Tredje söndagen i Påsktiden – 2019

Skriven av:
Publicerad: 2 maj, 2019

I dagens evangelium använder Jesus en bild från dåtidens fårskötsel. Och märk, Jesus talar till fariséerna som skulle vara Israels herdar men som har visat sig vara falska. Dessa konfronteras nu. Jesus gör klart för dem vad deras synd är. Och detta är den gode Herdens tillvägagångssätt med oss alla. Han visar oss på vilket sätt vi har syndat: att vi inte har följt honom utan i stället falska herdar och våra onda begär. I verkligheten har vi flytt bort från den ende gode Herden. 

Men även om det kan kännas förfärligt när samvetet drabbas så är detta ett nådens verk. För Jesus stannar inte med detta, utan han förklarar även att han har gett sitt liv för oss och tagit bort våra synder, så att vi fria från syndens dom – med frid och trygghet i vårt samvete – kan följa honom med glädje.

Detta gör inte de falska herdarna. Utan de bryter sig in i fårfållan av den enda anledning, säger Jesus, att de vill stjäla, slakta och döda fåren. Vad detta innebär förklarar han närmare genom Hesekiel. Han säger: 

”Ve er, ni Israels herdar, som har sörjt endast för er själva! Var det då inte för hjorden som herdarna borde sörja? I stället åt ni upp det feta, med ullen klädde ni er, det gödda slaktade ni, men om hjorden vårdade ni er inte. De svaga stärkte ni inte, det sjuka helade ni inte, det sårade förband ni inte, det fördrivna förde ni inte tillbaka, det förlorade uppsökte ni inte, utan med förtryck och hårdhet for ni fram mot dem.” (Hes 34:2-4)

I tillägg till att äta upp det feta, klä sig med ullen och slakta, så har dessa ogudaktiga herdar försummat sin verkliga uppgift: att vårda om hjorden. Med förtryck och hårdhet har de farit fram emot Herrens hjord. För det är just Herrens egen hjord. Fåren tillhör aldrig underherdarna. Utan Herren har köpt dem med sitt blod och Herren ska kräva alla falska herdar till räkenskap.

Här är våldet i fokus. Det utbreds ofta genom fruktan. Innan evangelietexten svarar den blindföddes föräldrar fariséerna att de inte visste vem som hade botat deras son: 

”Föräldrarna svarade så, därför att de var rädda för judarna. För redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan.” (Joh 9:22)

Här ser vi att länge efter Hesekiels tid gör judarna på samma sätt. De inte bara använder folket för att behålla sina positioner och rikedomar, pengakära som de var, utan de hindrar även Jesus att göra det som de själva var kallade till, men som de hade försummat. 

För Jesus säger: ”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” (Joh 10:11) Jesus vårdade hjorden genom att förbinda och stärka det svaga. Matteus säger med Jesaja att ”ett brutet strå skall han inte krossa, och en rykande veke skall han inte släcka, förrän han har fört rätten till seger” (Matt 12:20). Och Jesus för tillbaka det fördrivna och förlorade, ”ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat” (Luk 19:10). Kort sagt, allt som Hesekiel i dagens gammaltestamentliga läsning säger att Gud själv ska göra. Det är just vad Jesus gör som människa.

Men i dagens liknelse säger Jesus även att han är dörren in till fårfållan. Fårens herde är här den som går in till fåren genom Jesus, alltså underherdar som Jesus har insatt, båda i dåtiden och i nutiden. Petrus till exempel kallas i Joh 21 att vara en sådan herde som ska föra Jesu får på bete. Genom kyrkans historia fram till i dag finns det många exempel, både på falska och på goda herdar.

De goda underherdarna går in i sitt herdeskap genom Jesus, och är därmed kända av honom, jämför med Jesu frågor om Petrus älskar honom. Underherdarna antags och erkänns av dörrvaktaren, som här passar på de som är satta att pröva och bedöma till exempel prästkandidater. Dessa sanna underherdar gör Jesus stor, medan de falska gärna gör sig själva stora och skryter av egna uppenbarelser, egen kraft och förträfflighet. Detta visar att de är falska.
Fly från alla sådana herdar, som talar av sitt eget, och inte av det som tillhör Herren!

Detta är fårens stora ansvar, att lyssna efter rösten av deras själs Herde. Och detta blir tydligt när någon vigs till pastor. Då ska det finnas en församling som uttryckligen säger att i denna underherde hör vi Herdens röst, därför kommer vi att lyssna till honom. Förr i tiden hade man även provpredikningar, för att hjälpa församlingen i detta. Men detta förutsätter att fåren själva använder tid med Herren i Bibelns ord, ty bara där finns Herrens röst. 

På alla håll och kanter, även i predikstolar, ljuder många falska röster. Men Jesus försäkrar på det starkaste att detta inte lurar hans får. Och det är trösterikt, för det är inte så att jag har min förståelse medan du har din, och sen kan vi inte veta vem som har rätt. Utan Jesus säger tydligt att hans får verkligen känner hans röst så väl att de flyr från falska röster. Stora flockar kan följa falska herdar, men aldrig fåren. Så har det också alltid varit säger Jesus, med alla som har kommit före honom.

Och såsom Petrus säger att ”Herren Jesus gick in och ut ibland oss” (Apg 1:21), ska underherden på samma sätt leda fåren in i Skrifterna genom att förkunna Honom som ger sig själv i fårens ställe, som tar synden, döden och helvetet från dem och ger dem livet och himmelen som gåva. 

Underherdarna ska trösta de sörjande och mätta alla som hungrar och törstar efter rättfärdighet med livets bröd och dryck ur den andliga Klippan som följde dem, nämligen Kristus. För allt detta gör nämligen Herren själv genom dem. 

Men vilka är då fåren? Det är de som älskar Herdens röst och flyr från tjuven. De är hjälplösa, men deras Herde är den allsmäktige Gud som har lovat vara med dem alla dagar. Han låter dem vila på gröna ängar och dricka vatten i trygghet och ro. Därför gör fårens hjälplöshet inget, de får ändå vara trygga!

Det gäller också i deras andliga hjälplöshet. Människans syndafördärv visas just därigenom att fåren är avhängiga av Herdens röst, de hittar inte själva den smala stig som leder till himlen. Även här kommer Herren deras Herde till hjälp, och då är det tryggt, då går det gott. 

Bilden av ett hjälplöst får är däremot fruktansvärd om du tar bort Herden och lämnar fåren ensamma. Men som del av den gode Herdens hjord, är det en härlig, trösterik bild, som ger fåren frid från alla onda makter som bara vill stjäla, slakta och döda. 

Denna trygghet har alla om vilka Jesus säger att ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand” (Joh 10:27-28). Detta löfte skänker han oss personligen genom dopet, ”Frukta inte, säger Herren, ty jag har befriat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min” (Jes 43:1). 

Ja, detta bevaras du i genom att lyssna till Hans röst och följa den. Då är du trygg. Då ska du ha liv och det i överflöd, för evig tid. Det förläna oss Gud genom sin Gode Herde, Amen. (Sv.ps. 157)

Sveinung Eriksen