”Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.” Lukasevangeliet kapitel 2. vers 19.
Idag tänkte jag att vi ska se på julens evangelium från Marias synpunkt. Vi kommer ihåg hur det började. Hon fick ett änglabesök med ett märkligt budskap: att Gud skulle göra något som är omöjligt. Hon skulle bli med barn utan att ha någon man. Det barnet skulle inte vara ett vanligt barn utan väldigt ovanligt. Det finns inget annat sådant barn som inte har någon jordisk pappa utan bara en himmelsk. Det var därför som Maria, och alla andra, tänkte att något sådant går inte. Det har aldrig hänt förut och därför kommer det inte att hända.
Men ängeln var där och talade till henne om det som aldrig hade hänt förut. Hon kunde inte förneka det, hon trodde att det Gud sa genom ängeln var sant och att det var något bra. Därför sa hon: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.”
Det är verkligen något märkligt vi läser om på Juldagen. Att Jesus föds. Att Han är både en verklig människa fullt ut, och verkligen Gud fullt ut. Att tänka sig något sådant var omöjligt på den tiden, och det är väl det också. Gud är Gud och människan är människa och ingen människa får kalla sig Gud! Bara hedningar, som till exempel romarna kunde säga något så vansinnigt som att en människa är gud. De sa ju så om kejsaren i Rom. Men judarna visste att detta var helt fel, att det var galenskap. Men så händer det i alla fall. Och nu är det inte bara någon galenpanna som påstår att han är gud, utan Gud har verkligen blivit människa. Aposteln Paulus skriver: I Kristus bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt. Kol 1:9.
Vi kan säga att det är omöjligt. En kvinna kan inte få barn utan att det går till som det brukar. Eller också kan vi säga att det är omöjligt för oss, men inte för Gud. Maria verkar ha tänkt så. Hon har något att lära oss. Är det inte i själva verkat så att det är alldeles nödvändigt att vi lösningar på omöjliga problem? Är det inte så att de allra flesta människor ibland ställs inför omöjliga situationer. Alltså situationer som är omöjliga för oss men inte för Gud.
Idag på jul kan det vara väldigt vackert i kyrkan, och det ska det vara också. Han som har fötts i Betlehem är källan till allt som är vackert, liksom Han också är källan till att som är rätt och sant. Vi bör i hans efterföljd söka efter allt sådant. Samtidigt bör vi tänka på att orsaken till att vi vill sjunga vackert om julen är att Jesus föddes rakt in i vår verklighet som den är. Det var en verklig krubba. Det var en verklig despot, Herodes, som var lydkung åt romarna. Men Gud hade inte slutat att göra det som är omöjligt för oss, utan Han lät Josef, Jesu bonuspappa (en riktigt bra förebild för alla som är det!) övernaturligt (eller bara ovanligt) få reda på att de måste fly till Egypten på riktigt. Och Josef får också meddelandet från Gud, genom en ängel, när det är dags att åka hem igen. Också Josef är Herrens tjänare som gör som Gud säger. De passar för varandra på det sättet, Josef och Maria. De lyssnar och de gör. Kanske gjorde de inte det varje dag sina liv, men i de avgörande situationerna lydde de Gud. Det hade en alldeles oerhört stor betydelse för oss. Marias ja gör att Jesus föds så att vi kan blir räddade. Josefs lyssnande och lydnad gjorde så att djävulen och de som tjänar honom inte förstörde Guds plan.
Jag tror att nyckeln till att både Josef och Maria gjorde rätt val är just orden ”Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.” Jag tror att Josef också gjorde så. Därför hade de en beredskap när Gud talade till dem. De var beredda att bryta upp, de var beredda att stanna kvar. Allt berodde på vad som var Guds vilja.
Julen är en högtid då vi får påminna oss om att Gud kan göra vad som helst. Det största undret har skett. Jesus är här. Han föddes, dog och uppstod. Allt detta kan bara genomföras av Gud. Vi får ta emot det som en gåva och säga ”Tack!” Genom tron på Jesus är också vi Guds barn. Vi får leva i den gemenskap som finns i den helige Ande. Kyrkans gemenskap är en gemenskap i Gud. I vår vardag får vi också påminna oss om att Gud kan det vi inte kan, att det gäller i alla omständigheter och att vår uppgift är att i vårt hjärta begrunda och tänka på alla Guds underverk. Så kan också vi vara beredda att gå eller stanna allteftersom Gud leder oss!
Till sist ett citat av David Ben Gurion:
”Den som inte tror på mirakler är inte realist.” •