Religionens väg

Människor har i alla tider funderat över tillvarons stora frågor: Varifrån kommer vi? Varför finns vi till? Finns det en mening med allt som sker? Varifrån kommer ondska och lidande? Finns det en väg ut ur livets mörka skuggsidor till ljus och frid? Kommer det något efter döden och hur blir det i så fall där? Människan har det alltid burit på en längtan på att få svar på dessa frågor. För att få svar på de eviga frågorna – vadan och varthän – har människan i regel vänt sig till religionen med sin undran inför livets innersta mysterier. 

Religion förekommer i alla kulturer och tycks därför tillhöra människans natur. Världens icke-kristna religioner kan se mycket olika ut och var och en ha sina egna svar på tillvarons gåtor. Men på den avgörande punkten har de icke-kristna religionerna ett gemensamt: De utgår alla ifrån att människan genom egna ansträngningar kan nå frälsningen hos Gud. Trots all sin gudslängtan, finner de inte vad de söker sina fromma övningar till trots, eftersom självfrälsningens väg är en återvändsgränd. 

Martin Luther säger att människans egna sökande efter Gud i stället alltid och med nödvändighet leder allt längre bort ifrån honom. Detta beror på att den mänskliga naturen genom syndafallet andligen blivit helt fördärvad och förblindad. Utan den helige Andes vägledning famlar hon fullständigt i blindo vad gäller andliga ting. Mycket riktigt slutar också ofta människans egna sökande efter Gud i rena skräckvälden. Inte minst vår tid visar upp talrika exempel på att så är fallet.

Ateismens väg

Andra som är inne på den väg som leder rakt ned i fördärvet är ateisterna. De räknar inte överhuvudtaget med att det finns en Högre Makt och inrättar sina liv därefter. De stora livsfrågorna möter de med en likgiltig axelryckning. Mammon – det materiella – blir i praktiken deras gud. Ateismens version av ”frälsning” består enbart av inomvärldsliga glädjeämnen som till exempel högre status, mer pengar i plånboken, fler prylar och häftiga upplevelser. Det gäller att få ut så mycket av livet här och nu – även om det sker på andras bekostnad. I sin dyrkan av det skapade i stället för Skaparen sjunker de allt djupare ned i andligt armod, fångade i materialism och i det egna jaget. Också här gör sig naturligtvis syndafallets verkningar påminda. Människor faller för den förföriska ytan nu liksom de gjorde i Edens lustgård. 

Johannes Döparens väg – lag och evangelium

En som däremot upptäckt den rätta vägen till Gud och som var beredd att offra inte bara sin materiella välfärd utan till och med sitt liv för att visa andra på den vägen var Johannes Döparen. Redan i sin moders liv hade han blivit kallad ”att få många i Israel att vända tillbaka till Herren” och ”att ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett”. 

Johannes Döparen står som den förmedlande länken mellan det gamla förbundet, som grundade sig på de lagbud som Moses tagit emot på Sinai berg, och det nya förbundet, som grundar sig på Jesu försoningsdöd. Johannes Döparen personifierar som inte någon före honom att vägen till Gud och hans frälsning går genom lag och evangelium. Johannes Döparen predikade Mose lag i all dess stränghet och radikalitet samtidigt som han när han såg Jesus komma sade: ”Där är Guds lamm som har bort världens synd”. Med sin profetiska blick såg Johannes Döparen att evangeliets tid tagit sin början med Jesu ankomst. Då Jesus döptes av Johannes i Jordan kan man säga att stafettpinnen överlämnades av det gamla förbundets sista representant, Johannes Döparen, till instiftaren av det nya förbundet, Jesus. 

Lagen – fortfarande en vägvisare

Därmed inte sagt att lagen är överflödig. Det är tvärtom så att utan lag, så finns det heller inget evangelium. För vad är egentligen lagen? Jo, dess egentliga uppgift är att leda fram människan till evangeliet. Guds lag är ju inte likt mänskliga förordningar, som man uppfyller bara man handlar efter dem utan att hjärtat är med. Det är inte nödvändigt att flöda över av glädje, då man gör en skatteinbetalning. 

Annorlunda förhåller det sig med Guds lag, för Gud dömer efter vad som rör sig i människans innersta, i hennes hjärta. En människa måste göra det goda gärna och med glädje, annars visar det att Guds lag inte råder över henne och att hon som syndare står under Guds vrede, även om hon till det yttre uppfyller vad lagen fordrar. 

Den som tar lagens krav på allvar frågar ängsligt: Hur ska jag då att bli frälst? Bibelns svar är: Genom tron på evangeliet om Jesus Kristus. Han uppfyllde till fullo lagens krav i ditt ställe. Och inte nog med det. På korset försonade han också alla dina synder. Tro på Jesus, så blir du frälst. Detta – och inget annat – är Vägen till Gud.

Carl Johan Rudman, Rättvik

Är artikeln läsvärd?

Dela den gärna med dina vänner!