I en av den kommande söndagens texter – Bönsöndagen – skriver Paulus: ”Jag böjer mina knän för Fadern.” Det berättas om Jakob, den äldste av Jesu fyra bröder, att hans knän var mycket valkiga på grund av hans flitiga bön på knä. Bibeln beskriver många män och kvinnor i bön, Abraham, Moses, Hanna, David och Jesus själv.

Inför den kommande söndagen i vårt lands nuvarande allvarliga läge kan det finnas anledning att påminna om profeten Daniel och hans böneliv.

I sin tidiga ungdom kom Daniel tillsammans med en rad andra fångar från Juda till Babel och blev efter en treårig utbildning antagen till tjänst vid hovet. Under skiftande storpolitiska skeenden ända fram till kung Cyrus (Kores) tid innehade han höga politiska uppdrag. Ända från sin ungdom fram genom åren var han troende jude som trofast höll fast vid Israels Gud. Välkänd är händelsen när avundsjuka kollegor konspirerar mot honom och får honom kastad i lejongropen därför att han tre gånger om dagen föll på knä i sitt hus vid det öppna fönstret mot Jerusalem. Alla söndagsskolebarn vet hur han räddades!

När Daniel är mycket gammal tar han oss med in i en sin bön, en av de märkligaste bönerna i Skriften. Han hade lagt märke till i skriftrullen med Jeremias profetior, att fångenskapen skulle vara i sjuttio år. Det gav Daniel anledning till bön. Dan 9:4-19. Den som vill be för kyrkan och för folket(n) i vårt land har här mycket att lära.

Svärdet kommer

Av bönen förstår vi att Daniel var på det klara med att orsaken till att så många judar befann sig i Babylonien berodde på folkets ovilja att lyssna till sin Gud, som talat genom de många profeterna. Och på deras avguderi.

Jeremia var till viss del samtida med Daniel och han hade oupphörligt, år efter år, förkunnat omvändelse utan vilken landet kommer att drabbas av katastrof. Jeremia hade ofta med starka bilder talat om svärdet som ”hänger” över landet.

Bibeltroende svenskar har inte svårt att se att liknande hot hänger över vårt land genom det nationella uppror många döpta svenskar är delaktiga i. Förvrängningen av äktenskapen, de många aborterna och förtigandet av skapelsens uppkomst genom Gud med hänvisning till evolutionen är några av de tunga skäl till varför ”vredens svärd” hänger över vårt land.

Mellan sex och sju miljoner medborgare i vårt land torde vara döpta med det kristna dopet, men har till absolut stor del vänt Gud ryggen. Än värre, landets ledande har gått i spetsen. Landets en gång kristna skola sekulariserades medvetet under socialistisk ledning. Nu vill samma politiska etablissemang förbjuda också de få konfessionella skolor som finns i landet.

Men kanske är den allvarligaste orsaken till svärdet är den att majoriteten av dem som lovat förkunna allt Guds ord i enlighet med Bibeln och bekännelsen har svikit och tigit. Eller som ett exempel kan nämnas att en av de nyligen vigda biskoparna uttryckte sig angående dagens abortlagstiftning: ”Jag accepterar den tills något bättre kommer.”

Hur det svärd ser ut som hänger över vårt land är omöjligt att säga. Närliggande nationer torde inte ha några svårigheter att ockupera landet på några dagar.

Men är kanske redan domen här. Den förändrade populationen i landet skulle på några decennier kunna bli orsak till sharia-lagar. Liksom Israel i hög grad låg öde under den babyloniska fångenskapen och i många hundra år efter förstörelsen av Jerusalem år 70, så ligger stora delar av den en gång så blomstrande kyrkan i vårt land i ruiner. Visserligen har vi flera tusen välhållna kyrkobyggnader runt om i landet. Men orden: ”Så säger Herren” i ett fulltonigt evangelium är sällsynt. Det hör bara till små enklaver.

Vi har syndat

Hur ska vi be? Här kan profeten Daniel hjälpa oss. Man finner ingenstans i Skriften några förebråelser mot Daniel. Men i sin bön kommer han ständigt tillbaka till sin och folkets synd: ”Vi har syndat mot dig …”, ”… vi har syndat och gjort orätt, varit ogudaktiga och upproriska. Vi har vänt oss bort från från dina bud och föreskrifter.”

När Daniel ropar till Gud för sitt folk i dess nöd ställer han sig själv mitt ibland dem och gör sig till ett med sitt folk. Även om det han bekänner inte kan tillvitas honom personligen, säger han ändå, ”… vi har syndat …”.

Det andra han gör, är att han tar Gud på orden. Han hade inte bara rullen med profeten Jeremias ord tillgänglig. Han griper om Guds ords samlade vittnesbörd om att ”hos Herren, vår Gud, finns barmhärtighet och förlåtelse”. Daniel vet att Gud vakade över det ord, som hans tjänare Jeremia hade förkunnat, att om inte omvändelsen kommer så går domen i verkställighet.

Och domen kom. Gud står vid sitt ord. Men det griper Daniel tag i, och grubblar över vad ”sjuttio år” betyder. Hur ska det gå i fullbordan? Och han rör vid ytterligare en punkt: Gud är rädd om sin ära – och Daniel vet att om templet i Jerusalem blir återupprättat blir det till stor ära för Guds namn.

Daniel bad denna bön år 537 f. Kr. Året därpå gav den nye kungen, Koresh, ut sitt edikt om tillåtelse för judarna att vända tillbaka till sitt land med uppdraget att bygga upp templet igen!

Låt oss böja knä för Herren, erkänna vår delaktighet i vår kyrkas och vårt folks stora synd mot Gud. Låt oss be att han för sin egen äras skull låter ett av Europas mest sekulariserade länder få en ny nådetid med väckelse, genom män, som kommer med äkta levande biblisk förkunnelse. Och genom att många böjer knä och bekänner: vi har syndat. Hur ser det Sverige ut, som Herren reser upp ur dess ruiner?

Bengt Birgersson