken och skapelserätten, då kan man, mänskligt sett, komma ganska långt. Allmänmänskligt har vi mycket mer gemensamt med andra än vi kanske tror.
Han säger också att vi kan bli bekväma i vår skapelsegivna världsåskådning (”worldview”). Alltså att bli bekväma i den verkliga verklighet, så som Gud har skapat den och upprätthåller den även efter fallet.
Avslutning
Avslutningsvis säger han att detta att bejaka verkligheten som den är, är egentligen sunt förnuft. Genom samtalet är det tydligt att det för Per inte handlar om ett sunt förnuft på ett överlägset sätt som ser ner på andra, utan, säger han: Det sunda förnuftet, eller det gemensamma förnuftet (”common sense”), det bejakar verkligheten som den ser ut. Naturrätten/skapelserätten är verklighetstillvänd därför att den utgår från skapelsen sådan den är, med de grundläggande värden, rättigheter och skyldigheter som Gud lagt ned i den. •