”Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni laglösa”  (Matt 7:23)

De orden får ”många” höra på den Yttersta dagen när de ställs inför Domaren Jesus Kristus. Doms­orden riktas till män och kvinnor som menat sig vara Jesu lärjungar. Ställda på tröskeln till evigheten inför Herren Jesu domartron säger dessa: ”Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?” I Jesu namn hade de talat och handlat på ett sätt som enligt dem själva vittnat om trohet mot Herren Jesus. De hade både talat och handlat uppfyllda av Hans mäktiga kraft, menade de. Men sanningen var en annan: Herren Jesus säger sig aldrig ha känt dem och det himmelska ­Jerusalems portar är stängda för dem. De har att gå bort från Guds ansikte, in i det eviga mörkret.

Dessa arma människor har uppenbarligen levt i ett självbedrägeri. I en osann föreställning om att tillhöra Herren Jesu Gudsfolk fastän det inte alls förhöll sig på det sättet. Som stöd för sin ogrundade trosvisshet åberopade de sina egna verk. De hade profeterat, alltså talat ord de menade kom från Gud, de hade drivit ut onda andar och utfört kraftgärningar, förmodligen helandeunder av olika slag. 

Kanske hade dessa yttre manifestationer av starka krafter som de utfört i Jesu namn, i själva verket varit tal och tecken som härrört från djävulen själv? Satan framträder ju gärna förklädd till ljusets ängel. Han tycker om att låna sin kraft till vilsna människor som han tar i sin tjänst för att förleda fler intet ont anande män och kvinnor in på vilsenhetens väg. Alltså, dessa fördömdas profetiska ord hade kanske inte varit sanna. De hade talat förvanskad sanning, lögner som mörkrets furste dolt i fromma ord. Demon­utdrivningen hade varit ett falskt skådespel. Och de som helats från sjukdom hade tackat för botandet genom att följa dessa falska profeter i tron att de var den sanne Gudens representanter. Vilket alltså inte var sant, även om de falska profeterna själva trodde det. 

Man kan också tänka sig att dessa fördömda faktiskt uttalat sanna profetiska ord och i Guds kraft drivit ut demoner och utfört kraftgärningar. Deras ord och handlingar kom från Gud, men Gud kände dem ändå inte. Han kände dem inte eftersom de var laglösa! Deras fromma och sanna ord och handlingar dolde ett eget inre förakt för Guds bud och vilja i deras hjärtan. 

Att vara laglös är inte detsamma som att i sin svaghet inte orka lyda Guds lag; att vara laglös är att med vett och vilja bryta mot Herrens bud efter behag. Guds lag är ingen auktoritet för den laglöse. Den falske profeten som driver ut demoner och utför helandeunder står för ett budskap som strider mot Guds ord. Men en profet kan också tala Guds sanna ord och i Jesu namn driva ut demoner och utföra kraftgärningar och utåt framstå som den trognaste bland de trogna. Men i det fördolda erkänner denne inte Jesu Herravälde. Han eller hon är en hycklare som talar och gör rätt saker inför omgivningen men som medvetet revolterar mot Gud bud då ingen ser på. Själv kanske han menar att övertrampen inte skadar så mycket i det stora hela. Eller att profeterandet, demonutdrivandet och kraftgärningarna med råge kompenserar olydnaden. Men även till synes mindre allvarliga synder skiljer oss från Gud om de begås i medvetet trots mot Herrens lag. De är ett brott mot det grundläggande budet att ett Guds barn ska vara Helig såsom vår Herre och Skapare är Helig (3 Mos 19:2).

Bedrägeri av detta slag kommer mänskligheten och kyrkan att drabbas av intill denna tidsålders slut. För att undvika att låta sig bedras fordras andlig klarsyn. Andlig klarsyn är en förmåga att se klart och sant som bara Guds Ande kan ge. Guds Ande upplyser våra sinnen då vi tar emot Guds ord i botfärdig tro på att Jesus Kristus är vår ende Herre och frälsare. Andlig klarsyn föds av tilliten till Skriften som Guds sanna ord som kan förena oss med Gud för tid och evighet. Det är en tro att både Guds lag och Gud nåds evangelium, både kraven och löftena, är sanna. I de följande verserna uppmanar Jesus sina lärjungar att bygga sina liv på Hans ord. 

Låter man hela sin existens vila på Jesu sanna ord är man som den förståndige mannen som byggde sitt hus på klippan. Det huset stod kvar då lögner, frestelser och prövningar slog emot det i all sin kraft. Den som inte bygger sitt liv på Jesu ord är däremot som dåren som byggde sin boning på lös sand. Då lögnerna, frestelserna och prövningarna kom rasade huset samman och dess fall blev stort. Dåren hade ju istället för att hålla sig till alltings Skaparen, all sannings Ande och alla människors Frälsare, följt osanning och krafter i vår fallna värld som revolterar mot den treenige Guden. Krafter som kommer att förgöras i den Yttersta domen tillsammans med allt och alla som tillhört dem. 

Alltså gäller för dig som inte vill gå under utan som vill leva med Gud för evigt: Ha inte din yttersta trygghet i det du själv säger och gör, och som du själv menar är riktigt och värdefullt för att det ger så imponerande resultat. Rikta istället din blick mot Jesu ord och gärningar i Bibeln och lita på att Bibeln är alltigenom sann. Lita på att Jesus storverk framför alla andra, hans offerdöd på Golgata kors, har försonat dig med Gud. Detta så att du genom ett liv i tro på Hans försoningsverk får Hans rättfärdighet. Då är du både det gudomliga Ordets hörare och dess görare. Därför att i Jesus Kristus är du rättfärdig och renad från alla synder i tankar, ord och gärningar. Och är du renad från allt ont i Jesu blod kommer Han då du möter Honom på tröskeln till evigheten att säga till dig: ”Jag känner dig! Du är min vän! För min rättfärdighet är också din rättfärdighet som du tagit emot i tro av Herren din Gud! Kom nu in till mig och alla mina heliga och bli kvar hos oss i all evighet!” Amen! 

Patrik Toräng