Joh 6:48-59
Var helst Jesus gick fram utmanades människor och tvingades att ställa sig frågan: Vem är han egentligen? Vad är det han säger? Ja, vem är han som kunde göra sådana fantastiska tecken och samtidigt tala sådana märkliga ord som att han är livets bröd och den som äter av det brödet inte ska dö?
När vi kommer in i undervisningen i dagens evangelieläsning, hade Jesus nyss mättat mer än femtusen människor med några kornbröd och fiskar. Folket ville göra honom till kung. Men när Jesus börjar använda denna händelse för att säga något mer om sig själv och varför han hade kommit i världen, när han börjar förklara sina ord om att han är livets bröd och orden om att äta Människosonens kött och dricka hans blod och få evigt liv, då var det många som fick nog.
Man tyckte, skriver Johannes lite senare, att det var outhärdligt att lyssna till honom och drog sig tillbaka. Samma sak händer också i dag att människor inte stannar kvar och lyssnar färdigt och får förklarat hur livets bröd och hans kropp och blod hänger ihop.
Därför är det så viktigt att vi läser detta stycke av Guds ord uppmärksamt så att inte vi hamnar i farozonen och går miste om hans löften.
Många hade en färdig tanke om vem Messias skulle vara. De ville ha en politisk ledare, någon som kunde befria dem från romarnas förtryck.
Hur är det med oss? Kan vi också ha förutfattade meningar om Jesus? Det avslöjar sig i argument som: Om Jesus levat i dag så skulle han sagt, eller gjort … Man vill ha sin egen Jesus som sammanfaller med sina egna tankar eller vad andra tycker.
På samma sätt som strömmen fört människor till Jesus utan att de själva tagit en djupare ställning, lika fort försvann de när majoriteten vände honom ryggen.
Hur blev Jesus en sådan stötesten? Många tyckte att Jesu ord var outhärdliga. Vem står ut med att höra honom? Hans ord om att äta hans kött och dricka hans blod var stötande när man inte lät Jesus förklara färdigt.
När han talade om sig själv som livets bröd som kommit ner från himlen som något förmer än vad Gud gjort genom sin tjänare Moses med mannat i öknen, mötte han häftiga reaktioner. Ibland möter vi något liknande idag som en reaktion på Jesu ord när han talar om sitt förhållande till Fadern. Visst var Jesus en stor människa och visst var han en förebild på många sätt. Men, ett med Gud, Guds egen son – det har nog de kristna lagt till efteråt. Det har den tidiga kyrkan hittat på!
Men då läser man dåligt innantill. Bibeln är tydlig, redan på den tiden var Jesus en stötesten! Varför skulle de första kristna berätta om det, varför är evangelisterna noga med att redovisa också detta. Att Jesus skulle vara unik, att han stigit ner från himlen, det väckte anstöt då lika mycket som det väcker anstöt nu. Inkarnationen, att Guds son skulle födas mitt ibland oss och blev människa, har alltid varit svårt för många att ta till sig. Jesus utmanade verkligen när han sa att han var ”det levande brödet som kommer ner från himmelen” för att ge världen liv. Mannat som Gud gav folket i öknen gav materiellt liv men Jesus gör anspråk på att han är det bröd som kan ge evigt liv.
När han talar om att äta hans kött, så är det säkert en hänvisning till sig själv som det sanna offerlammet. Det som skulle offras en gång för alla för att försona världens synd. Vi som vi vet vad som hände i Jerusalem när hans kropp spikades upp på korset och hans blod utgöts, och hur han sammanfattade allt i nattvardsmåltiden, vi är på många sätt lyckligare lottade än många var där vid Gennesarets sjö.
Men alla, lämnade inte Jesus. De som stannade kvar fick senare sina ögon öppnade. När Jesus samlade sina lärjungar i Jerusalem och instiftade nattvarden kvällen före sitt lidande och sin död på korset fick undervisningen och händelserna vid Gennesarets sjö och i Kafernaum sin förklaring.
I de judiska hemmen samlades man varje påsk för att på fädernas sätt äta påskalammet till åminnelse av uttåget och befrielsen från träldomen i Egypten. Där fanns ett lamm som skulle ha slaktats i templet, osyrat bröd och bägare med vin. Men inför sitt lidande och sin död förvandlade Frälsaren påskalammsmåltiden till den heliga nattvarden. Man firade måltiden utan ett offerlamm från templet – en dag för tidigt. Senare förstod lärjungarna innebörden. Samtidigt som det årets lamm slaktades i templet korsfästes Jesus på Golgata utanför staden. ”Guds rena Lamm på korset för oss slaktat.”
Allt hade pekade fram mot denna stund. Genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse skulle han befria alla syndare från syndens, dödens och djävulens våld. Han tog brödet och sa ”tag och ät detta är min kropp för er utgiven och han tog bägaren och sa: Drick av den alla. Denna kalk är mitt blod, drick ur den alla till syndernas förlåtelse.”
I nattvardens bröd och vin räcks frälsningen till oss. Hans död dödar vår död och hans liv bli vårt liv. Jag är livets bröd säger Jesus i dag till oss alla. Den som äter av det brödet ”ska leva i evighet.” Det brödet har i kyrkans historia kallats ”odödlighetens läkemedel”. I nattvarden får vi uttydningen av händelserna vid Gennesarets sjö. •