I evangeliet denna söndag, som handlar om vårt dop, får vi höra om rådsherren Nikodemus, som kom till Jesus om natten för ett samtal. Han hade ännu inte blivit en Jesu lärjunge men var på väg att bli det. Det står längre fram i Johannesevangeliet om honom, att han var en Jesu lärjunge i hemlighet av fruktan för judarna. Han hade inte samtyckt till Stora rådets beslut att döma Jesus till döden, och han var en av dem, som tog hand om Jesu döda kropp och begravde den. Men han förstod ännu inte Jesu ord om att födas på nytt, och att detta är nödvändigt för att komma in i Guds rike.
En människa tillhör i sig själv det människosläkte som avfallit från Gud och hamnat i fiendskap med honom. Det är ett arv, som vi alla bär på. ”Det som har fötts av kött, är kött” säger Jesus. Genom syndafallet fördärvades Guds avbild hos människan, så att hon varken kan eller vill göra Guds vilja. Hon kan inte göra sig så duglig inför Gud, så att hon står rättfärdig och fullkomlig inför honom. Därför behöver människor födas på nytt. Omvändelse och tro på Jesus betyder att ändra sinne, så att det gamla livet i synden är förbi och något nytt har kommit. Det räcker inte att vara född hit till världen för att höra till Guds rike. Vi behöver födas en gång till, av vatten och Ande.
Jesus säger: ”Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike.” Den nya födelsen är något som vi får ovanifrån som en gåva, av nåd. Det går inte att i egen kraft och ansträngning göra sig till en ny människa. Den Helige Ande skapar det nya livet i dopet, då han föder en människa på nytt till ett Guds barn. Genom vad Jesus gjort för oss i sin död och uppståndelse kan vi bli, vad vi inte är. I episteltexten denna söndag ur Romarbrevet 6, dopets kapitel, skrivet aposteln Paulus om dopet som en förening med Jesu död och uppståndelse. Liksom Jesus dog, så dör och korsfästes syndens gamla människa. Och liksom Jesus uppstod, uppstår den döpte till nytt liv. ”I Kristus Jesus är ni döda från synden men lever för Gud.” I dopet ser vi, hur det är Gud ensam som handlar och verkar, och människan tar emot vad Gud gör och ger. Därför kan även spädbarnen ta emot frälsningens nya liv i dopet.
Jesus har upprättat sitt rike på jorden, där människor får del i de gåvor han skaffat åt oss genom sitt försoningsverk, då han blev vår synd, så att vi genom tron på honom får leva som förlåtna inför Gud. Att ha blivit döpt och kommit in i Guds rike betyder att redan nu på ett förberedande sätt ha del i det nya som Gud ska skapa på den yttersta dagen, då världen föds på nytt och han ska säga: ”Se jag gör allting nytt.” Genom dopet och tron har en människa kommit från mörker till ljus, från syndens och dödens välde till förlåtelse och seger över döden och allt ont.
Dopet är ingen avslutad punkt utan är en början på ett nytt liv i gemenskap med Jesus. Det nya liv som Guds Ande skapar, måste växa och mogna, precis som ett människoliv som blivit fött växer och mognar. Om en döpt människas liv blir ett växande bort från Gud, tar syndens gamla människa överhand. Utan Gud lever man i andlig död på väg mot den eviga döden. De döpta barnen behöver goda kristna förebilder och behöver lära känna Jesus i hans Ord, bönen och gudstjänsten. Då ser Guds Ande till att det sker ett växande i det nya livet. Han öppnar mer och mer ögon, öron och hjärtan för det andliga och himmelska, som uppenbaras i Guds Ord.
Gud glömmer inte dem, som lever som hans förlorade barn. Han har fött dem på nytt i dopet, men de har låtit synden och denna världens ting bli det enda de lever för. Han vill kalla dem tillbaka. När Guds Ande verkar ånger och syndabekännelse, kan det bli för dem som för den förlorade sonen när han kommit hem: Allt blir nytt. Syndernas förlåtelse ger ett nytt liv.
Den som tror på Jesus lever i sitt dop, så att varje dag blir en omvändelse-dag. Det blir daglig sorg över att den gamla människan tycks komma fram mer än den nya. När människan försöker leva det nya livet och göra nya framsteg, misslyckas hon ständigt. Då ska hon se bort från sig själv och se på Jesus. Hon kan aldrig bygga på sitt eget nya liv eller på egen lydnad utan enbart på Jesu nåd och hans rättfärdighet och helighet, som hon får räkna som sitt. När han bor i hjärtat sker ett växande i helgelse, även om hon inte själv märker det. Inför döden är det gott att tänka på att nåden är lika stor och rik som den var i dopet. Då ska det nya andliga livet övergå i det eviga livet. •