Idag den 26 december firar vi Annandag Jul eller som protomartyren Den Helige Stefanos dag och det kan tyckas konstigt i en tid med gran, glögg och gemenskap. Men det är helt riktigt och rätt, eftersom vi igår firade Jesu Kristi födelse, han som föddes för att Stefanos skulle kunna se himmelen öppen. Att igår fira Kristi födelsedag och idag få fira den helige Stefanos himmelska födelsedag går hand i hand. Stefanos får genom sitt martyrskap vittna om tron på den ende sanne Guden.
Så kan denna dag få frambringa frågor till envar av oss, som läser dessa rader. Hur vittnar jag? Hur långt är jag beredd att vittna om den tro som blivit mig given? För varje dags läsning av den heliga skrift bör inom oss och genom oss förverkligas till handling och tro. Att läsa Guds ord, bibeln, att höra predikan och utläggningen kan och får inte bli en pseudovärld som vi befinner oss i mellan 11 och 12 på söndag förmiddag.
Hos doktorn och evangelisten Lukas kan Jesus tyckas hård och kanske oförsonlig av sig. Är det bara Lukas som har färgat Jesus Kristus på detta sätt eller finns det rent av en. realism och insikt hos Jesus? Eftersom han är Guds son, kan vi nog förvänta och förutsätta detta. Hur sant är det inte att han kommit för att tända en eld här på jorden. Hur många hjärtan har inte satts i brand? (Luk 24:32: ”Brann inte våra hjärtan…”) Denna visshet hos honom är så härligt utmärkande för Jesus. Han är tydlig, han vet vad som kommer att ske där och då samt här och nu. Hos honom brinner en eld, en eld som sprids och tänder andra. Han ser och förstår att tron på den utvalde frälsaren kommer att splittra människor. Far och son kommer att tro och anse olika, så också mor och dotter osv. Han inser och förstår att det kommer att gå långt, så långt att inte ens dödandet kommer att hindras. Både tro och otro kommer att brinna i människors hjärtan och denna brand kommer att få konsekvenser för dem, få konsekvenser även för oss, för dig och mig. Kanske kan du se dessa konsekvenser i ditt liv, kanske kan du ana dem.
Bekännelsen av tron kan tydliggöras på olika sätt i våra liv. Det direkta och självklara för de flesta kristna handlar om att stämma in i trosbekännelsen, när den intoneras i mässan eller gudstjänsten. Att där och då låta orden fylla munnen och själen med betydelse för det inre livet är bra och riktigt, när det är någon av de tre, den apostoliska, nicenska eller athanasianska bekännelse som används.
Ett annat sätt är att inför en människa berätta om sin tro på den uppståndne Kristus, Guds son, som kom för att frälsa världen och ge möjlighet till gemenskap med Skaparen själv.
Ytterligare ett annat sätt är att genom sitt liv, sitt handlande och varande leva ett Kristuslikt liv, att så efterlikna honom att det finns risk för att bli korsmärkt som han.
Som kristen går det inte att leva ett liv utan att ha tagit ställning till korset. Du kan inte vara neutral i förhållande till korset och korsets betydelse för mänskligheten. I kallelsen att vara kristen ingår ett ställningstagande till korset. Att som kristen kunna och vilja vittna om bekännelsen till Fader, Son och Ande.
Liksom tidigare kristna behöver vi se och tyda tiden och vad tidens gärningar och tendenser vill säga och göra gällande. Vad gäller för oss? är en fråga som vi ofta behöver ställa oss. Hur skall vi ställa oss till de cirka
30-35000 aborterna som görs varje år i Sverige? Hur skall vi tänka om ondskan, som breder ut sig genom krig och påverkansoperationer? Hur påverkar det mig, alla de som jobbar svart eller anlitar svartjobbare? Vad gör det med mig att endast cirka 10 procent av dödsannonserna i tidningarna har kristna förtecken, läs korset? Låter jag julens mys, glögg och dopp i grytan lägga en julduk över det slitna, trasiga bordet så jag slipper se och ta in tiden och tidens gärningar och på det sättet lugna min själ.
Nej och åter nej! Låt elden tända dig, tillåt dig att bli påtänd och brinnande! Bli den fyrbåk som världen behöver i en tid av mörker! Sätt inte ljuset under bänken(Luk 8:16) utan lys och vittna om ljuset själv (Upp 22:5)! Kanske är det dags att mer och mer be om hängivenhet, att kunna och vilja ge sig hän åt den ende sanne Guden. Inte att söka martyrskapet och döden för dess egen skull, för det är dumt och fel. Men om det ges, stå ut med det sanna vittnesmålet, precis som den helige Stefanos gjorde när han på sina bara knän såg himlen öppen och stenar haglade över honom och han bad: ”Herre ställ dem inte till svars för denna synd.” (Apg 7:60) •