Guds arbete på att vinna människor för himmelriket upphör
Det är detta arbete Jesus vill påminna oss om med liknelsen om himmelrikets not som kastas i sjön. Arbetet började på syndafallets dag med det första löftet om en Frälsare. Det fortsatte genom profeterna Gud sände med bud om den kommande Frälsaren. Det kulminerade när Gud så älskade världen att Han utgav sin enfödde Son för att frälsa oss från syndafallets alla följder. Men platserna i himmelriket måste fyllas. Människor måste vinnas.
Också detta kyrkoår har arbetet pågått. Många barn har Gud genom dopet fått samla i sitt rike. Vuxna som Gud genom Ordet fått göra till himmelrikets medborgare är kanske inte så många. Men de finns. En här och en där har genom att Ordet på allvar fått tala till dem vunnits för himmelriket.
Men detta arbete ska en gång upphöra. Jesus säger om noten: ”När den blir full, drar man upp den på stranden”, nämligen den dag som är ensam i sitt slag. Men när den dagen är inne vet bara Herren. Därför blir den sista dagen en överraskningens stora dag – inte bara för dem som förnekat att den kommer utan också för dem som i tro väntat på den, för inte kunde de tänka att deras Frälsare skulle komma just den dagen.
Då är det också slut med arbetet på att vinna människor för himmelriket. Noten är full. Evangeliet om Riket har blivit predikat för alla folkslag. Gud har samlat i sitt rike alla som låtit sig frälsas. Noten dras upp på evighetens strand för att inte mer kastas ut till fångst.
Låt inte Gud förgäves arbeta på att vinna dig för sitt rike. Ta vara på den nåd Han har i beredskap åt dig i Ordet och nattvarden. Använd varje dag som du vill ha använt dina dagar när den sista dagen är inne.
Gud avgör vilka som duger för himmelriket och vilka som inte gör det
När noten dras fram genom sjön ser ingen hurdan fångsten är. Somligt är odugligt, annat fullt användbart. Noten ”fångar fisk av alla slag”, både goda och dåliga. Men när noten dras upp på stranden och fångsten granskas, då visar det sig hur allt är beskaffat.
Så är det med människorna som himmelrikets not omsluter. Innan noten dras upp kan människor inte avgöra hurdan fångsten innerst inne är. Vi kan väl ha våra aningar. Men för att fälla en rätt dom över en annan krävs att man ser till hjärtat. Det kan bara Gud. Vi ser bara det som är för ögonen. Därför varken kan eller får vi avgöra vilka som duger för himmelriket och vilka som inte gör det.
Men på den dag som är ensam i sitt slag ska detta bli fullt uppenbart. Då avslöjas att alla är med i noten och har varit det hela tiden – också de som menade att de frigjort sig från allt som hade med Gud att göra. För sent inser de att Gud är den ofrånkomlige, inför vars dom alla måste fram. Då kommer det också att avslöjas hurdana de är som omslutits av himmelrikets not. Några misstag kommer inte att göras, för det är Han som ser till hjärtat som dömer.
Här kan vi vara varandra mycket olika. Där försvinner alla sådana olikheter som obetydligheter. Det fanns bara två slags fisk i noten, god och dålig. Så kommer det till sist att bara finnas två slags människor, onda och rättfärdiga. Men vem är ond och vem är rättfärdig? Ordet svarar: ”Ingen rättfärdig finns, inte en enda.” Men är vi då inte hopplöst förlorade? Nej, nej! De rättfärdiga är syndare som tagit sin tillflykt till Jesus och satt allt sitt hopp till Hans rättfärdighet. De bär fortfarande på ett ont hjärta och syndar dagligen i tankar, ord och gärningar.
Men allt detta onda, som vållar dem så mycket bekymmer, är helt övertäckt av Jesu fullkomliga rättfärdighet. I Honom är de goda och därmed dugliga för himmelriket.
Kom ihåg att det enda som till sist betyder något för dig, det är hur Gud ser på dig när Han kommer för att avgöra vilka som duger för himmelriket och vilka som inte gör det. Fly därför till Honom just som den syndare Ordet visar att du är, lägg fram ditt hjärta och liv för Honom utan skönmålningar och undanflykter. Och framför allt: Be om den tro som omfattar Jesu rättfärdighet, så att Gud ser dig som lika fullkomlig som din Frälsare och därmed duglig för himmelriket.
Gud skiljer onda och rättfärdiga åt
Den goda fisken samlar man i kärl, säger Jesus, den dåliga kastar man bort. ”Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta den i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder.” Det är två högst olika mål för ett människoliv Jesus här tecknar: evig frälsning och evig förtappelse. Människor må förneka detta. Det är ändå sant, för Han som säger det är själv Sanningen. Men Han säger det av kärlek. Det är för att Han älskar oss alla så högt och inte vill att någon ska gå förlorad, som Han säger oss sanningen om evighetens antingen/eller. Vad vore det för en kärlek som inte varnade för faran utan lät människor sova vidare, som om det inte vore någon fara på färde?
Låt nu detta få dig att dagligen fly till Jesus med alla dina synder och hoppas bara på Hans rättfärdighet. Då är du i tryggt förvar i både liv och död. Och på den dag som är ensam i sitt slag ska du vara bland de saliga som Gud samlar i sitt rike. Amen. •