Upprättelsen

När Jesus och Petrus möts har Petrus blivit upprättad från sitt fall. Synder bör inte graderas men om Judas ­Iskariots förräderi hörde det till yttersta mörkret, så stod Petri förnekelse inte långt efter. Han föll djupt från den position som han själv trodde att han behärskade: bekännelsen om Kristus och löftet att om än alla andra kommer på fall, så ska jag … Han försäkrade att han skulle ge sitt liv för Mästaren. Och så kom den fullständiga förnedringen: jag känner inte den mannen! 

Det kan så här i efterhand verka självklart att Jesus skulle upprätta honom som Han kallat till apostel och utnämnt till klippan, Kefas. Men processen att förvandla den klippa som krossats till grus var krävande för det var bara ett enda som kunde föra Petrus tillbaka till Jesu sida: Jesu kärlek. Han visade djupet i den när han försonade synden på korset och han visade angelägenheten i den när han visade sig som den levande Herren först för Petrus. Petrus visste att han inte förtjänade upprättelse men lärde sig förstå hur Jesu kärlek förvandlar en syndare till en lärjunge, som skulle våga sitt liv för Jesus. När Jesus gör allt detta för honom, var det inte svårt att svara på frågan om han älskade Jesus: Herre, du vet att jag har Dig kär.

Vi lever till det yttre i helt andra förhållanden än Petrus både beträffande vår vandring med Jesus och vad vi tror oss kunna uträtta som lärjungar utan att först ha gått igenom den totala förändringen. Kanske inte någon tupp har väckt samvetet, men väl Guds röst inom oss som entydigt fördömt det vi gjort och klassat oss som syndare, svikare, förrädare. Därför finns det till det inre en stor likhet mellan Petrus och oss. Den synd som är vår, kan bara utplånas genom Jesu kärlek att dö för oss och uppstå för att möta oss och ikläda oss sin rättfärdighet. Och om och när vi ängslas för om vi som förlåtna och upprättade syndare har de rätta förutsättningarna att höra Jesus till, formar sig allt till en enda övertygelse: vårt liv med Jesus beror på hans kärlek till oss. Inget annat håller.

Uppdraget

Petrus var och blev den frontgestalt som Jesus gjorde honom till, främst genom att ge honom det apostoliska uppdraget. Tre gånger över ger Jesus Petrus vården över hans hjord. Han ska nu vara den som tar över efter Jesus själv, den gode Herden. Petrus ska föra hjorden i bet, föda dem, vakta dem och ge sitt liv för dem. Uppdraget är grundat i mötet med den Uppståndne, som Petrus i predikan, i vittnesbörd, i botande, i samtal, i brev betygar vara den korsfäste Jesus från Nasaret som Gud uppväckte på den tredje dagen. Och Petri kallelse kom att innebära inte blott att bli fängslad och torterad av sitt eget folks ledare utan leda honom in i stora svårigheter när Gud lärde honom att inte hålla någon människa för ohelig eller oren. Petrus blev den förste hednamissionären och senare i arbetsfördelningen med Paulus den som särskilt vände sig till de omskurna. I allt detta blev det alldeles tydligt att hos Petrus förvandlades den kärlek han fått ta emot till en orubblig kärlek till Jesus själv. Så älskade Han Jesus att han kunde göra allt för att Jesus skulle bli känd och trodd.

Så har Gud velat att även hans hjord idag skulle vårdas av herdar som fått det apostoliska uppdraget som Jesus själv kallat dem till. Tragiskt är då att konstatera att t. ex. inom en kyrka som Svenska kyrkan är det svårt att hitta likheter med det ämbete som Jesus förordnar till.. Vi är ju lika beroende av Jesu kärlek, men kyrkan gestaltar en församlingsvård som är inlindad i en samhällelig, politisk struktur där kärleken till Jesus inte är tydlig. Jesu för­soning, Jesu uppståndelse, Jesu ord och sakrament formar inte dagens herdar utan de kvalificeras för sina välbetalda tjänster genom ett helt inomvärldsligt meritsystem. Och Guds ord har klara ord att säga till dem som mer tänker på sig själva än på sin hjord. Därmed kan en kyrka gå miste om den unika glädje det är att som Petrus och de andra apostlarna få gå Herrens ärenden – beroende av Jesu kärlek. Och därtill: att få älska Jesus utöver allt.

Efterföljden

Innan Jesus lämnar Petrus beskriver han vilka framtidsutsikter Petrus går till mötes. Även han ska avrättas på ett kors. Men korset har Jesus förvandlat genom sin kärlek till ett segerns tecken. Även genom sin död ska Petrus förhärliga Gud. Hans kärlek till Jesus höll detta yttersta prov och skälet till att han inte föll igenom var Jesu kärlek till honom. Den skulle innebära att Jesus skulle gå före honom precis så påtagligt som han gjort genom allt det som hände med hans död och uppståndelse och därför: följ mig, Petrus.

Även om vi så får helt olika livsöden och livsslut än vad Petrus fick, kommer Jesus även idag också till oss för att leda oss in på den väg som genom lidande och död för till himmelen. När Du läser att Jesus sade till Petrus ”följ mig”, så tag emot de två orden som om de var riktade till dig. Det är din och min räddning att vi mitt i allt sorl ännu kan få höra den röst som älskar också oss så mycket att han vill ha oss i släptåg. Tänker vi nu i vår andakt – med bön och bibelläsning – på vad som ligger framför oss för att kunna gå den smala vägen och för att kunna ta emot det eviga livet, förstår vi hur beroende vi är – som Petrus – av Jesu kärlek och för att ärligt svara på hans rannsakande fråga: älskar Du mig? Då svarar vi: Herre du vet att jag har dig kär.

Amen.

Sture Hallbjörner