Åsikter om Jesus leder ingenstans

”Vem säger folket att Människosonen är?” (Matt 16:13)

Då, såväl som nu, går meningarna isär kring frågan om vem Jesus är. Idag menar många att Jesus måste ha varit en sällsynt religiöst begåvad människa. Då menade vissa att han liknade de gamla profeterna. Var han en stor tänkare som bara blev missförstådd? 

Gemensamt för alla svaren som de redogör för är att Människosonen bara är en människa, bara en människas son. Kanske någon viktig eller ovanlig människa med kraftfullt budskap och märklig utstrålning, men ändå bara människa. När Jesus bara ses som en människa, då kan man betrakta honom lite på avstånd. Man kan vara nyfiken på vad han har att säga. Men som enbart människa förpliktigar han inte till efterföljelse. Han är ju bara en människa. 

Åsikter om Jesus leder ingenstans vare sig vad gäller frälsningen eller efterföljelsen. Men man kan också säga så att enbart åsikter om Jesus leder visst någonstans, nämligen till fördärvet. Om Jesus bara var människa ligger det ingen kraft i hans gärning. I sådana fall täcker hans försoning inte. ”Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid.” (Ps 49:8-9) Men Jesus är mer än bara människa, han är också sann Gud. ”Men Gud skall friköpa min själ från dödsrikets våld, han skall ta emot mig.” (Ps 49:16) Jesus är den levande Gudens Son, som har friköpt din själ från dödsrikets våld. Han dog för dig. Han friköpte dig på Golgata, priset är betalt. 

Bekännelse till Jesus leder till saligprisning

”Vem säger ni att jag är?” (Matt 16:15)

Jesus ställer sin andra fråga till lärjungarna, vad säger de som är hans om honom. Petrus svarar som talesman för alla apostlarna och hans svar är lika tidlöst och lika orimligt alla tider. ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Detta är lärjungens bekännelse om Människosonen, om vem Jesus är. Evangeliet om Jesus Kristus är för judarna en stötesten och för grekerna en dårskap. Det apostoliska vittnesbördet om Kristus har alltid varit stötande och obekvämt. Det är för människan ett orimligt uttalande som Petrus gör. Det rör sig om en ”omänsklig”, himmelsk bekännelse till Jesus. Det säger Jesus också till Petrus. Petrus hade inte fått bekännelsen från någon av kött och blod. Han hade fått den av Gud, Fadern. Vi har också fått den uppenbarad för oss av Fadern, nämligen genom Guds ord.

Jesus prisade Petrus salig efter hans bekännelse. Det finns tre typer av bekännelse som alla hör nära samman: bekännelse av synd, bekännelse av tro och bekännelse av Gud (d.v.s. lovprisning). 

Jesus vill av sina lärjungar ha alla tre typerna av bekännelse. Främst vill han ha din synd. I syndabekännelsen erkänner jag min synd, mina fel och brister, mina misslyckanden, mitt eget fördärv, min bortvändhet från Gud. När jag kommer till Jesus med min synd, så erkänner jag honom som den rättmätige domaren, vars dom är rättvis. Han är ju HERREN, som är allsmäktig. Han är min återlösare, vars nåd är gratis. I avlösningen sa Jesus till dig ”dina synder är dig förlåtna”. Petrus som avlade den stora bekännelsen ”Du är Messias, den levande Gudens Son”, skulle sen tre gånger förneka och till och med förbanna sin mästare och Herre. Petrus var förkrossad och flydde till Jesus med sin synd. Och Jesus förlät honom. Vad du än bär på, hur hemskt det än kan vara, så lämna det till Jesus. Bekänn det och låt Jesus få förklara dig salig. ”Salig är du, Simon, Jonas son.”

Jesus bygger och leder sin kyrka

”På denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.” (Matt 16:18)

Petrus hade sagt till Jesus ”du är Messias, den levande Gudens Son”. Nu säger Jesus till Petrus: ”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling.” Jesus säger något om Petrus och genom Jesu ord blir Petrus den han är. Petrus bekänner Kristus och i Kristus blir han en klippa. Den i sig själv svage Simon blir i kraft av Jesu skapande ord till en klippa i Kristus. Han blir till Petrus, Kefas, klippan. 

Den svage blir i Jesus till en som är fast och stark. ”Ty när jag är svag, då är jag stark.” (2 Kor 12:10) Det är Jesus som är klippan, ”min frälsnings klippa” (Ps 89:27) och Petrus får med sitt namn peka på den som är fast, den som verkligen är klippan. Jesus är Messias och han samlar sina tolv apostlar runt sig. Dessa tolv är grunden för det nya Israel, för Messias kyrka, för Kristi församling, som Jesus bygger. 

”Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden. (Ef 2:20-22)

Jesu kyrka grundar sig i hans försoning. Den förlåtelse som Jesus skänker gör att helvetets portar inte ska få makt över Kristi församling. Har vi Jesus kan inte dödsrikets portar övervinna oss. Vilken otrolig tröst och glädje! Men det betyder inte att det blir utan kamp. Djävulen försöker attackera kyrkan, Jesu lärjungar. Hans metod är att få oss bort från Guds ord, få oss bort från Jesus, så att vi inte litar på Jesus. ”Skulle då Gud ha sagt (1 Mos 3:1) …”om du är Guds Son” (Matt 4:3). Satan vill få oss att ifrågasätta Jesu identitet som sann Gud och sann människa. Han vill få oss att tvivla på Jesu löften om förlåtelse till den som kommer till honom med sin synd. Men över Kristi församling kan satan inte segra. 

Det är Jesus som bygger sin kyrka genom sina nådemedel, ordet och sakramenten. Vi är bara redskap i hans hand. Vi får sprida det glada budskapet om Messias som kom för att frälsa oss.  ”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.” (1 Pet 2:9) När vi lever i nåden, tar emot Jesu förlåtelse, får det konsekvenser för våra liv. Vi får gå ut och vandra i beredda gärningar och tjäna vår Herre i tankar, ord och gärningar. ”Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, HERRE min klippa och min återlösare.” (Ps 19:15)

Jonatan Ådahl, Vännäsby