”Tänk på din Skapare i din ungdoms dagar, innan de onda dagarna kommer och de år då du skall säga: ’De ger mig ingen glädje’.” (Pred 12:1) 

– Goda levnadsråd från predikaren till unga människor, ord som ibland också lästs vid skolavslutningar i kyrkorna. För en ung människa som lämnar grundskolan eller gymnasiet kan livet som ligger framför en, kännas oändligt. Så småningom får man dock erfara hur levnadsåren läggs till varandra med en överraskande fart. Eftersom tiden är kort är den desto dyrbarare. Hur ska jag leva mitt liv rätt?

Söndagens evangelium om den rike mannen och Lasarus kan ge omistliga råd, inte bara till unga människor vars vuxenliv ännu är som ett rent oskrivet blad, utan också till dem som står mitt i livet eller till dem vars nådatid redan håller på att rinna ut. Berättelsen om den rike mannen och Lasarus bär på ett högaktuellt budskap till människor i vår tid, både för Guds barn och världens barn. 

Trots att Nya testamentet snart är 2000 år gammalt kunde bilden av den rike mannen och Lasarus vara hämtad från nästan vilken svensk stad som helst. Tiggare i smutsiga trasor som sitter på den kalla trottoarkanten eller vid ingången till någon affär medan affärsmän i välpressade kostymer och blanka lackskor skyndar förbi med målmedvetna steg, är nuförtiden en helt vardaglig syn. 

Ska vi förstå berättelsen om den rike mannen och Lasarus som att alla som haft det fattigt och svårt här i livet per automatik blir saliga, medan de rika går evigt förlorade? Nej, det är inte evangeliets budskap. Tänk på att Abraham, som Lasarus förenades med efter döden, faktiskt var en rik man.

Däremot visar evangeliet om den rike mannen och Lasarus att våra människoliv kan te sig väldigt annorlunda betraktade i evighetens ljus. Om sådana som den rike mannen, ”som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag”, brukar man säga att de har lyckats här i livet. ”Det har gått bra för honom.” Om fattiga, arbetslösa och sjukskrivna med flera brukar man däremot säga att de är sådana som det gick illa för i livet. Om inte förr så kan begravningen vara ett tillfälle när man summerar en människas liv och ger ett slutgiltigt utlåtande om det. Vi glömmer så lätt bort att livet i den här världen bara är ett kort förspel till evigheten! Västvärlden är i vår tid djupt präglad av materialism, och det är risk att också de kristna sakta faller in i världens sätt att tänka.

Det visade sig dock att den rike mannen i evangeliet faktiskt hade slösat bort sitt liv! Han hade inte låtit omvända sig i tid, och nu hade nådatiden runnit ut för honom. Det fanns inte längre någon räddning för honom. Vi behöver denna påminnelse, inte bara om att det följer en evighet på detta livet, utan också om att evigheten som väntar oss antingen är en evig salighet eller en evig förtappelse. Jesus tecknar en förfärande bild av den eviga förtappelsen: den rike mannen plågades i lågorna och längtade efter åtminstone en droppe vatten att få svalka sin tunga med. Måtte inte det bli din eller min lott i evigheten! Väl där är det också för sent att vända om. Abraham sade ju till den rike mannen: ”Det är en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte skall kunna det och för att inte heller någon därifrån skall kunna komma över till oss.” Måtte vi inte göra misstaget att låta det här livets goda få uppta vår längtan och åtrå, så att vi går miste om den eviga saligheten, den som Lasarus så småningom fick del av.

Hur kan vi då få dela Lasarus lott, den eviga saligheten? Ja, även om vi delar ut allt vi äger till de fattiga, så är inte det nog för att göra vår sak god inför Gud. Den enda uppoffring som räckte till det, var Guds egen Sons lidande och död. Han har gjort saken god för oss! Om vi vill få samma lott i evigheten som Abraham och Lasarus så behöver vi också dela Abrahams tro. Abraham är ju trons Fader.

Den tron väcks av Guds ord. Liksom så många människor gjort misstaget att glömma bort det här livets förgänglighet och evigheten som följer, så gör många också misstaget att de föraktar Guds ord. Gud har dock gett de heliga skrifterna ett unikt värde: det är de som ska visa oss vägen till den eviga saligheten. Här råder också en jämlikhet människor emellan: vi har alla fått samma gudsord till vägledning. Människor söker dock efter andra tecken och speciella uppenbarelser, samtidigt som vi har livets ord lättillgängligt ibland oss. Bibeln finns ju översatt både till tydlig, modern svenska och andra språk. I kyrkor och på andra platser där ordet predikas är det ofta tunnsått med besökare. Så många som är inne på samma väg som den rike mannen …

För alla som tror på Jesus kan dock berättelsen om den rike mannen och Lasarus ge mycket uppmuntran. Om livet inte blev så framgångsrikt, om karriären inte gick så spikrakt uppåt, och om tillvaron till och med blev lika eländig som Lasarus liv som tiggare vid den rike mannens port, så kan man ändå se framåt med tillförsikt. En evighet med Herren och alla hans trogna väntar ju! Där är allting ljust och härligt. Då kan livet här få se ut och kännas hur det vill.

”Vår Gud ger åt gräset dess kläder. Det växer och varar så kort. I dag med sin doft det oss gläder, i morgon så vissnar det bort. Hur kan du i klentro och svaghet då tro du är glömd av din Fader, som kände han inte din nöd.” (Sv.ps. 243:6)

Anders Alapää

Korpilombolo